Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige

Du har helt missuppfattat mig. Jag har verkligen inte skrivit något om att avkräva bevis på personlig tro för att få vara med.  Jag har heller inte skrivit något om att inte vara välkommen. Tvärtom sa jag att gudstjänsterna ska vara öppna för alla, och att diakoni och internationell hjälpverksamhet ska riktas till alla som kan nås. Du har helt missförstått vad jag vill säga. DÄREMOT tycker jag att man kan göra en viss SJÄLVPRÖVNING, och sträva efter ÄRLIGHET. Vissa handlingar är bekännelsehandlingar, som t.ex. att läsa trosbekännelsen. Menar man inte vad man säger då ljuger man ju. Även att ta nattvard är en bekännelsehandling. Jag har FULL RESPEKT  för de som går konfirmandkurs (som alla ska vara välkomna på), men sedan ärligt väljer att avstå från själva konfirmationen då de inte tror. Det är verkligen ärlighet.

Sen visar tyvärr lång tids erfarenhet att det till stor del inte har fungerat, ur missionsperspektivet, med de tillfällen då många icketroende kommit i kontakt med kyrkliga verksamheter. Det vore möjligen om man kunde göra om sådana verksamheter så att det bar mer frukt, men hittills har det ju inte lyckats, då Sverige fortfarande, jämte Japan, är världens mest sekulariserade land.

jag har verkligen inte sagt att man måste var troende första gången man går innanför kyrkporten. Så där har du helt missuppfattat mig.

Så de där kraven du tror att jag eftersträvar eftersträvar jag inte.

Det är inte höga krav att tala för ärlighet i rena bekännelsehandlingar. DÄREMOT har jag aldrig någonsin sagt att man måste bevisa en personlig tro för att delta i olika kyrkliga arrangemang. Tvärtom har jag t.ex sagt att gudstjänster och kyrklig hjälpverksamhet ska vara öppna för/rikta sig till alla. Även en mängd andra arrangemang är för alla, men jag tycker inte att det är för mycket begärt att rena bekännelsehandlingar åtminstone respekteras genom att ske med ärlighet.

Det är inte heller fel att sträva efter en tydligare kristen profil, och att ens kyrka faktiskt skall hjälpa fler att finna tron på Jesus. Jag verkar för det i fullmäktige.

Tänk inte i samfund, utan mer i församlingar och personer. De stora skillnaderna är ofta inte alls mellan samfunden utan inom samfunden mellan olika församlingar : Det finns definitivt bra församlingar i Sv K tänker jag, t.ex. St Pauli Göteborg, men bara en spårvagnshållplats bort kan det förkunnas genus o pk. Jag går ibland i katolska kyrkan i Jönköping, och kyrkoherden där predikar mer lutherskt än många präster i min egen så kallat lutherska kyrka. När jag är där känner jag det som Den Helige Ande också är det. Vad som tros o förkunnas skiljer sig alltså mer åt mellan församlingar och personer. Det finns bättre o sämre församlingar också inom RKK.

Jag är ekumen, och jag ser det så att gränsen för Guds sanna yrka går tvärs igenom samfunden. I Jönköping har vi dessutom bra ekumeniskt klimat. Vår kyrkobyggnad på Råslätt delas av Sv K, Pingst och Syrisk-Ortodoxa. På 13-dagen var jag på syrisk-ortodox gudstjänst. Den var inte på svenska, men det fanns en skärm som visade svensk text, så jag kunde hänga med. Jag var nog ende svensken där - så jag kände mig hedrad och som att skärmen var just för mig. 

Konstaterar att hittills är 1/3 av de röstande i tråden på min linje och 2/3 på en annan.  Jag tror dock att på lite sikt kan reformen genomföras, antingen från statens sida eller från samfundens egen.

Tvärtom tror jag att mycket kan vinnas på reformen. En av de viktigaste sakerna är som jag ser det att undanröja hotet om att prästkandidater som ej är beredda att viga enkönade par i framtiden inte skall kunna prästvigas. Det finns nämligen många ledamöter i kyrkomötet som vill det.  Visserligen är det biskoparna, inte kyrkomötet, som formellt äger frågan, men i praktiken har jag svårt att se att biskoparna ska kunna hålla emot i längden, om trycket börjar öka i kyrkomötet.

Visserligen skulle fortfarande icke juridiska välsignelse-ceremonier med enkönade par ske, MEN efterfrågan på sådana skulle troligen vara så låg att luften skulle gå ur frågan om att avkräva vignings-villighet för prästkandidaterna.

Detta handlar för mig främst om teologin i sin helhet. Om ett sådant krav gick igenom skulle det sannolikt betyda slutet för klassiskt troende präster i Svenska Kyrkan, och därmed slutet på förkunnelse av klassisk kristendom i samfundet. Det skulle alltså inte längre inom Svenska Kyrkans ram gå att få den andliga föda som klassisk kristen förkunnelse utgör, och samfundet skulle helt upphöra att vara en kristen kyrka. Idag finns det i mitt tycke mycket goda församlingar inom Sv K, t.ex. St pauli Göteborg, med massor av andligt liv. Men det skulle försvinna.

Sen har vi också frågan om att kyrkan ska förknippas mer med Jesus än med ceremonier. Det finns de som gifter sig i kyrkan av bara tradition - utan att vra det minsta intresserade av budskapet. Jag tycker inte att kyrkan ska ställa upp som deras "tjänare".Jag tror att om en kyrklig vigsel inte är juridisk, så skulle färre icke troende par välja den som tillägg, och kyrkan förknippas mer emd sitt trosinnehåll än förrättningar.

En kyrka värd namnet KAN INTE vara nöjd med att människor kommer till kyrkan totalt 4 gånger, och 2 av gångerna BÄRS man in.

Respekt för din ärliga och respektfulla attityd om sakerna i fråga. Jag tror på något vis att Jesus står närmare den som är rak, också icke troende, än den som hycklande deltar i kristna aktiviteter. Bland de allra värsta hycklerierna tycker jag också det är när konfirmander utan minsta tro både läser trosbekännelse och tar nattvarden (ännu värre) under konfirmationen, även om de inte har minsta avsikt att dyka upp i kyrkan igen innan de gifter sig. 

Vad gäller begravning ser jag det som troende så att jag bryr mig inte ett skit om vad som händer med min kropp, bra jag får del av Gudsrikets evighet på andra sidan.   För min del kan de lika gärna lägga min kropp i en soptunna. Who cares  lixom ?- inte jag i alla fall. Jag tror att vi troende har en mindre "sentimental" hållnng ad gäller begravningar och den döda kroppen än många som inte tror på en fortsättning.

Men ska det vare en begravning så vill jag ha den kristen, och den ska vara inriktad på att förkunna det glada budskapet, evangeliet, till de som är där - och de som ännu lever i den här världen -alltså inte fokuserad på mig, utan på Kristus. Sen kan väl en o annan kanske säga något om mig, om det blir en minnesstund efteråt.

Jag respekterar din tanke om borgerlig begravning, och den är logisk om man inte tror, men skulle du någon gång bli troende så kanske du ändrar dig. MEn begravningar är liksom inte nån "stor sak för mig".

Man kan väl säga så här. I Svenska Kyrkan hittar man förmodligen präster som är villiga att genomföra den där 4:e eller 5:e vigseln, men präster har vigselrätt, inte vigselskyldighet, så det är ju inte säkert att den förste prästen man frågar är villig att göra det. Idealet är förstås som jag ser det, så länge kyrkliga vigslar finns kvar, att prästen känner de som gifter sig sedan förut, för att de är delaktiga i församlingslivet.

Även om en ändring sker så att det juridiska ligger på kommun eller stat, antar jag att prästen kommer att ha vigselrätt, inte vigseltvång, för de icke juridiska vigselgudstjänster som då lär genomföras - som i andra europeiska länder.