IVF 2022

Är under utredning med min sambo nu (försökt 1,5 år ungefär, vi är 33 och 40 år gamla), men har svårt att tro att de kommer "hitta" något på oss, misstänker att vi kommer vara ett av de där paren som är "oförklarligt barnlösa". 
Initiala UL såg bara bra ut, nästa vecka väntar UL med spolning av äggledarna för min del samt spermaprov för sambon. Med tanke på att vi hade vårt första besök 10/1 så går det undan! 

Med all säkerhet blir det ju remiss för IVF sen, och läkaren sa vi kunde vänta oss 5-6 veckors väntetid för godkännande där. Så går det som det ska och han tror kommer vi nog kunna påbörja IVF i april/maj! 

Vi bor i Stockholm och lär göra både utredning och själva IVF:en sen på samma klinik. 

Ja jag ringde och bokade första besöket för utredning i slutet av november kanske, och tiderna för hur lång tid allt tar hade jag visserligen googlat mig till innan hur det såg ut för stockholm, så det var ju skönt att det stämde överens med vad läkaren sa i tidsplan.

Vi har sån himla lyx att vi bor bokstavligt talat 5 min gång från kliniken för både utredning och ev IVF, en detalj i det stora hela förstås men inte något vi tackar nej till precis! 

Ja det är en klar fördel med att bo i Stockholm med det här, och känns som att det tar lite udden av "storheten" kring IVF med att bo så nära med, blir lite avdramatiserat liksom. 

I Stockholm gäller 1 år innan man får påbörja utredning och sen ev. IVF, tror inte man aktivt måste vänta 2 år innan IVF så, sen kanske det blir den tidslängden i slutändan men inte för "regelns skull". 

Har ni som gjort äggplock fått lugnande innan? Och hur har ni reagerat på morfin? 

Jag skulle inte precis säga att jag har hög smärttröskel, hyfsat smärtkänslig (om det inte handlar om hästrelaterade skador, då verkar jag kunna tåla hur mycket som helst ).

Spolningen av äggledarna gjorde i sig inte ont, men den satans ballongen de blåste upp fick jag nån jävla kramp av som gjorde skitont, kroppen slog på reptilhjärnan och gick in i något slags panikmode. Liknande hände när jag skulle dra bort en tand en gång, bedövningen i tandköttet kändes ju såklart men hanterbart, men kroppen fick någon flipp och började pumpa adrenalin av fasen så att jag hyperventilerade och grät trots att jag ju egentligen inte var så orolig.

Således känns kanske lugnande inför ett ev äggplock som en bra idé. Men jag har verkligen ingen aning om hur man ?brukar? reagera på lugnande, eller morfin heller. Det tyngsta jag har tagit i smärtlindringsväg är liksom citodon en gång? vad kan jag vänta mig? 

Nä så långt komna är vi inte, har precis gjort alla tester och undersökningar för utredningen, och ska väl få svar och så nästa vecka.  Men vi fick rtt konkret tidsplan av läkaren iallafall vid första besöket, skickas remissen iväg nästa vecka tar det 5-6 veckor för godkännande enligt honom. Såå med lite tur kan vi köra igång med ivf i april :) 

Ja vi har verkligen tur känner jag, en fördel med att bo i Stockholm också kanske. Kliniken vi har utredning på och ju kommer köra IVF på sen med ligger knappt 5 min promenad hemifrån med, det tycker jag avdramatiserar liksom också. 

Har lite mer koll på vad som visades vid min spolning + UL för en vecka sedan nu samt hur mitt TSH-värde och AMH-värde såg ut. 

UL och spolningen var ju UA som så, hade tydligen något myom om 0,9x0,9 cm som man ibland tydligen kan ha vid endometrios, men jag har å andra sidan inga besvär alls med konstiga/långa blödningar eller mensvärk så är ju troligen inte det. Fri passage i äggledarna och normal kavitet (livmodern i sin helhet antar jag de menar då).

TSH-värdet låg på 1,2 vilket jag fattar det som är mkt bra, AMH-värde på 1,0 dock som är lite lågt (är 33 år gammal) men inte helt katastrofalt?

Sambon lämnade sitt prov i fredags så jag ska ringa kliniken om några dagar för att diskutera vidare. Så länge sambons prov inte visar på några större konstigheter (vilket jag inte misstänker det kommer göra heller) så tror jag nästan vi kommer vara ett av de paren som ses som "oförklarligt barnlösa".