Verkställighet troligt?

Jag är glad att allt finns skriftligt, men har tyvärr tappat förtroendet för soc efter att de avslutade utredningen utan insats. Jag har begärt ut den och läst igenom. Den allvarligaste skadan det äldsta barnet haft tas upp hela 4 gånger i samtal med pappan. Och alla gånger säger han olika om hur den skulle uppkommit och vilket datum han påstår att han märkte det... (Sedan har jag fått ytterligare en annan ?förklaring? och datum över SMS.)

Det jag verkligen inte förstår är hur soc inte fattade ugglor i mossen när de fick 4 olika historier för samma skada? Borde inte det höja några varningsflaggor?

Utredarna på Soc delar helt enkelt inte din bild av hur allvarliga dessa "skador" är, eller hur allvarligt detta "våld" är.

Att barnens far inte har full koll på varenda litet skrap och blåmärke på barn i denna ålder är inget konstigt alls, det förstår alla som har haft barn i denna ålder.

De är helt enkelt inte oroliga för att barnen far illa av detta, det har de ju visat tydligt genom att lämna detta utan åtgärd.

Detta betyder också att de kommer lämna rekommendation till tingsrätten vid ev begäran av verkställighet att barnen skall bo enligt fastställt schema.

Att fortsätta krångla och bråka kring detta kommer enbart få effekten att du framstår som en hysterisk rättshaverist som anser dig ha rätt att själv diktera villkor och att lagar, regler och domar inte gäller dig, du bestämmer själv...

Jag tycker du borde rannsaka dig själv och fundera på om det inte är så att du VILL att barnens far ska vara våldsam och olämplig som förälder. Det blir ju något konkret att enkelt peka på?

Googla "bekräftelse bias" eller "konfirmerings bias"

Hej familjeliv

De senaste månaderna i våra liv har varit omtumlande. Kanske har någon gått igenom liknande och kan komma med råd/erfarenheter.

Jag har små barn med mitt ex. Vi har varit igenom en vårdnadstvist som inte gick rätt till, han ljög sig igenom hela socs utredning och ingen brydde sig om sanningen trots att jag kunde bevisa många av hans lögner. Ingen brydde sig. (Juristen jag hade då kanske inte var den bästa.)

Hur som helst fick vi scheman för barnens boende/umgängen i slutet av det hela. Och jag fick bita ihop och följa det helt enkelt.

Fram tills för ett par månader sedan, då barnen kom hem med tydliga tecken på misshandel. Jag gjorde polisanmälan (som fortfarande pågår) och orosanmälan till soc och tillslut bestämde jag mig för att hålla barnen hemma för att skydda dem.

Mitt ex påstår att jag hittar på allt men det äldre barnet är gammalt nog att berätta allt som hänt hos pappa. En läkare var till och med i kontakt med polisen.

Exets historier om hur skadorna på barnen uppkommit skiljet sig vitt åt. Olika varje gång och det finns skriftligt så det går ju att bevisa att han ljuger.

Soc inledde en utredning när jag gjorde orosanmälan, men de avslutade den utan insats eftersom de inte fick in någon orosanmälan från vården, som har anmälningsskyldighet. Något måste ha gått helt snett där, eftersom en läkare kontaktade polisen, men det nådde aldrig soc tydligen.

Nu har det gått några månader, exet hotar med att gå till tingsrätten för verkställighet.

Samtidigt har han betett sig väldigt hotfullt mot mig och barnen så just nu bor vi på ett kvinnohus på socs rekommendation, det var dock vuxenavdelningen och inte barn och unga. Men här är vi i alla fall. Här är det nog relevant att nämna att jag lämnade exet för att han slog mig, men dumt nog polisanmälde jag inte det. Fast det hade kanske inte gjort någon skillnad. Andra saker jag polisanmält honom för har lagts ner på en gång. Hemfridsbrott, ofredande, kränkningar. Allt nedlagt trots att jag haft inspelningar och filmer från min övervakningskamera. Ingen tittade på det, det bara las ner.

Barn och unga-avdelningen har efter incidenten som ledde till att vi hamnade på kvinnohuset inlett en ny utredning. Och nu bör det ha kommit in orosanmälan pga skadorna barnen haft. Tidigare har jag gått till närmsta öppna VC, eller där vi kunde få tid fortast, för att dokumentera skadorna men aldrig fått träffa samma läkare 2 gånger. Så till slut bokade jag en tid hos barnens bvc-sköterska, som känner dem, och visade upp alltihop på samma gång. Då hade de ju inga nya sår/skador eftersom de varit hemma, men jag visade bilderna jag själv tagit och besöken vi varit på i journalerna. Hon sa att hon var tvungen att gå vidare med det och ringde samma eftermiddag för att berätta att hon gjort en orosanmälan.

När soc ringde för att berätta att de startat en ny utredning frågade jag om det men personen jag pratade med visste inte, de hade inte utsett vilka som skulle hålla i utredningen än och sådär och jag har inte hört mer efter det. Men jag vet att det nu finns en orosanmälan från vården och det är ingenting de borde kunna blunda för?

Tingsrätten ska ju döma till barnens bästa och det är det jag sätter mitt hopp till. Men jag är rädd att barnens rätt till båda föräldrarna väger tyngre än deras rätt att inte utsättas för våld... Mitt ex ljuger om allt. I den senaste utredningen kunde jag peka ut i alla fall 15 tillfällen där jag kunde bevisa det och skickade iväg det till min jurist, som förhoppningsvis får användning av det. Hade jag tillgång till den förra utredningen soc gjorde under vårdnadstvisten vet jag inte hur många fler lögner jag skulle kunna peka ut och motbevisa, men garanterat en hel del. Den ligger ju dock tyvärr hemma. Jag vet inte när vi kan åka hem igen. Så som mitt ex håller på är det inte säkert och det är därför vi är på kvinnohuset. Så jag hoppas det räcker med de lögner jag kan påvisa i den senaste utredningen men jag vet att det skulle vara styrkande om jag kunde använda mig av den andra också. Jag vet inte hur jag ska lösa det. Kanske kan personalen här på kvinnohuset hjälpa mig begära ut och hämta en ny kopia från soc? Jag måste prata med dem imorgon.

Men nu är det alltså så att mitt ex, som har skadat barnen, tänker gå till tingsrätten för verkställighet.

Vad händer då? Hur ser processen ut? Hur stort utrymme har jag att bevisa att verkställighet inte är för barnens bästa, och bör jag rentav starta en ny vårdnadstvist?

Jag hoppas någon kan ge mig lite input, dock är ju det här en situation jag inte önskar någon. Dessvärre förstår jag ju att jag inte är i en unik situation. Förhoppningsvis har det slutat bra för andra.

Tack på förhand