4-åring som ljuger?

Jag håller med de andra om att det är vanligt att barn ljuger i den åldern, och tänker att det är en utvecklingsfas som dels handlar om fantasi och språk, och dels om upptäckten att man kan få fördelar eller framkalla reaktioner genom att säga saker som inte är sanna. 

Det är en intressantare fråga hur man som vuxen ska hantera det. Är det en uppenbar fantasi så spelar jag ibland med bara för att ha en konversation tills han säger lurad, och då skrattar jag. Ibland skojar vi bort det. Ibland har han berättat om situationer på förskolan som inte är direkt lögn, men kanske överdrift. Då tänker jag att det är för att det är svårt för så små barn att förhålla sig proportionerligt, och att små saker kan uppfattas stort för barn. Då lyssnar jag och säger inte emot men hjälper barnet att tänka på olika scenarier, att det kanske inte var just så som han uppfattade det. 

Är det däremot viktiga saker, typ att han säger att han har tvättat händerna trots att han inte har, så säger jag till på skarpen. För ett tag sedan upptäckte han att han kunde slippa äta upp middagen om han påstod att han hade ont i magen, då förklarade vi varför man absolut inte ska säga så om det inte är sant. Skylla ifrån sig eller falskt beskylla andra som i ditt fall har vi också varit tydliga med att det inte är acceptabelt. Vår son är 5 nu och kommit över värsta fasen, och jag upplevde att det funkade, det räckte att säga till ett par gånger så var det slut.