Måste han verkligen få veta?
Tack allihopa för att ni orkar följa och jag kommer uppdatera mer när tid och ork finns.
Jag kommer få leva med det här. Han och hans familj kommer aldrig inse barnens bästa.
Jag försöker att ligga lågt, det tror jag att jag vinner på.
Han härjar fortdarande med olika instanser tror jag. Han nämnde nåt med FR för någon vecka sedan och extra kläder, igen, att hon backade upp honom att jag skulle stå för det vid umgänget.. Jag la ingen vikt i det, in i ena örat och ut i andra. Får höra att jag undanhåller honom barnen när han inte får träffa dem utöver umgängestiderna, jag saboterar när jag inte skickar med ombyten osv osv.
HAN ska fortsatt ha SIN rätt till SINA umgängestimmar nu när den lilla börjat fsk så då ska JAG komma med förslag på en ny dag enl honom. Jag tänker att han inte har rätt till någonting alls och är han intresserad av schemaändring får han vända sig till ombudet.
Fortsatt prykisk misshandel men jag kan säga att det tar mer av hans energi än av min.
Ingenting biter på mig och det gör han frustrerad! Han har försökt att få mig att dra tillbaka anmälningarna, flertalet ggr. Han har fått det till att jag lovat honom det och nu överklagar han en massa och försöker vända på det som om det är jag som är galen.
Men jag rubbar mig inte. Anser polisen att de måste utreda brott så kan man ju liksom inte bara ta tillbaka anmälningar. Skulle aldrig någonsin falla mig in heller! Han får stå för sina handlingar.
Han väntade utanför affären när jag var där och handlade tills jag var klar. Sedan slog han följe med hem och när han märkte att jag inte var intresserad av någon konversation med honom blev han otrevlig. "Du gör det bara svårare för dej själv", fräste han. En mening han ofta säger. Jag undrar ofta om han tänker högt.. Jag stannade och pratade med några efter vägen och vände vagnen bortåt från honom. Då blev han förbannad att han inte fick säga hej då till barnen.. Vem bjöd in honom liksom?
Jag tror inte att någon förstår hur mkt jag kämpar för min barn och ska få allt att gå ihop.
Det är en självklarhet för mig. De har inte valt detta. Jag vill bara att de ska ha det bra och må bra. Lugn och ro! Men det kommer i sinom tid.. Har jag inte grävt ner mig hittills så kommer jag nog aldrig att göra det.
Kram på Er alla!