• Anonym (Sorgsen)

    Stoppa förälskelse

    Ja, hur kommer man över någon, som man dessutom måste träffa kontinuerligt? Min tillvaro kretsar kring det här och jag mår riktigt dåligt och vet inte hur sjutton jag ska bryta det. Det måste ta stopp.

    Jag blev helt nockad första gången jag träffade honom för nästan 2 år sen, har aldrig träffat någon som känns så nära en tvillingsjäl. Det var som att hitta hem, väldigt märkligt känsla... Jag svor för mig själv för jag visste direkt vart det barkade, och det har inte gått en enda dag sen dess som jag inte har tänkt på honom, pendlat mellan att flyga fram av förälskelse och gråtit för att han aldrig kommer bli min. Han är upptagen såklart.

    Jag har försökt resonera med mig själv och kommit fram till att jag hellre har honom som en bekant/vän än ingenting alls. Men då kan jag inte vara förälskad i honom.

    Funderar på om jag ska signa upp mig på någon hemsk dejtingsida, för att distrahera mig själv. Vem vet, kanske stöter jag på någon annan. Men sannolikheten känns minimal, för just nu jämför jag a l l a män med honom, och männen jag träffat på dejtingsidor tidigare har visat sig inte vara särskilt bra. Så risken är att jag bara mår ännu sämre tillslut.

  • Svar på tråden Stoppa förälskelse
  • Anonym (Ros)

    Hej
    Jag har det precis som du. Också gått lång tid sen vi träffades och det är inte över känslomässigt för mig. Har tagit avstånd och tänker att det är enda sättet men av någon anledning tänker jag fortfarande på honom varje dag. Jag tror tid och träffa någon ny kommer vara medicinen för denna fruktansvärda sjuka. Men för att jag väl ska bli intresserad måste nog känslorna ha minskat, vilket de delvis har, samt att det är någon riktigt intressant som dyker upp. Då är han nog ett minne blott. Träffas ni på jobb eller?

  • Anonym (Sorgsen)
    Anonym (Ros) skrev 2021-11-12 17:41:56 följande:

    Hej
    Jag har det precis som du. Också gått lång tid sen vi träffades och det är inte över känslomässigt för mig. Har tagit avstånd och tänker att det är enda sättet men av någon anledning tänker jag fortfarande på honom varje dag. Jag tror tid och träffa någon ny kommer vara medicinen för denna fruktansvärda sjuka. Men för att jag väl ska bli intresserad måste nog känslorna ha minskat, vilket de delvis har, samt att det är någon riktigt intressant som dyker upp. Då är han nog ett minne blott. Träffas ni på jobb eller?


    Ja, det är verkligen en sjukdom det här. Som tar över alldeles för mycket. Jag vänder mig lite i desperation till floskler som att "är det inte menat så finns det någon annan där ute som är meant to be" och "varför skulle du vilja vara med någon om han inte känner likadant" osv. Jag börjar inse att jag måste ta avstånd på något sätt, men det är både jobb och gemensamt intresse som gör det svårt. Och han är en fantastisk människa, de växer inte på träd, jag vill ju ha honom i mitt liv.
  • Anonym (Ros)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2021-11-12 18:08:30 följande:

    Ja, det är verkligen en sjukdom det här. Som tar över alldeles för mycket. Jag vänder mig lite i desperation till floskler som att "är det inte menat så finns det någon annan där ute som är meant to be" och "varför skulle du vilja vara med någon om han inte känner likadant" osv. Jag börjar inse att jag måste ta avstånd på något sätt, men det är både jobb och gemensamt intresse som gör det svårt. Och han är en fantastisk människa, de växer inte på träd, jag vill ju ha honom i mitt liv.


    Känner precis så, att han är en underbar person och att det är sorgligt jag inte kan ha honom nära. Fick verkligen den där känslan av att hade vi blivit ihop hade vi varit bästa vänner som har världens bästa sex ihop. Vill bara skrika ut bli gammal med mig, skaffa barn med mig, lev hela ditt liv med mig!! Men jag vet ju att det inte finns någon mening med det..blir liksom så frustrerad också att jag blir arg för jag känner som jag gör.
  • Anonym (Peptalk)
    Anonym (Sorgsen) skrev 2021-11-12 17:27:43 följande:

    Ja, hur kommer man över någon, som man dessutom måste träffa kontinuerligt? Min tillvaro kretsar kring det här och jag mår riktigt dåligt och vet inte hur sjutton jag ska bryta det. Det måste ta stopp.

    Jag blev helt nockad första gången jag träffade honom för nästan 2 år sen, har aldrig träffat någon som känns så nära en tvillingsjäl. Det var som att hitta hem, väldigt märkligt känsla... Jag svor för mig själv för jag visste direkt vart det barkade, och det har inte gått en enda dag sen dess som jag inte har tänkt på honom, pendlat mellan att flyga fram av förälskelse och gråtit för att han aldrig kommer bli min. Han är upptagen såklart.

    Jag har försökt resonera med mig själv och kommit fram till att jag hellre har honom som en bekant/vän än ingenting alls. Men då kan jag inte vara förälskad i honom.

    Funderar på om jag ska signa upp mig på någon hemsk dejtingsida, för att distrahera mig själv. Vem vet, kanske stöter jag på någon annan. Men sannolikheten känns minimal, för just nu jämför jag a l l a män med honom, och männen jag träffat på dejtingsidor tidigare har visat sig inte vara särskilt bra. Så risken är att jag bara mår ännu sämre tillslut.


    Hur kommer det sig att du behöver träffa honom kontinuerligt?
Svar på tråden Stoppa förälskelse