Lämnad ensam på förskolan

Jag förstår att det här känns fruktansvärt för dig. Jag är själv förälder och valde att ha mitt barn hemma så länge som det bara gick innan han började förskola, just för att små barn behöver mer hjälp och omsorg än andra barn. Jag arbetar nämligen själv på förskola.

För att vara krass och reflektera över verkligheten:

Det är i snitt 18-24 barn och 3-4 pedagoger på en förskoleavdelning, om alla är där. Förskolan har öppet 10-12 timmar per dag. Varje personal arbetar 6-9 timmar på en dag, samt har rätt till en halvtimmes rast samt 1,5-3 timmars planeringstid per vecka, beroende på förskola. Personalen går omlott för att täcka tiderna under dagen, så det är bara några timmar per dag som det faktiskt är 3-4 personal på hela barngruppen.

På förskolan har en ensam personal hand om väldigt många barn. Om man är tre personal utomhus, ett barn behöver byta blöja och ett barn behöver plåster, så kan man, som personal, plötsligt vara ute ensam ute med 9 barn. Om de barnen då behöver tre cyklar, en boll, en dockvagn och en bandyklubba så kan man då behöva gå in i ett förråd. Om ett barn börjar gråta, så kanske man inte märker det direkt. Givetvis försöker vi i förskolan inte göra sådana saker när man står ensam på gården, men ibland sker misstag. Alla barn verkar glada och nöjda, så man tänker att: ja, jag hinner ta ut den där cykeln. Plötsligt börjar Kalle och Elna bråka om cykeln och Pelle måste just nu berätta om att hans mamma har åkt till Tyskland med jobbet den här veckan. Det som man trodde skulle ta 30 sekunder att fixa, kanske plötsligt tog 3 minuter innan man kommer ut och då kanske Olle redan har börjat gråta efter mamma eller pappa.