Jag har ett dilemma

Naturligtvis ska han betala underhåll. Troligen kommer han att få betala det retroaktivt så sätt igång redan idag med det.

Men en sak har de flesta fel i tråden. Exet har inte ett skit med att göra hur han lever sitt liv eller med vem så länge som barnen inte riskerar att fara illa. Eftersom exet ställer absurda krav på honom och verkar vara allt annat än trevlig så är det förståeligt att han ljuger för henne. Inget lär vara bra för henne, är det inte dig hon kan använda som vapen och upressningsvapen tar hon till med något annat.

Tyvärr är det många kvinnor som reagerar såhär gränslöst. De tror att de fortfarande kan styra och bestämma hur deras män ska leva, när och med vem. Och de har barnen som vapen. Stackars barn att de har en sådan mor. Hon agerar INTE för barnens bästa.

Så gå till familjerätten omdelelbums och få till umgänge, underhåll och att exet får klart för sig att hon ska leva sitt liv, inte hans.

Är kärlek vid första ögonkast dåligt omdöme?
Det var så för oss, vi visste båda att vi träffat exakt rätt. Vi är fortfarande ihop 12 år senare.
Vi flyttade ihop efter tre månader för det var rätt för oss. Vi hade bägge barn på varsitt håll för att göra det mer komplicerat.

Och det är ju det som spelar roll, vad vi känner, vad pappan och TS känner och inte vad du tycker. Det tror jag att du själv tycker någonstans, speciellt om det vore du som drabbades av andras ogillande.

Anser du eller någon annan i din omgivning att du har dåligt omdöme och att det snabba ihopflyttandet bevisar det?

Jag bara frågar  därför att personer i tråden utgår från det och är dessutom jäkligt aggressiva att de har rätt och alla andra har fel.

Tack för era svar. Jag förstår väl att mamman inte blivit väl behandlad av oss. Men hur svårt kan det vara att låta barnet vara här med pappan och mig? Pappan har inte sett barnet på två månader. Förra helgen hade mamman och pappan pratat, Mamman sa att pappan och barnet kunde umgås nån dag på helgen. Men då hade jag och pappan andra planer. Så det blev inget.
Jag tror att mamman och min sambo sms varandra mycket när jag inte är med. Det tillsammans med att han inte går vidare med jurist gör mig lite till ett frågetecken. Om han inte glömt henne ? Eller om han innerst inne själv tycker att han bettet sig illa mot henne. Mamman umgås med våra grannar mycket och jag märker att dem tagit henne parti. Mamman är fortfarande kär i pappan tror jag. 

Hur svårt kan det vara att ändra sina planer när man inte träffat sitt barn på två månader?? Bara det säger mig att han struntar i sitt barn. Du har ingen aning om hur det är att vara förälder men om man efter så lång tid kan avstå så har man ingen särskild kärlek för sitt barn, det kan jag lova dig. Både du och sambon har en del växande att göra.

Klart han sms:ar henne, det har du inte med att göra. Antingen tjafsar de om barnen eller så saknar han henne. Du lär märka så småningom vilket, men jag tror på det första alternativet. Varför han inte går vidare med jurist är för att han struntar i sitt barn. Det är den bittra sanningen.

Han har möjlighet att träffa sitt barn som han inte sett på två månader men tackar nej för att han och flickvännen har "planer". Nej, då är man inte så intresserad av sitt barn.

Det är så ni ser det ja. För mig, som är förälder själv, så skulle jag avboka allt jag hade om det innebar att jag skulle få träffa mitt barn för första gången på två månader. Jag struntar fullständigt i vad mamman håller på med i det läget om det innebär att få träffa barnet. Och den som påstår att hon ställer krav och gör sig omöjlig när hon erbjuder möjlighet till umgänge är ni två, är inte det rätt motsägelsefullt. Särskilt när det är barnets pappa som hittills varit måttligt intresserad av att ses, och som han fortsätter bevisa att han inte är så pigg på. Om han har problem med att hon styr umgänget hade han kunnat ta det vidare med jurist som ts säger, men det struntar han också i. Inse att han inte vill umgås med sitt barn och sluta måla upp att mamman är den enda boven i dramat. Det är barnet som sitter i kläm mellan två egoister, och pappan är en av dem!

Herregud vad ni är ute och cyklar. Jag har ingen som helst likhet med ts situation.

Pappan ljuger för exet och är inte särskilt intresserad av att umgås med sitt barn. Det många verkar glömma är att pappan får träffa sitt barn hur mycket som helst, vilket ts själv säger minst två gånger redan i trådstarten, bara inte ts är närvarande. Han behöver alltså inte ens gå till tingsrätten för att få umgänge och för att göra det behöver han inte någon jurist heller. Det finns många sätt att lösa den här ekvationen, om man vill. Men han vill inte.

Tänk några varv till, utanför "hon ska si och han ska så". Om pappan vill träffa sitt barn kan han sitta med armarna i kors och tjura över att exet vill sätta krav, eller så kan han gå med på kraven och faktiskt --- träffa sitt barn! Så vad är viktigast, att gnälla om vad man får eller inte får göra medan man inte ens tar tag i situationen eller att träffa sitt barn?

Apropå lämplighet, vem som helst kan när som helst ändra sin inställning till olika saker vilket kan göra dem till olämpliga föräldrar. Bara för att han kanske var det då är ingen garanti att han alltid kommer vara det. Att försöka återskapa relationen med sitt ex och träffa en annan tjej bakom ryggen på henne som han flyttar ihop med efter bara ett par månader och dessutom ljuger om det för exet kan vara en möjlig anledning att hon inte riktigt litar på hans omdöme längre.

Så han ska hellre sitta och tjura över hennes orimlighet än att träffa sitt barn...? Ja det var ju en prioritering det också....

Personangrepp? Jaha, jag antar att argumenten tryter!

Fakta är att han inte träffar sitt barn fast han har möjlighet.

Jaså? Och ändå gör han inte det. Du kan ju läsa ts egna kommentarer om att mamman gärna låter honom träffa barnet (utan ts) men han väljer att låta bli. Konstigt nog är nästan alla ts kommentarer borta men hon berättade också tidigare att han hade fått erbjudande om att träffa barnet efter att inte ha setts på två månader men de "hade planer" så han avstod. Det är hans val och inget annat.

Den här frågan kan riktas till både dig och Ess samtidigt: Det enda mamman har som "krav" är att ts inte ska vara med, i så fall så är det fritt fram med umgänge som det låter på ts beskrivning. Är det då ett hinder för att pappan ska kunna träffa sitt barn? Nej. Alltså väljer han att inte träffa sitt barn.

Det är skillnad på krav som inte går att uppfylla och krav som, hur konstiga de än kan vara, är lätt överkomliga. Så får han väl ta det till tingsrätt om han vill, men just nu är han den som själv står i vägen för att träffa sitt barn. Han väljer att inte göra det.

Så för att mamman vill att pappan ska träffa barnet ensam, och att han då tydligen får träffa barnen hur mycket han vill, så ska han vägra av något slags principskäl eller nåt och låta det gå ut över barnet? Jag har aldrig påstått att mamman har rätt att vägra barnet att träffa ts men fakta kvarstår, och jag har fortfarande inte sett att du kan motsäga det - han väljer att inte träffa sitt barn fast han har möjlighet.