Viktnedgång i tidig graviditet

Det är ganska normalt att gå ner i början, jag har också gjort det! Senast från 57 till 47 (är 174 cm lång) eftersom jag spydde som en gris den första trimestern (blev inlagd). Bebisen växte på ändå De tar ju vad de vill, medan man själv lider. Som tröst sa faktiskt en läkare till mig, när det var som värst, att är man mycket illamående så är det i alla fall lägre risk för missfall.

Det kommer vända!

Jag har gått ner i början i alla mina graviditeter, vikten har varit tillbaka på +-0 runt vecka 15. Därefter har den ökat. Det är inget du behöver oroa dig över eller behöver äta fett/socker för att kompensera, barnet får det som behövs ändå.

Du behöver som de andra säger inte bry dig för barnets skull.

För din egen del däremot så är det naturligtvis viktigt att du försöker få i dig den mat du kan (om du nu spyr).

Det kan ju dessutom vara så att illamåendet kommer bli värre, och då är det ju bra att du har gjort vad du kan för att få i dig näring och energi nu.

Du har ju med din vikt inte så hemskt mycket att ta av. Så en större viktnedgång kan ju rimligen faktiskt påverka ditt mående rätt rejält

Tack snälla för ditt svar! 

Hehe ja bebis är jag egentligen inte särskilt orolig för, jag antar att det är dit överskottet går, haha. 

Jag har ju klarat mig helt från att spy vilket förvisso är skönt men pga det har ju funderingarna kommit kring varför jag går ner i vikt. Kanske allra helst eftersom jag inte förändrat min livsstil i övrigt. 

Det är precis så jag också funderat. Vad händer om illamåendet blir värre och jag får svårare att äta. Och hur kommer jag må om jag går ner mer i vikt. Hittills har jag tappat ungefär 1 kg/vecka och jag vill ju helst inte gå ner så mycket mer. Men det kanske inte är någon risk för egen del även om jag skulle tappa ytterligare i vikt, det kanske mer är tanken som känns olustig. 

Var uppmärksam på hur du känner dig och prata med din barnmorska. Du kan behöva få dropp.

Får du någon medicin mot illamåendet?

För mig är illamåendet inte överjävligt utan rätt hanterbart men det påverkar givetvis ändå aptiten så jag borde kanske testa något receptfritt alternativ och se om det blir bättre. Jag har tänkt att jag ska undvika det om möjligt då jag förstått att medicin mot illamående istället kan göra en väldigt trött, vilket jag nog skulle tycka var jobbigare. 

Tack snälla för din omtanke! Jag ska träffa min barnmorska på tisdag så jag får kanske ta upp detta då. Det svåraste tycker jag är att veta vad som är "kutym" att må eller påverkas av när man är gravid. Vad som bara är att acceptera och lära sig att leva med då det går över och vad som man faktiskt borde göra något åt.