Gemensam ekonomi

Jag tycker det är rätt att du ska stå för halva insatsen om ni ska köpa bostad, helt klart. Men just nu i vardagen ska sambon stå för två tredjedelar av de gemensamma utgifterna, det egna får var och en stå för själv.

Om ni ska köpa hus så tycker jag att han kan betala mer då ni är en familj, kan ni inte skriva under ett kontrakt eller något att om ni skiljs åt så får han huset men att du får 30% i pengar av husets värde som han måst köpa ut dig från om det var det du la in från början. Eller att du får låna pengar av honom nu, utan ränta så att ni kan dela lika på huset. 

Det är ju ändå bra att han tänker på framtiden ifall ni inte lever tillsammans då och han kommer nog inte lämna dig i skiten, men han är nog mån om att han kanske kämpat mer än dig och vill därför inte förlora massor om ni gör slut. Du kanske tycker det är självisk, men jag vet inte hela er historia, vad som är rätt.

Vad räknas som det egna då? Jag har sagt åt han att vi borde sälja bilen och köpa en billigare men han vägrar då endast lyxbilar duger åt han och han vägrar köra något billigt.

Han ville flytta hit, men jag är den som betalar hyra och elen, samt barnförsäkringar och kläder till barnen osv.

Han betalar sin bil på flera flera tusen i månaden och så vattenskoter och snöskoter.

Sedan mat utöver det, men det gör även jag.

Jag upplever det som att jag betalar de mest nödvändiga räkningarna medan han kan lägga pengar på saker han vill ha bara...lyxig dyr bil...skotrar..datorer....grafikkort köptes förra månaden för 16000kr...

Alla mina pengar läggs på räkningar som gör att vi har tak över huvudet, försäkringar och kläder till oss. Även möbler betalar jag.

Han har mycket mer sparat för att han kunnat spara mer...han betalar in till sig själv på sina lån och jag får inte ut nånting av det jag betalar.

Sedan säljer han och köper nytt eller sparar dom pengarna han får för bil och så.

Jag kan inte göra så. Och därför kan jag inte betala en kontantinsats... Men han kan det.

Jag har sagt att vi kan skriva så han står som mer ägare eller vad man nu tolkar det som. Men tycker det är lite ironiskt för han vill inte skriva papper på att jag stått för en del av bilens kostnader, för han anser att jag inte ska tänka så om vi ändå ska vara tillsammans....

Men det låter ju som dubbelmoral.

Jag har betalat 40% av bilen

Jag tycker som du. Är man familj så går alla pengar till en gemensam pott.

Vi har alltid haft det så i vår familj och det har fungerat bra.

Tycker du drar ett alldeles för tungt lass ekonomiskt.

Du har ju ingen möjlighet att spara till dig själv om något skulle hända.

Ser dock inte hur ni skulle kunna lösa detta eftersom ni har så vitt skilda syn på ekonomi.

Jag får inte riktigt ihop det. Han har störst inkomst men betalar väldigt lite låter det som? Hur får du mindre pengar av att han är föräldraledig?

Oavsett:

Vi gick över till största delen gemensam ekonomi den dag vi fick barn. Lägger ihop alla inkomster, betalar gemensamma räkningar och gemensamt sparande, delar lika på resten. På så sätt har vi även privat sparande, bestämmer själva vad vi vill lägga på hobbys osv, men samma möjligheter. Inkomstförluster pga barnen (eller annat) delas då lika och jämnas ut. Med tiden har allt fler utgifter börjat räknas som gemensamma.

Jag har gått in med större kontantinsats vilket vi har skrivit papper på. Pengarna ska alltså tillbaka till mig.

Tillägg: pengar för kontantinsatsen ska tillbaka till mig när vi säljer huset eller separerar. Det är alltså inget han amorterar på mer än att hålla skulden vid liv.

Ni behöver hjälp TS! Boka in ett rådgivningssamtal på banken dit ni går båda två. En ekonomiskt mer kunnig person behöver få både dig och din parter att förstår vad som blir bäst för er familj.

Kanske behöver ni boka familjerådgivning också. 

Det känns som att det finns fler trådar i samma ämne.
Du är absolut inte lärd fel. Det är det finaste man kan göra att dela på allt, om man vill det förstås. 
Det kan vara precis lika kärleksfullt att dela ekonomin på annat vis men det ska vara rättvist och det ska vara ok med båda.
Om en tex. tjänar väldigt mycket mer så kan man dela procentuellt på kostnaderna. Ena kommer bidra med mer men också få mer över. Men båda kommer ha "möjlighet" att ha samma standard och även spara.
Att en lever på existensminimum och en vill åka lyxbil och ha skoter skulle jag inte acceptera.

Om ni sänker era kostnader genom att köpa ett hus så låter det rent ut dumt att din sambo kräver att ni ska bidra med lika mycket innan det blir av.
Då är det smartare som någon skrev att ni gör en överenskommelse er emellan att ni går in med en viss procent vardera.
Om han går in med 60% och du med 40% och så separerar ni om fem år. Då tar ni  den eventuella vinsten och delar den på samma vis, alltså utifrån vad var och en bidragit med.

Ni bör absolut ta kontakt med er bank för en rådgivning. Alternativt kommunens konsumentrådgivare. Blir det konflikter i samband med att ni pratar om detta och ni inte kommer vidare så är familjerådgivning också alltid bra, så att man får lite input i hur man kan prata om saker så att båda kommer till tals och förstår varandra.

Egna räkningar, sånt som står i ditt/hans namn och som är eget. T ex om man är med i facket/a-kassan så står man för det själv. Studieskulder. Lite allt möjligt. Sånt som inte är gemensamt helt enkelt. Hyra, el, internet, ev hemtelefon är exempel på sånt båda ska betala.

Om han vill ha en lyxbil får han stå för det själv. Läste jag rätt att du betalat 40 % av hans bil...? Det är pengar du inte får tillbaka om ni går isär, så du vet. Betala bensinen är en sak, billån en helt annan, han borde stå för det helt själv. Vattenskoter och snöskoter får han stå för själv, så klart. Om han köper datorer eller annat spelar ingen roll, så länge han betalar till boendet först.

Du har tyvärr satt dig själv i en riktigt dålig situation. Du betalar era löpande kostnader, han köper leksaker. När/om ni går isär går han iväg med sina leksaker som du inte har rätt till en krona ifrån men du får ingenting för att du betalat det gemensamma. Det första ni ska göra är att sätta er ner och komma överens om att han också ska betala på era kostnader, faktiskt merparten (två  tredjedelar). Det är inte rättvist som ni har det nu. Om du känner för att kompromissa kan ni dela familjens utgifter lika, men det är max. Om han inte går med på det borde du klargöra att ni i så fall lika gärna kan flytta isär, för det tjänar du antagligen på, även om du köper egen bil.

Och förklara gärna för mig, för jag har tyvärr inte orkat läsa all din text, VAD betalar han egentligen av ert gemensamma?? För bilen är hans, skotrarna likaså. Det enda jag ser att han betalar till är maten, stämmer det? Han bor ju gratis hos dig känns det som och lägger sina pengar på sparande och leksaker, medan du som har hälften så stor inkomst ska stå för allting själv, och lite till. Det är inte rättvist!