Mammamysen2 skrev 2022-01-20 19:28:53 följande:
Jaha, nu för första gången någonsin när jag gjort klart för honom att det finns ingen möjlighet att fortsätta relationen så bryter han ihop-lyssnar och påstår sig förstå mig bättre o erkänna att han har stora problem som han vill ta tag i. Han ska ta egen psykolog och börja ta tag i sig, inser när jag berättar att han har problem som han förnekat. Jag har sagt att det är för sent men vacklar såklart då jag ej sett denna förståelse förut.
Jag kollade de fem sorgestegen och ser att för hans del är han i ilska och även fastnat där och sen så tydligt nu i fasen förhandlingsläge?. Jag har bokat en visning på en lägenhet iaf och tänker gå dit? o känner in några dagar till?kanske att jag ger han en chans även om jag är idiot då?. Skulle jag ge en chans så vet jag ju isof klart o tydligt att jag klarar av att bestämma mig senare om det faller in i samma mönster, ge det en lagom rimlig tid. tänkte Först att vi går isär och får isof se om vi hittar tillbaks framöver? men tänker på barnen? om jag sliter upp dem för fort?Kanske helt galet med tanke på att jag egentligen tror det är aningen för mycket att komma tillrätta med men ändå?.
Det finns inget att haka fast sig vid. Han säger det han tror att du vill höra. Fortsätt med dina planer så ser du om han står för vad han säger och söker terapi, men jag slår vad om min månadslön att han inte kommer göra det. Och tro mig, det skulle han knappt kunna om han ens tänkte för det är såna köer för folk med riktiga problem, som suicid mm Bra att du inser vad han håller på med iaf!
Se lägenheten, skaffa nåt eget men ge honom INTE en chans till förrän du ser att han bättrar sig, på lång sikt! Det innebär: ni gör slut, du flyttar ut, han jobbar på sig själv ett halvår minst och ni ska inte ha kontakt helst heller under tiden. Sen kan han återkomma. Och då tar man det långsamt, låååång tid av bara dejting utan att vara ett par. Då borde du se vad han går för. Men: det går lätt att påstå att man gått hos psykolog medan han i själva verket suttit hemma och tyckt synd om sig själv. Sorry, men jag har väldigt låg bs-tröskel på såna där människor.
Du måste hålla dig öppen för andra möjligheter, du har påbörjat din resa men är långt från fri. Du funderar redan på att ge honom en chans till! Det är en varningssignal för att du har arbete att göra med dig själv. Terapi vore en jättebra idé för dig också för just nu är du medberoende. Det bästa du kan göra för era barn är att vara en fast punkt i tillvaron, och det innebär just nu att lämna honom, för de kan inte må bra i det där hemmet. Och det innebär också att inte springa tillbaka så fort han vinkar med lillfingret och påstår sig "förstå" en massa.
