Styvdottern är JÄVLIG & bortskämd
Jag är förmodligen barnslig och omogen men snälla hjälp mig!
Bor ihop med min sambo och hans 5åriga dotter som bor här varannan vecka. Det går helt okej oftast men vi har helt olika syn på uppfostran.. jag vill vara hård men rättvis medans min sambo inte alls är sån. Detta daltandet med denna 5åring gör mig galen!! Allting ska vara så puttinuttigt och bebis aktigt jämt. Hon blir ledsen för minsta lilla grej vilket gör att alla i hennes närhet (farmor, mamma, mormor, pappa osv) ska trösta och gulla bara för att hon (tex) inte får byta strumpor och gråter för det tills hon får som hon vill. Säger någon av mig och pappan ifrån så börjar hon grina ?ni är arga på mig..?. Då blir det ännu mer daltande och hon blir behandlad som en bebis samt att hon pratar ?bebisspråk?. Hon får nästan alltid som hon vill. Ibland styr hon mer över oss än vi styr över henne. Dock styr hon mindre när jag är i närheten.
Igår tex, då ville hon inte tvätta bort ansiktsmålningen , då gråter hon för att hon är tvungen och skriker och vrider ansiktet. Jag ryter ifrån och säger att hon måste för att hon inte kan ha kvar det. Då grinar hon ännu mer för att jag tydligen är ?arg?. Förklarar att ibland måste man göra saker man inte vill. Denna ungen har verkligen inte alls fått någon slags uppfostran som innebär hård men rättvis.
Inte nog med det. Pappan (min sambo) behandlar henne som om hon vore en bebis. Delar maten i små små bitar som om hon skulle sätta i halsen, får inte klättra eller springa för då kan hon slå sig (ett barn måste enligt mig få leka ordentligt och kanske slå sig för att lära sig av sina misstag) och ibland tillomed matar han henne?! Hon är fruktansvärt bortskämd och otacksam. Säger nästan aldrig ?tack? och förväntar sig att få saker jämt.
På allt detta så är hon jävlig mot folk ibland och säger saker som är elakt men inte när någon annan hör.. Ibland hör dock pappan men han säger ingenting och jag får ibland säga till honom ?hallå??? Hon är även duktig på att räcka ut tungan åt folk.
Denna veckan har hon varit extra jobbig och jag håller på att explodera snart.. hon får bete sig hur hon vill i hennes pappas, mammas, farmor och mormors närhet men i min närhet blir det mer regler. Vägrar låta ett barn styra över mig. Men måste ändå hålla in bromsarna gällande uppfostran då jag inte är hennes förälder.
Har pratat med min sambo som anser att hon inte är bortskämd och att han inte alls daltar med henne. ?Alla 5åringar är såhär?. Kan väl inte stämma?? Ser ju mina syskonbarn som fått en hård och rättvis uppfostran och är super bra mot alla individer.
Hur FAN gör jag detta på bästa sätt utan att explodera? Vad är okej för mig att bestämma och inte bestämma gällande henne? Är det okej för mig som styvmamma att skälla och försöka uppfostra?
Inga pekpinnar tack ????
Det låter som att flickan är bortskämd, curlad och bortklemad.
Hur barnets fostran ska se ut är dock något som föräldrarna ska bestämma. Samtliga vuxna i barnets närhet bör delta i fostran och omsorg över de barnen som finns där, även om huvudansvaret ligger på föräldrarna.
Däremot har du lika stor rätt att sätta regler som din sambo i ert gemensamma hem.
Jag förstår att situationen är frustrerande och tär på ditt humör och tålamod. Men har du provat att använda ditt eget moraliska synsätt på fostran och gränser utan att skälla, höja rösten e.t.c? Att försöka upprätthålla en nivå (vissa regler, gränser för beteenden o.s.v) fast på ett trevligt eller neutral sätt.
Även om jag är av den gamla skolan vad det gäller fostran, så tror jag inte på (och ogillar) när fostran tillämpas i ilska, med hårda röstlägen och ord. Syftet med gränssättning måste vara att hålla uppe humöret hos samtliga som berörs av gränssättningar.
Detta är dock svårt att försöka komma tillrätta med om din sambo inte är på samma linje och tycker beteendet är okej.
Kan ni inte komma överens om att ni behöver förändring och en gemensam hållning, så skulle jag nog råda dig att lämna förhållandet.
