Är han otrogen?

Ja, jag anar vartåt det lutar, så jäkla jobbigt bara. Är så inlevd i att våra kontakter är hans, ekonomin är hans som är bärande då jag jobbar deltid pga utmattningssyndrom. Men det ska väl lösa sig tids nog. 

Det har varit kass ett par år och jag har ?tvingat? med honom på familjerådgivning. Har själv lyssnat in honom och gjort vad jag kan till förbättring men han har inte det (enligt mig) detta känns som spiken i kistan faktiskt. 

Jag tog sprutorna och tabletten från väskan och lade även airtagen på annat ställe. Inväntar hans reaktion så får vi se sen. 

Nej han har heller inte varit nöjd, men han ser allt som att det är jag som är fel och ska ändra på mig. vi hade samma värderingar och syn på saker som unga men Inte längre. Han har haft dåligt mående och jag hävdar att han bör göra upp med sin uppväxt som var strulig o lära sig nya sätt att hantera saker i livet. Det kränker honom att jag har denna syn. Efter mitt utmattningssyndrom och sjukskrivning såg jag till att tänka över och ändra mitt sätt åt ett mer positivt håll och det har inte uppskattats, tyvärr. Det är nog så att vi gått åt olika håll länge men är väldigt rädda för uppbrott. och en stor sorg för båda.

Är väldigt ledsen över att han väljer att göra så sårande saker efter så många år ihop.
Tack för stöd:)

Jobbig kväll. Han ville inte avslöja något? men till sist kom det fram pga att han blev arg. Han har varit otrogen och menar att jag drivit honom till det pga att jag inte gett den närhet han behövt. (Ja, det har varit problem med det men för mig är det ändå skit att han valt att göra så.)
Sprutor o tabletter har han medvetet haft med sig ifall han skulle få tillfälle att va otrogen.
Vi gråter, grälar, diskuterar om vartannat nu, skitjobbigt, vi kan tydligen inte kommunicera längre, tolkar varandra fel och har helt olika syn på saker. Separation är det enda. Bläää vad jobbigt. 28 år har vi hängt ihop, minns inget annat liksom. ????????????

(Frågetecknen var gråtemojis)

Sorry, jag kan inte riktigt hur denna sidan fungerar-hur man svarar på rätt kommentar och så? men att försöka rädda vårt förhållande om båda vill? vi tycker båda att vi har försökt så länge med det och vi kommer ingen vart så vi ser inte att det går. Vi har väl tagit död på det båda två på olika sätt. Jag är fullt medveten om att det inte bara är hans fel men jag känner att jag verkligen försök. För mig är ärlighet och respekt till den andre viktigt och det tycker inte han. Han anser sig ha rätt att ha ett eget liv pga att jag inte är som han vill att jag ska vara, jag är inte så som han behöver och han tycker att jag har dödat honom, och tvingat honom till att vara med andra i hemlighet.

vi Har en kärlek till varandra men den räcker inte för att få relationen att fungera. 

Tack för råd. 

(jag var kanske otydlig med det jag skrev om svar, jag menade att jag är ny här och vet inte om man ska trycka på nåt speciellt ställe för att fråga/svara på rätt persons svar till mig eller om det bara hamnar längst ner i tråden) 

Jag är tacksam för alla svar jag får. Ska prova olika sätt för att hålla mig ok igenom detta. Just nu fann jag tröst i Framgångspoddens avsnitt med bl.a. Björn Natthiko Lindeblad. Det kommer gå upp o ner ett tag, är medveten om det. Tack alla.

Jaha, nu för första gången någonsin när jag gjort klart för honom att det finns ingen möjlighet att fortsätta relationen så bryter han ihop-lyssnar och påstår sig förstå mig bättre o erkänna att han har stora problem som han vill ta tag i. Han ska ta egen psykolog och börja ta tag i sig, inser när jag berättar att han har problem som han förnekat. Jag har sagt att det är för sent men vacklar såklart då jag ej sett denna förståelse förut.
Jag kollade de fem sorgestegen och ser att för hans del är han i ilska och även fastnat där och sen så tydligt nu i fasen förhandlingsläge?. Jag har bokat en visning på en lägenhet iaf och tänker gå dit? o känner in några dagar till?kanske att jag ger han en chans även om jag är idiot då?. Skulle jag ge en chans så vet jag ju isof klart o tydligt att jag klarar av att bestämma mig senare om det faller in i samma mönster, ge det en lagom rimlig tid. tänkte Först att vi går isär och får isof se om vi hittar tillbaks framöver? men tänker på barnen? om jag sliter upp dem för fort?Kanske helt galet med tanke på att jag egentligen tror det är aningen för mycket att komma tillrätta med men ändå?.

(Många fel tecken, inte frågetecken som jag skrev, blev så när jag postade)

Ni har så rätt, det är bra för mig att höra. Jag berättade även för min närmaste arbetskamrat. Att redan vackla efter 24timmar är väl förståligt men samtidigt blir jag besviken på mig själv, att jag faktiskt sitter i en soppa så djupt då att jag typ gett upp. 

Han har inte utvecklat o berättat nåt egentligen, och visst är det skönt att han börjar fatta lite vad han ställt till med, men jag får inga bra vibbar av att han fixar att ändra nåt. Jag är ju medberoende i detta det är tydligt då jag tror att jag är klok och att han behöver min hjälp i att läka sig själv, Han säger detta att han känner att detta är FEL, att det ska vara vi och att han vill jobba med sig själv men tillsammans med mig. 
Han vet ju hur han ska spela mig.
Jag kämpar på, kommer gå upp och ned. tror ochså att vacklandet är av oro för att klara det praktiskt och ekonomiskt då jag inte har några nära relationer som kan hjälpa mig, de är hanns kontakter i första hand.

Uppdatering:
Idag skriver jag på hyreskontrakt, igår berättade vi för barnen som tog det någorlunda ok, men återstår att se?.så nu är allt i rullning. Mycket att ta tag i framöver praktiskt men det är det enda rätta. Grämer mig över o ältar lite?.men kommer lägga det bakom mig sinom tid?.han hade inlett ?vänskapsrelationen? sen ett år tillbaks och haft sexuell relation med denna sedan September. Han ångrar sig men herregud, haft lång tid på sig att bryta. Så nu ser jag fram emot ett nytt kapitel i mitt liv. Tack alla:)

Hej!
uppdatering.
har nu bott i min nya lägenhet i 3 veckor o börjar komma i ordning. Mycket praktiskt stök med husförsäljning o sånt men det rullar på. jag har varit tydlig med att jag vill att han lägger korten på bordet och berättar sina lögner(jag har upptäkt lite fler grejer som jag inte talat om att jag vet) Men inte ett ljud från honom, han håller inne med allt. försöker istället med hundögon vara sååå snäll o trevlig. 

Jag är iallafall väldigt klar över att han är ett avslutat kapitel, som relation. Sedan är han far till barnen så det måste funka. Det har varit ett par bråk strax innan jag flyttade men jag har nu fått lite kontakt med min ilska och sagt ifrån jäklar. 
Jag ser framåt mot en ljusare tillvaro utan lögner, svek och elakheter.