Vad tycker ni om vigselsystemet i Sverige

Det är bra att du inte läser trosbekännelse och tar nattvard. Jag förstår att det funnits ett släkttryck, och jag tycker själv att släkttryck är så jättetråkigt. Man ska kunna vara sig själv, men jag kan inte låta bli att tänka att det varit ännu ärligare att inte göra det vid konfirmationen heller-dvs att inte konfirmeras. Kan du förstå att för mig som troende så är en sådan sak som nattvarden på allvar ? det varnas till och med i nya testamentet för att ta den utan att verkligen mena det man gör. 

För min del kommer jag från ett, i Sverige, vanligt sekulariserat hem. Jag blev troende vid ungefär 16 års ålder, och började som den ende i familjen att gå i kyrkan, och har varit aktiv  i Svenska Kyrkan sen dess. (Jag går också på katolska och ortodoxa gudstjänster då kristen enhet är en hjärtefråga för mig:) Jag sitter också i kyrkofullmäktige sen år 2017.

För mig med. Jag förstår Sven Johansson (tror jag), men jag tycker inte att just Svenska kyrkan ska vara en församling med höga trösklar, där man avkräver människor bevis på en personlig gudstro, för att de ska få vara med. Jag tycker att vem som helst ska känna sig välkommen där. Kunna gå på familjeaktiviteter, åka på familjeläger, sätta sina barn i miniorerna och barnkörerna, gå på gudstjänster 1 Advent och Julafton (även om man inte går annars), delta i kurser om helgonens liv eller ikonmålning, be diakonissan om en matkasse om man har mer månad än lön kvar...

Dessutom blir ovannämnda ett sätt för vaniga, halv- eller icketroende svenskar att komma i kontakt med kyrkan. Kyrkan kan utnyttja dessa tillfällen till mission, och det tycker jag även att de gör - på ett bra sätt, faktiskt. På julgransplundringen t.ex., som min familj alltid gick på när barnen var små, så började man alltid med en gudstjänst i kyrkorummet, med enkla ord så att även barnen skulle förstå. Sedan blev det dans kring julgranen i församlingshemmet och slutligen fika med lussebullar och pepparkakor. Och på familjelägret var det en andakt i kapellet varje dag, samt en kort bön före varje måltid. Resten av tiden var det sport och lek, och möjlighet för familjerna att informellt börja närma sig en diakon eller präst. 

Jag undrar lite var Sven Johansson tänker, att vanligt folk ska få den första kontakten idag, om man måste vara troende redan första gången man går inom dess portar? Visst, det finns dom som själva börjar söka bland religionerna - men det är inte Medelsvensson. 

Den starka tron och de höga kraven som Sven Johansson eftersträvar, finns ju redan i frikyrkorna. Man kan ju välja en av dem i stället!

Exakt var har jag skrivit något om att avkräva bevis på personlig gudstro ? 

Fast nu vet jag ju vad du har skrivit här och på andra ställen. Om att du är rädd för män, rädd för att bli fast med en man som behandlar dig illa. Och ändå vill du inte att en kvinna, som har haft oturen att gifta sig med en man som gör det - kanske misshandlar henne gravt till och med, och tvingar henne till sex när hon inte vill - ska få skilja sig?

Som sagt, jag tycker dock att vid eventuellt omgifte, så bör kyrkan pröva hennes skäl till den första skilsmässan. Det duger inte att ordna fyra stora kyrkbröllop efter varandra, där huvudsyftet är att bruden ska ha "allt ljus på mig" i fantastiska vita kreationer och brudkronor. Tänk Pamela Anderson, t.ex....

Jodå, jag VET allt det där. Jag har haft mitt eget lilla svärmeri för Katolska kyrkan, när jag var i tonåren, och påbörjade även konverteringskursen.

Men frågan är då om det är bättre, att vissa är så rädda för att gifta sig, på grund av att de tror att de inte får skilja sig, att de inte vågar ge sig in i något förhållande alls? Under sina bästa, mest fruktsamma år? Observera att Katolska kyrkan inte heller accepterar egensex...Inte till skilsmässa, det går ju genom myndigheter och i Sverige går det mycket snabbt och lätt att få skilsmässa. Det tar aldrig mer än ett halvår, inte ens om det finns små barn.

Men om en av parterna sedan önskar gifta om sig i kyrkan, så skulle kanske vigselprästen kunna syna skälen till den tidigare skilsmässan? Eller någon över honom i den kyrkliga hierarkin. För jag tycker också att det blir löjeväckande när folk envisas med att uttala de heliga löftena i kyrkan, bryter dem efter ett par år, återkommer ett halvår senare med ny partner och hela balunsen som hör till ett stort kyrkbröllop... och detta upprepas * 3 eller 4. Jag menar, har man brutit vigsellöftena en gång, så kanske man ska hålla sig till borgerliga ceremonier i fortsättningen, som inte inbegriper eviga löften? I stället för att ta bort vigselrätten helt för Svenska kyrkan.

Jag tänker, att om man på något sätt ska bevisa att man är "riktigt" troende innan man får vigas i kyrkan, så blir det också konstigt. Detta är ju för många människor något flytande. Ibland tror de mer, ibland mindre. T.o.m. präster och munkar har ju kämpat med sin tro... Det blir ett för högt krav på Herr Svensson och Fröken Karlsson som vill gifta sig, tycker jag. Och dessutom - hur bevisar man det..? Om kravet blir att man ska uttala trosbekännelsen inför församlingen, så kan ju de som är ivriga efter kyrkbröllop utan att vara troende, göra det ändå. De känner inte att de gör något fel, eftersom det inte betyder något för dem. 

Jag vet som sagt att Sven Johansson tycker motsatt mot mig i den här frågan, men jag snor ändå hans tråd :) till att skriva, att jag anser att SvK även har en viktig TRADITIONSBÄRANDE funktion. Vi svenskar har redan förlorat så mycket av vår historia och traditioner, och ska vi förlora detta med kyrkliga vigslar (och kanske barnadop och begravingar också?), så blir vi ännu mer historielösa och rotlösa. Det blir snart inget kvar av oss. 

...och dessutom blir steget att plötsligt våga sig till kyrkan en vanlig söndag, större om man aldrig har varit där förr.

Ja, som det ser ut nu med utströmningen från Svenska Kyrkan, så tror jag inte att de har "råd" att vara så exklusiva. Dessutom FINNS ju Katolska kyrkan, de svenska frikyrkorna, och en mängd andra kristna sammanslutningar också. Finns  grupper som träffas hemma hos någon t.ex., läser Bibeln, sjunger psalmer och ber - och de behöver inte ens en präst, de turas om att vara ledare. Vill man tillhöra en väldigt exklusiv sammanslutning med höga krav för medlemskap, så finns det massor av andra ställen man kan söka sig till, än just SvK. Som jag tycker ska få vara en bred och allmännelig kyrka med låga trösklar...

Äktenskap är ett juridiskt och ekonomiskt kontrakt som parterna ingår med varandra, reglerat enligt lag. Det borde särskiljas helt från all religion. Vill man sen låta sig vigas inför någon Gud så ska man få göra det men det kan man göra separat.

Själv blir jag mer och mer nöjd med mitt beslut att gå ur Sv kyrkan för ett antal år sen, särskilt efter kyrkans senaste utspel där man sparkat en biskop för att ha haft en otrohetsaffär. Hallå, det är 2022? Inte 1822.

Ytterligare ett bevis på kyrkans rigida och dömande attityd mot människor. Otrohet är fel men att få sparken var väl magstarkt i dagens samhälle.

1)Du missförstod mig. Att jag skrev i jag-form betyder inte att det egentligen handlar om mig, utan det var bara ett exempel, för på exakt samma sätt är det för miljoner andra. Miljoner och åter miljoner är andligt aktiva av sin egen vilja, inget tvång.

2) Att använda religionen som maktmedel är ofta något som använts av sådana som  INTE själva trott, men söker utnyttja den, ett missbruk helt enkelt.

3) Jag vill inte att Svenska Kyrkan ska finnas kvar i sin nuvarande form, utan i en ny form, och jag vill på kort sikt gärna ha ett mindre samfund, med mindre pengar, men med mer kärlek till Jesus, och engagerade medlemmar. Jag vill inte att icke troende som inte är det minsta intresserade av Jesus skall vara medlemmar. Däremot vill jag gärna se dem som medlemmar på längre sikt, om de kommer till tro, eller åtminstone blir intresserade av budskapet.

4) En utveckling kan alltid vändas om man vill.

5) När jag säger hard facts menar jag inte att jag kan bevisa något. Vad jag menar är att jag är intresserad av va som är hard facts. i meningen vad som faktiskt är sant - helt oberoende av om vi vet  det eller ej, helt oberoende av om vi tror det eller ej, helt oberoende av om vi kan bevisa det eller ej.  För såna hard facts finns det absolut. i den meningen- alltså verkligheten själ. DEN FINNS  och det är det jag menar med hard facts, och jag är intresserad av det.

Mycket möjligt, men det rimmar oavsett illa ur ett arbetsrättsligt perspektiv i ett modernt samhälle. Det profilerar inte direkt kyrkan som modern, varför inte återinföra dödsstraff för äktenskapsbrott när man ändå är igång?

Idag har nog de flesta större samfund en juridisk vigselrätt, men jag har för mig att någon av kyrkorna har avsagt sig den. Jag ser gärna att fler gör det, eller att riksdagen genomför reformen generellt. Om den kyrkliga vigseln är helt centrerad omkring det andliga så ser jag faktiskt det att det kan innebära en kvalitet, något faktiskt positivt, som inte finns när det är blandat.

Jo. För så lite som att ha haft svartstäderska eller ej betalt TV-licensen (på den tiden då den fanns). 

Men det konstigaste med SvK och Visby-bispen, är att öppet homosexuella och transsexuella människor får vara präster. Det är ju hundra resor värre än ett otrohetsförhållande, mellan en vuxen man och en vuxen kvinna. Det sistnämnda är ju i alla fall naturligt. SvK fjantar i PRIDE-paraden varje år tillsammans med läderbögar med lösbröst och löspenisar - men nu gick man plötsligt bananas över en man och en kvinna som uppriktigt verkar älska varandra. För annars hade det ju inte hållit i tolv år, under dessa påfrestningar med extremt hemlighetsmakeri och rädsla för upptäckt. 

Man kan inte rycka ut et bibelställe ur sitt sammanhang. Det citatet är väl i ett av församlingsbreven, och adresserat till en församling där det faktiskt VAR problem, församlingen i Korint väl, med en grupp kvinnor som faktiskt störde gudstjänsterna ? Så innan man pratar om att ta russinen ur kakan och kör bibelreferenser tycker jag man ska känna till sammanhangen för bibelreferenserna.

Förut var jag tveksam till kvinnliga präster, men jag har ändrat mig på den punkten. DÄREMOT är jag emot både sådana manliga och sådan kvinnliga präster som har en liberalteologisk förkunnelse. De är värre än uttalade ateister enligt min fundering.

Nu vill jag redan ut det här. Jag är  definitivt INTE "fundamentalist". Långt Långt därifrån. T.ex. är jag inte kreationist. Jag har inte heller använt frasen "ända rätta". DÄREMOT tycker jag det är rimligt att en kyrka värd namnet faktiskt har fokus i tron. Är det verkligen så hemskt ? Är det verkligen en så orimlig önskan?

Jag vet varför det finns olika samfund, och jag är aktiv i flera samfund själv, eftersom jag vill att vi kristna ska vara ett, och eftersom jag har sett att skillnaderna ofta är större INOM samfunden än MELLAN dem. Som jag t.ex. nämnde att katolske kyrkoherden här i stan predikar mer lutherskt än vissa präster i in egen  formellt "lutherska" kyrka.

Naturligtvis finns det olika uppfattningar i en del frågor, men likheten är större. Bara det att jag är aktiv i flera kyrkor visar väl tydligt att jag inte är så noga med "min väg är den enda rätta" ? Jag är svenskkyrklig, men jag deltar med glädje i andra kyrkors gudstjänster.

Jag tänker inte ge upp, och jag tänker inte sluta arbeta mot partipolitik i kyrkan. Sv K är den ende "kyrkan" i världen med ett sånt system. Jag tycker inte alls att det är så jäkla hemskt med att hålla på att kyrkans fokus ska vara tron. En kyrka är ett trossamfund.

Du har fel om mig, om var jag står.

Du har fel på båda punkterna. Sedan 1/1 år 2000 är Sv K formellt inte längre en statskyrka, även om det återstår en del innan den är fri i verkligheten. Sedan är det också så att det finns församlingar inom Sv K med ett mycket starkt andligt liv - som jag ser det mycket bra församlingar, t.ex. St Pauli vid Redbergsplatsen i Götet. Här i Jönköping finns det också utmärkt förkunnelse inom Svenska Kyrkans ram. Ceremonier ger jag rent ut sagt blanka fan i som troende. 

Jag tycker att Svenska Kyrkan ska satsa mer på vuxendop, Glöm inte att Svenska Kyrkan OCKSÅ har vuxendop - och det finns en stor poäng med det. I vår kyrkobyggnad, som är en samarbetskyrka mellan Svenska Kyrkan, Pingst o Syrisk-Ortodoxa byggs det nu en dopgrav, och den är tänkt att kunna användas också av Sv K, inte bara pingst. Jag uttalade mitt stöd för det i kyrkorådsmötet..

Jag vet att det ofta funnits kopplingar, men jag vill gärna att kunskapen ökar om vad dopet egentligen innebär.