Kan de ta barnet??

Jag håller med, man tar inte folks barn bara sådär. 
Socialtjänsten gör först och främst en inledande utredning. Det innebär att man försöker skapa en relation till föräldrarna (och barnet beroende på ålder). Vad händer i deras liv, vilka förändringar har man sett, när började det, vad tror man själv, har skolan/förskolan sagt något. Helt enkelt så försöker man förstå varför det är som det är.
Man fattar inte beslut om akut omhändertagande om det inte handlar om fara för annan, att någon kan riskera att fara illa om barnet kvarstår i föräldrarnas omsorg. Och det faktum att ett barn utåtagerar kan ha väldigt många orsaker. Ibland har det med barnets egen utveckling att göra, hen känner sig frustrerad av någon anledning och har en jobbig period. Men så kommer man förhoppningsvis fram till det.
Föräldrar kan också få stöd av olika slag. Dels genom skola/förskola. Dels brukar alla kommuner ha någon form av stödenhet som håller i kurser för föräldrar. ABC eller Komet exempelvis, två vanliga namn på sådana utbildningar. Eller så gör man det tillsammans med BVC.
Skulle det finnas ytterligare behov så kan man få insatser i form av en kontaktfamilj där barnet eller förälder + barn vistas regelbundet (kanske en helg per månad) för att få mer insikt i föräldraskap eller så att barnet får komma till en familj med mer struktur eller rutiner eller så för att föräldern ska få avlastning.
Men det är inte heller det första man gör utan först vill man bara få klart för sig 1) vad som hänt och 2) vad kan vi tillsammans göra åt det.
Du TS skriver att "mamman ska få besök" men din vän bör självklart också delta eller ta en egen kontakt så att konsulenten får alla pusselbitar hen behöver.

Kan din vän få be att få vara med vid mötet?
Eller kan han boka ett eget möte?
Det är viktigt, då det rör hans barn, att han är delaktig i omsorgen om barnet. 

Men varför så arg?
Du ber om svar. På en allmänt ställd fråga. I ett nätforum. Be din vän kontakta socialtjänsten i Danmark och förklara saken för dem istället. Jag förstår att situationen kring barn som föds mer eller mindre planerade kan ställa till det för föräldrarna. Särskilt om det finns "svårigheter" som du beskriver och ännu mer om man bor i två olika länder.
Men som man redan påpekat i tråden, din vän har valt att flytta hit och köpt hus. Han väljer att bo kvar i huset i ett annat land.
Han skulle kunna köpa hus på andra sidan gränsen... han s k u l l e  kunna. 
Han skulle kunna pendla.
Han skulle kunna bosätta sig på lagom avstånd från mamman och kräva delad vårdnad utan att behöva ha en kärleksrelation med henne. Utan ha barnet varannan vecka.
Jag förstår att det är svårt när en bor i Danmark och en i Sverige men vill man så går det även om det kostar lite mer pengar/tar mer tid/är jobbigt att resa fram och tillbaka.
Allt handlar om val man gör och saker man väljer eller väljer bort.
Vi har bara din bild av saken. Och du är förmodligen färgad av att det är din vän det handlar om. Inte barnets mamma. Det du skriver om henne har vi bara ditt ord på.
Jag hoppas verkligen att det löser sig för din vän.