Jag är inte ensam fysiskt, har en underbar dotter och sambo som jag firar jul med men.... inga vänner , iallafall äkta har jag insett.. ingen hör ju av sig längre, sen ett par som inte svarar på mina meddelanden, detta efter att jag fick barn... är kvinna 30 år.
Skönt att du iallafall har din familj.
Det där att välja bort kompisar med bebisar, det är (iaf för mig) ingen aktivt val man tänker på. Det blir liksom bara så då jag tycker att bebisar är ointressanta och att nyblivna föräldrar oftast är totalt uppslukade av sin bebis.
Lite så här; för dig är din dotter underbar. För mig är hon en unge som vilken som helst och jag är inte intresserad av henne utan tycker mest att hon är jobbig. Alltid, förutom när hon sover.
Vill inte vara taskig men vill ge dig en ärlig bild av verkligheten för oss som inte är förtjusta i bebisar.
Jag var medveten om detta när jag själv fick barn och gjorde mitt yttersta för att inte bli helt innesluten i mn bebisbubbla. Fast det var många, många år sedan.
Så olika man kan vara. Jag har fått 4 julhälsningar via sms och det rör mig inte i ryggen eftersom jag tycker det är en tom och obetydlig sak. Jag skulle aldrig göra detsamma och svarar endast artigt för att jag måste. De flesta är tydliga massutskick och jag blir bara irriterad av detta fenomen som uppstått tack vare mobiler.
Ja, det är ju så. Man är inte intresserad av att följa processen från nygravid till bebis och därifrån och framåt.Barn är, enligt mig, inte roliga att umgås med förrän de är minst tre år. Gärna mer. Sen är många ungar alldeles för gnälliga, sånt orkar jag inte höra på några längre stunder.Kan du inte föreslå en kväll med dina vänner där ni kan äta och dricka lite gott? Hemma hos någon annan, eller om din man och dotter åker iväg den kvällen?Känns väl lite märkligt att föreslå umgänge hemma hos någon annan men när det är som det är så skadar det väl ändå inte att fråga?Min FB svämmar över av julhälsningar, jag tycker det är mest jobbigt då jag känner att jag måste tacka alla. Så olika man kan vara va?Försök att inte ta åt dig så mycket!
JA gör det! Ta risken. Struntar de i dig så glöm dem som vänner, då är de ju faktiskt inte det. Förlåt igen om jag låter hårt.
//
Trist att du ser att din kusin är så uppmärksammad dock. Antar att ni inte har samma vänner.Att du inte gått ner i vikt kan jag verkligen inte tro har med saken att göra. Vad spelar det för roll hur ens vänners kroppar ser ut? Jag är en sån som inte ens ser om folk går upp eller ner i vikt om det inte handlar om en jäkla massa kilon. Inte är de väl så ytliga?Om det påverkar att du inte lägger ut bilder på sociala medier kan jag inte svara på. Det borde inte spela någon roll tänker jag. Men om dina vänner gör precis tvärtom så, med tanke på att de verkar vara så ytliga... ja, det kanske spelar in. Gissar jag utan att veta.Mina barn är ju så "gamla" så sociala medier fanns inte när de föddes. Internet fanns när yngsta barnet kom dock. Men det var inte alls på samma sätt. (Sent 90-tal.)Mina barnbarn (båda under 5 år) finns på otaliga bilder på Facebook och Istagram. Jag har inga åsikter om det men tror att jag hade gjort likadant. Dock bara påklädda bilder och inga tramsbilder.Jag känner SÅ för dig, här får du en cyberkram!