Utmattningssyndrom i tredje trimester

Hej, jag har varit i liknande sits men av andra orsaker. Det är för jävligt men ibland måste man tillåta sig att må dåligt utan dåligt samvete. Jag fick samtalsstöd från vården (en kurator) det gjorde skillnad för mig. Det tog tid att komma tillbaka men hade tagit ännu mer tid om jag inte fått prata med någon tror jag.

Visst finns risk för att det blir bättre när bebis kommit. Minns själv att jag mådde väldigt dåligt första månaderna efter första barnet kom, för att jag aldrig fick sova. Det va som tortyr och ja tankarna blev inte sunda tillslut. Hade aldrig agerat mot mitt barn men ja.. där va det egentid och få göra saker på egen hand för mig själv, och få sova ordentligt emellanåt som gjorde skillnad. Och även att jag hade vänner jag kunde prata med utan att känna skuld för att jag kände som jag gjorde och hade svårt att knyta an till mitt barn. På forum va alla så präktiga och allt va rosa moln och stjärnglitter så då kände jag mig ännu mer konstig och dålig.

Lycka till och hoppas du mår bättre snart <3

Hej!

Jag kände så under mina två graviditeter i sista trimestern och jag tror att det är ganska vanligt. Dels på grund av hormonerna men också för att man är trött, tung, har diverse krämpor och inte får tillräckligt med sömn på grund av krämporna eller att man måste gå upp och kissa flera gånger per natt. Har man dessutom ett barn så finns det knappt tid för vila eller återhämtning eftersom barnet kommer i första hand. Som tur var så mådde jag bättre efter förlossningarna och klarade sömnbristen bättre när barnen var födda än när jag var gravid, så det behöver inte vara så att det fortsätter efter graviditeten.

Vill tillägga att även jag hade dåligt samvete för att jag hade mindre ork att vara med mitt barn under min andra graviditet. Jag hade mycket ångest, rädslor och oro och jag tror att det verkligen berodde på dålig sömn och gravidhormoner. Har du möjlighet att ta ett uppehåll ifrån studierna? Det är inte så många veckor tills du får barnet så tänk att det är en begränsad tid, sedan kommer du kunna ta igen tid med din son genom att inkludera honom i allt som rör bebisen och ge honom egentid längre fram. Se till att få tillräckligt med sömn eftersom man är extra trött i sista trimestern och unna dig något som är gott eller som du tycker är roligt ibland för att bryta det jobbiga. Det låter bra att din sambo är förstående och att du ska prata med någon, hoppas det hjälper.