Jag har varit en dålig vän!

Ja, alltså, hon var väldigt öppen i början så då antog jag att det var okej att jag frågade och så. Men förstår att det kan ändras om graviditeten väntar på sig. Så jag borde ha varit mer lyhörd och finkänslig.

Men jag gör så att jag avvaktar med att berätta och om hon skulle fråga så kommer jag vara ärlig. Annars berättar jag det samtidigt som vi berättar för andra.

Tack för alla bra svar!

Så många bra synpunkter som jag verkligen tar till mig.

Jag om min man bestämde att vi ändrar så vi är hemma hos oss i stället för hos de andra (så kan vi bestämma rätterna) med hänvisning till att det är lättare för oss som har en 10 månader bebis. Så maten är nu fixad och vi kan göra en gravidvänlig 3 rätters utan några höjda ögonbryn.

Alkoholmässigt är det ju lungt då jag ändå inte dricker i och med att vi har en bebis.

Ja självklart var frågorna bara varit av välmening! Hade tyckt det var så roligt att ha barn tillsammans. Det ör ju bara av kärlek mina frågor har grundat sig i.

Men förstår ju såklart hennes sida med.

Jag tänker så, att det får vara upp till henne att fråga mig. Och frågar hon aldrig så berättar jag när vi berättar för övriga. Tänker att det kanske är bäst att när vi berättar för just dem att vi gör det när vi är själva utilfallatt de behöver tid att få smälta det.