Överförda föräldradagar som tas tillbaks

Jag har varit ledig i över ett år. Pappan hade inte råd att vara föräldraledig och barnet får ju inte börja på förskola innan 1 år vilket gjorde att jag tog på mig att vara föräldraledig. Han förde över alla dagar han kunde till mig. Inga problem tills nu. Men nu senaste har han börjat hota om att ta tillbaka sina dagar och jag är osäker om han kommer ta ut alla. Min förhoppning var ju att kunna ta lite extra ledigt till jul. Jag ska börja jobba snart efter min föräldraledighet. Och sen tänker jag långledigt på sommaren där jag och pappan förhoppningsvis kan ha olika semesterperioden så vi kan vara med vårt barn hela sommaren. Jag kommer inte kunna vara ledig varannan vecka utan ensamma hängande period och det vore så tråkigt att ?bara? få två veckors semester med min dotter. Har sagt till pappan att han för ta tillbaks sina dagar nu så jag vet. Så jag kan planera utefter det. För som sagt, vore skit att planera en månads föräldraledig och sen stå utan både föräldradagar och jobb. Jag skulle inte ja råd att förlora min inkomst under en månads tid.

Det borde verkligen inte gå att kunna ta tillbaks dagar bara sådär. Visst att man har rätt till hälften var. Men en gåva är ändå en gåva. Eller planerade dagar borde ju räknas som förbrukade så man inte sätta i denna situation. Hatar maktspelet som ska försiggå.

Absolut! Men man kommer inte överens om att jag ska vara mammaledig första året och sedan splittra på resterande dagar, för att sen ta tillbaks dagarna för att man ska betala underhåll.

Barnet kommer bo varaktigt hos mig men under sommaren kommer vi nog ha varannan vecka, med undantag att hon sover hos mig mest och 1-2 nätter i veckan hos sin pappa. Vi kommer inte ha växelvis boende förrens hon är 3 år.

Min chef kan neka mig semester varannan vecka. Jag kan önska att ta semester varannan vecka men min chef skulle inte godkänna det under sommarsemestern. Annat är det om jag tar föräldraledigt.

Fast varför skulle jag säga ifrån mig underhållet? Och varför skulle jag byta jobb? Jag har ett bra jobb som jag trivs otroligt bra med. Har fått jättebra arbetstider anpassat till min ettåring och slutar aldrig senare 15.00. Underhållet är en skyldighet man har tills barnet fyller 18 år eller slutar skolan. Det går inte att avtala bort ett underhåll och det står i föräldrabalken.

Blir så less att vissa föräldrar hotar med vissa saker för att man tex ska betala ett underhåll. Jävla maktmissbruk. Underhållet är ju till barnet. Vad har barnet gjort för dumt mot den andre föräldern för att inte få det?

Varför ska det ens vara en sak att förhandla om när det är boendeförälderns rättighet till ett underhåll för barnet? Enligt lag.

Nej, inget hindrar mig. Men varför ska det ens vara en diskussion när det är umgängesförälderns skyldighet?

Det är det. Men tyvärr väldigt många som inte tar ansvar. Pappan till mitt barn är en sån. Är med barnet då det passar honom. Känner inte att jag vill tvinga honom heller då jag vill att barnet ska vara med människor som vill vara med henne, inte för att dom måste.

Det där med att dela dagarna exakt lika och att man inte ska kunna överföra är inte jämnlikt heller. Tex är barnet (i dom flesta fall) helt beroende av mamman första månaderna. Det rekommenderas att man helammar 6 månader. För mig funkade det inte att sitta och pumpa eftersom jag inte hade så mycket mjölk i brösten. Visst, man kan ge ersättning. Men bröstmjölk är mycket bättre för barnet. Så hur shysst är det mot barnet om man skulle sätta pappan på föräldraledighet första månaderna BARA för att det ska vara jämnlikt tex. Då ser man inte till barnets bästa. Men för vissa familjer kanske det funkar jättebra att göra så. Sen är det en ekonomisk fråga också. Alla kanske inte vill vara föräldraledig så varför ska man tvingas till det? Visst att barnet ska få vara både med mamma och pappa men i många familjer tar mamman gärna på sig det ansvaret medans pappan jobbar och tjänar pengar. Det bästa hade varit att man får välja själv med dagarna. Tyvärr blir det ju också situationer som min då det blir ett maktmissbruk. Men jag kanske skulle sagt till pappan då dottern föddes att jag vägrade vara mammaledig och så fick han ta det, sen skulle han inte haft råd att stå för sina utgifter och dra på sig skulder. Fast det är ju inte mitt bekymmer heller. Min ekonomi har funkat bra. Man blir inte rik på att vara mammaledig, ungefär plus minus noll. Vi kan diskutera i all oändlighet om detta men vi kommer nog aldrig se på saken på samma sätt.