överreagerar jag eller har sambon rätt?

Varför är du rädd för att låta sonen bestämma?

Det du beskriver verkar ju inte bara vara läggdags för barnets skull utan en (inte helt ovanlig) rädsla för att barnet ska vilja vara med och bestämma.

Jag tycker såhär: det är helt okej med oika regler hos olika föräldrar - barn klarar det! Det är alltså inget problem om din sambo inte har samma regler som du, så länge ni då inte är ansvariga för barnet samtidig (dvs. tex. inte natta honom samtidig). Fast om du känner väldig stark om en viss sak och tycker att det är dålig för ditt barn att göra som din sambo gör, bör det såklart diskuteras och ni får komma med argument och "bevis" om det behövs.

Samtidig håller jag med dig om din sambos frågor till barnet. Små barn kan inte hantera så många val och dessutom är det än total överbelastning för ett barn att få fråga efter fråga efter fråga. Det gäller i lugna situationer, men ännu mer när barnet är upprörd. Det gäller inte bara barn heller - föreställ dig själv i en situation där du kanske är ledsen eller trött eller slö eller vad som helst, inte vill göra någonting din sambi ville göra, och som följd blir bombaderad med frågor om vad du vill göra. Det bara förvärra situationen.

Ja och nej. Barn mår inte bra av för många val och vissa saker kan man inte kompromissa med. Men saker som inte spelar någon roll är det bra att ge barnet lite makt över. Då kan man förhoppningsvis samla ihop lite goodwill till när det verkligen räknas.

Däremot tror jag att det är bra att försöka förstå vad barnet vill oavsett om barnet får bestmma eller inte. Jaha vill du inte sova. Jag förstår att det är roligare att vara vaken och leka men vi måste sova ändå så att vi orkar gå upp. Bekräfta barnets besvikelse och visa förståelse utan att ge med sig.

Att ställa en massa frågor till små barn skapar nog bara mer stress hos barnet, speciellt om man inte ställer "rätt" fråga och barnet bara fortsätter gråta/skrika för att det inte når fram till er föräldrar. 

Man behöver skapa ett lugn hos sig själv så att barnet också kan lugna sig. Man ska inte uppmuntra skrik förstås, men barn fortsätter ofta skrika om de inte känner att det är en lugn atmosfär hos föräldrarna. Man måste försöka lyssna in och förstå barnet, men det är inte alltid så lätt så man behöver ha tålamod. Så små barn kan inte alla ord så det blir svårt för dem att förklara vad de vill. Kanske behöver de hellre ibland visa/peka osv. 

Man kan krama om, ha barnet i famnen (om barnet inte sprattlar i panik, då är det ingen bra ide), för att försöka skapa ett lugn,