Har du upplevt ”gender disappointment”?

Tog reda på könet i förväg med sista barnet eftersom jag var rädd att bli besviken om det var en pojke till (eftersom jag då aldrig någonsin skulle få någon flicka).

Det visade sig mycket riktigt vara en pojke och, tja, jag blev lite besviken just i stunden (som släppte på någon minut) och dagarna precis efteråt kunde jag känna mig lite beklämd ibland medan jag sorterade alla tankar. Sen gick det över och jag började se fram emot det barn som faktiskt skulle komma istället för att sörja det jag inte fick.

Kändes bra att kunna processa det i förväg så jag slapp göra det efter förlossningen. Hade säkert gått fort med den lilla goingen i mina armar ( :))) ), men som någon annan beskrev ovan om att känna besvikelse när man ser sitt barn för första gången, ens för en sekund... nä, det är jag glad att jag slapp!