Måste han verkligen få veta?
TS, jag har varit i din situation och mitt råd är att vara hård och konsekvent och dokumentera ALLT med datum. Det är advokatens uppgift att avgöra vad som kan bli relevant i rätten.
Jag var väldigt snäll och empatisk en gång i tiden och hade svårt att säga nej. Det utnyttjade mitt ex och jag kände mig pressad av familjerätten att samarbeta in absurdum. När jag ser tillbaka inser jag att det hade varit bättre att vara tuff från början.
Mitt ex trakasserade mig med hundratals sms, samtal, brev och kort som han hävdade handlade om barnet men det slutade alltid med hans ilska över att jag lämnade honom. Han kunde stå i mörkret utanför mitt fönster eller dyka upp och sätta foten i dörren för att tvinga sig in i mitt hem.
Han misshandlade mig mot slutet av relationen så jag var livrädd för honom. Samtidigt var det först när jag satte hårt mot hårt som myndigheterna började fatta hur han verkligen är. Då kom hoten om våld etc. och jag kunde samla in mängder av bevis. Till slut förlorade han inte bara vårdnaden utan även umgänget och det var helt självförvållat.
Det kostade mig enormt mycket i advokatkostnader och livsenergi men jag skyddade mitt barn från honom under hela uppväxten. När han började trakassera barnet som nu är i tonåren på de mest vidriga sätt (till och med polisen var chockad) visste jag att jag hade gjort helt rätt. Även om det är svårt för barnet så har h*n ingen känslomässig relation till honom och har dessutom ett eget liv som är oberoende av honom.
Min poäng är att du ska lita på din magkänsla och sätta hårt mot hårt. Ring polisen och polisanmäl även om det inte leder vidare. Anmälan registreras ändå, dina bevis kommer att dokumenteras av polisen och nästa gång tas det på större allvar.
Fast gör det på ett säkert sätt. Ring kvinnojouren som kan ge dig råd om säkerhetsåtgärder. Du behöver absolut inte ha utsatts för våld för att ringa kvinnojouren. Det du beskriver i tråden räcker mer än väl.