Tekannans skrev 2022-01-16 15:46:03 följande:
Precis samma här allt känns väldigt ovisst. Första dagen var jag överlycklig men ju fler dagar som går desto mer börjar jag tvivla. Än är det för tidigt att känna något men det är ju helt oundvikligt att inte börja känna efter och börja analysera minsta stick eller nästan vad som helst i kroppen. Efter varje "analys" så konstaterar jag att jag inte känner något och så blir jag ledsen. Önskar att jag bara kunde stänga av huvudet och njuta av annat.
Jag är iallafall mer hoppfull denna gång i och med att det är första gången med donerade ägg och chanserna borde vara större en tidigare. Det är väl det som gör att jag vågar hoppas lite.
Men dagarna bara kryper fram!! Hur ska vi få tiden att gå..
Jag känner helt igen mig :) Dessutom har jag troligen Corona så sitter i karantän (sambon bekräftad Covid, jag inväntar provsvar). Ännu svårare att få tiden att gå när en inte ens får lämna lägenheten?
Nu är jag ju en sådan som testar tidigt - det är väl mitt kontrollbehov antar jag. Även om jag flera gånger fått se strecket bli svagare känns det på något sätt bra att veta att embryot fäst de gångerna och sedan släppt. Men där är vi alla olika, och jag förstår verkligen de som väntar med att testa tills resultatet är mer säkert.
Linn0304 skrev 2022-01-16 23:09:43 följande:
Hej, jag hoppar gärna in i denna tråd. Jag och min sambo har försökt i två år utan resultat. Två avbrutna IVF behandlingar då jag svarade för dåligt på stimuleringen. Nu har vi äntligen fått en matchning på äggdonation! Donatorn lämnar ägg redan på tisdag! Spänd och förväntansfull på samma gång. Håller tummarna för äggen utvecklas som dom ska. ????
Välkommen Linn, så spännande! Vilken klinik går du på?