Har ni varit med om något övernaturligt i erat hem?

Ett tag bodde jag i en lägenhet där det ofta hördes fotsteg och märkliga ljud trots att det var tomt.

En kväll hade det varit extra livligt och jag ställde mig vid knappen till lyset och sa att om det finns någon här så snälla släck lyset. Jag såg knappen flytta sig neråt och släckas. Då blev jag sjukt rädd och vi flyttade kort efter.

Vaknade en morgon i mitt sovrum av att en stor svart fågel flaxade med vingarna i mitt ansikte. Blev jätterädd så drog täcket över huvudet tills det blev tyst. När jag drog bort täcket var det såklart ingen svart fågel i mitt rum. Vet inte om min hjärna spelade mig ett spratt men det kändes verkligt och var obehagligt.

Inte där jag bor nu men hade en stuga byggd på 60-talet innan som alltid funnits i mannens släkt men de första ägarna var döda sedan länge. Stugan låg enskilt till utan grannar med skog runt om, så mysigt. Fler saker hände dock, de flesta kunde eventuellt ha andra förklaringar men inte en sak.

Sent en kväll när jag låg i sovrummet ensam hemma hörde jag musik från vardagsrummet, riktigt gammaldagsmusik, ca 20-tal, sökte allt, dator, tv, telefoner, plattor, precis allt ljudet kom inte därifrån. Musiken kom ingenstans ifrån, det var överallt. Fortsatte i ca 10 minuter innan det försvann. Tror egentligen inte på spöken, men den händelsen saknar jag till denna dag förklaring till

I mitt familjehem, en lägenhet med etagevåning, hände en del märkliga saker.
Som barn märkte jag ingenting. Vi flyttade dit när jag var nio år. Jag var alltid mörkrädd och gillade spökhistorier och tillsammans med min kusin skrämde vi upp varandra.

Men när jag blev vuxen och bodde hemma, och var hemma själv mycket medan familjen åkte bort, så började jag höra ljud i lägenheten. Ibland lät det precis som om det var någon där. Man kunde höra grannarna emellanåt, men eftersom jag hade två småsykon så vet jag hur det låter om det kommer inifrån vår lägenhten och inte någon annans. Det blir ett helt annat ljud.
En gång när familjen var bortrest så satt jag i vardagsrummet och helt plötsligt lät det som en liten flicka fnissande sprang upp för vår trappa, och sedan helt tyst.

Min bror berättade flera år efter att de flyttade därifrån (jag hade flyttat själv några år tidigare) att hans mamma, altså pappas sambo, satt vid datorn en kväll där, och helt plötsligt hade hon fått en isande känsla av att någon stod bakom henne och hon kände som det lilla vinddraget av en hand som försökte ta på hennes huvud.
Hon kastade sig upp ur stolen och gick upp till sovrummen. Alla låg och sov.

Minns inte om jag bodde hemma vid det tillfället, och om så vore, är jag glad att jag inte fick veta det då.

Min pojkvän satt i badkaret en dag. Plötsligt ramlade en handduk ner från kroken. Helt oförklarligt.

Inte hemma men när jag låg inne förra julen så blev jag stucken en helsickes massa. Båda Armarna var blålila till slut,. Det konstiga som hände var att till slut visade sig ett serienummer på vänsterarmen, precis som judar fick intatuerade. Jag hade släktingar som överlevde förintelsen så jag kände igen det som det. Det var inte inbillning heller, flera sjuksköterskor kon och tog bilder och jag har två bilder i telefonen, fast mina bilder är inte lika tydliga d de är tagna dagen efter det dök upp. Släktingar som spökade? Jag vet inte.

Vi är flera som upplevt märkliga saker här hemma.

Det här var länge sedan, numera har hjärnan rationaliserat bort det som inbillning men om jag är ärlig mot mig själv såg jag faktiskt spöken.

Sommaren 2001 (om jag kommer ihåg rätt årtal) jag jobbade på ett av Sveriges allra sista sjukhem (innan allt sånt blev ålderdomshem och hospice med individuella lägenheter). Alltså som sjukhus, där upp till 6 (men oftast 2 eller 4) delade rum.

När folk dog, så kunde man inte låta dem vara på rummet tills bårhuset hämtade dem, utan man rullade dem i sjukhussängen (efter att hjälpligt ha gjort i ordning dem) till sjukhemmets källare och de blev hämtade från där.

I den där källaren kunde det ibland redan vara en död när man kom ner med en annan död. Det var skitläskigt. Ofta fick jag en känsla av att de döda rörde sig så fort jag tittade bort, när jag var på väg genom kulverten till själva rummet kunde jag höra musik, eller någon som pratade (utan att uppfatta orden). Men det blev tyst direkt när jag kom in, fanns ingen radio eller så där. Som om jag hade stört den döde och han/hon märkte att jag var där och därför var tvungen att vara tyst och stilla. Men så fort jag inte såg.

Det var lakan (som vi la över personen av nån anledning) som gled ner, arm vid sidan av sängen istället för vid sidan av kroppen eller på den dödes mage. Så jag fick rätta till den döde eller lakanet (och var skiträdd när jag gjorde det). Såna saker. 

Verkligen skitläskigt. Pulsen måste vart på 150 på mig bara i närheten av det rummet.

Det skulle tydligen även spöka i avdelningens duschrum efter att någon, några år tidigare hade dött på en duschsäng under själva duschen. Så väldigt få i personalen var bekväma med att jobba i duschrummet. Jag var inte heller bekväm med det, men jäkligt nyfiken samtidigt så jag tog så många duschningar jag kunde (till övriga personalens glädje) men såg aldrig något där, inte som i kulverten.

Kanske svårt att se för att man var koncentrerad på patienten, pratade med denne och duschade patienten så kan nog ha missat något.

Jag tror inte på sånt här...helt. Har som sagt rationaliserat bort det med att jag var rädd/livlig fantasi... men om jag går tillbaks i tid och det jag upplevde och är ärlig...så visst fan var det nåt riktigt skumt i den där kulverten.