Är du inte klok...? Du måste ju lämna honom! Det är en tidsfråga innan han skadar din son, och du har ingen aning om det där greppet runt nacken gör ont för det kan jag nästan garantera att det gör! Det där är misshandel, ren och skär!
Jag accepterar inte hans beteende och det blir bråk hela tiden för att jag säger ifrån. Han går i terapi för sin ilska och har som sagt blivit mycket bättre men inte tillräckligt ännu. Han säger att han inte kan förändras på en natt och behöver tid och min hjälp att förändras. Men många saker verkar han inte tycka är fel så då vet jag inte om det kommer ändras. Sen säger han att om jag lämnar honom så ser han ingen anledning att fortsätta gå i terapi så då kommer han sluta. Då finns det inget att kämpa för. Han tycker ju inte att han behandlar son som illa utan bara att jag är känslig.
Han sa inte fittunge till sonens ansikte utan medans han gick bort så han pratade om honom och inte till honom men sonen hörde säkert. Men det är oavsett inte ok för mig och det gjorde jag klart!
Han ångrar sig nästan alltid när han skrikit på sonen och går och ?blir kompis? igen.
Men han tror att det enda sättet att få väluppfostrade barn är att skrämma och hota dem till lydnad. Jag vill inte uppfostra så men då är jag slapp och uppfostrar inte alls enligt honom. Inget jag säger får honom att förstå.