överreagerar jag eller har sambon rätt?

Jag tänker att mycket varierar över tid och med barnens utveckling. Att börja skrika och sprattla vid läggning helt plötsligt, börja trixa med maten etc. Det är sånt som kommer och går.

Jag håller också med om att barn för det mesta lär sig hantera situationer på olika sätt beroende på hur föräldern beter sig, och om föräldrarna är olika till sättet. Men man ska ju inte aktivt motarbeta varandra. Eller köra helt olika stil så att man förvirrar barnet. 

Att fråga ett så litet barn vad hen vill håller jag med om som  någon skrev, det är inte rimligt att ställa frågan. Och det är inte heller rimligt att förvänta sig något slags vettigt svar av någon som tex. inte vill gå och lägga sig.

Utan då tror jag mer på den stilen du beskrev att man bara lugnt och sansat tar barnet tillbaka till sängen och repeterar att nu är det dags att sova, nu ska vi sova, nu ska vi lägga oss. Inte för att barnet ska må dåligt och kapitulera för det handlar inte om det i detta läget. Utan att skapa rutin; nu är det kväll, vi har borstat tänderna och tagit på pyjamas och nu ska vi sova.
Där håller jag helt med om förutsägbarheten. Barnet (och en själv!) behöver rutiner. Ju enklare desto bättre.

Och något som jag försöker tänka på är att aldrig underminera den andra föräldern framför barnet. Jag kan tycka att den linje som min man driver är onödig ibland. Jag personligen (om han inte varit hemma) hade låtit barnet få vad det nu är vi har en konflikt om. Men nu var jag inte på plats när frågan aktualiserades, han har fattat beslut om att hantera det på det här sättet och då lägger jag mig inte i. För DET kommer barn att lära sig och ta fasta på. Utan han får reda ut det och så kan vi prata om det senare ifall det uppstår igen eller orsakar problem på något sätt. 

Enda gången vi brukar gå in och bryta är just ibland vid läggning när man märker att det låst sig. Om jag har försökt i 50 min att få barnet ligga, läst sagor, vyssat, sjungit osv så kan jag nästan bli tårögd av tacksamhet om han kommer in och bryter. 5 min senare kommer han ut från sovrummet och ungen sover så bara vips! Ibland behövs bara det. Men annars tycker jag inte att man går in och "stör" om det inte är på väg att ske något som är direkt skadligt.