Snart 7 åring stör otroligt på lektionstid

Du har en grabb som antagligen har det lite för lätt för sig i skolan (gissar jag på dina tidigare svar) men som inte helt vill anstränga sig (eftersom han inte vill ha den svårare läsboken). Uppmuntra honom att byta bok, göra lite extra uppgifter etc. 

Jag har tvillingar, grabbar, födda i november. Båda är smarta, har lätt för sig i skolan. Den ena pratar gärna och vill även gärna veta precis allt om allt som fröken pratar med de andra barnen om. I ettan fick han en skärmvägg för att han skulle kunna fokusera på det han skulle göra istället för att distraheras av sina kamrater. 

Den andre (de går i olika klasser), har en förmåga att ha ljud för sig när han håller på. Ljud han inte är medveten om att han gör många gånger. Han har även haft problem att sitta still och därmed bara rest sig upp mitt i en övning och börjat gå runt i klassrummet. Han fick "sparkband" som man satte på hans stol. Då kunde han sitta och vifta med fötterna samtidigt som han satt kvar och fokuserade på sin uppgift som han höll på med. 

Båda lösningarna behövdes bara i någon månad, sen testade man att plocka bort dem och sen dess har det fungerat bra (bortsett från son 1s nyfikenhet om vad som försiggår och sägs i en annan del av klassrummet). 

Ha en öppen kommunikation med både sonen och läraren och uppmuntra honom till att ta för sig av de lite "svårare" uppgifterna. Utmana honom helt enkelt. Att straffa genom att säga att han inte får julklappar eller presenter är helt fel väg att gå. Jobba med uppmuntran och utmaningar istället. 

Mina killar går nu i tvåan och på utvecklingssamtalet i höstas så var det mesta av det de hade jobbigt med i ettan borta (det jag beskrivit ovan). 

Vi ber barnen berätta dagligen om hur skoldagen varit. Inte för att de ska berätta om de skött sig eller liknande utan för att få veta vad de gjort på lektionerna. Det är ju enda sättet att kunna spinna vidare på saker de lär sig i skolan hemmavid. 

Tex, har de haft engelska och tittat på ett avsnitt av Pick a color på UR om mat så frågar vi vilka matsaker de kan på engelska och sen tittar vi på andra ord i matväg på engelska. 

Så var mina söner båda i ettan också, myror i brallan, blir man arg försöker de spela clowner, svårt att avsluta, lättstörd om det är något de inte är intresserade av, dålig impulskontroll etc. 

Skulle säkerligen kunna ticka av många saker på ADHD-listan. Vet du vad, det mesta har lugnat ner sig så här ett år senare när de går i andra klass. Ja, de har fortfarande myror i brallan och tonvis med energi. 

Men, de har även barn med ADHD i sina klasser och skillnaden är milsvida på hur de agerar. 

Bara för att ett barn tickar en hel del boxar på ADHD så betyder inte det att de har det. Man kan även vänta och se om saker ändrar sig med de hjälpmedel som finns tillgängliga, som skärmar, sparkband och liknande. 

TS son låter som en helt normal, sprallig, snart 7-åring som har lite för lätt för sig i skolan. 

Haha, var tvungen att gå in på länken och kolla vad som stämmer in på mina grabbar. Det var väldigt mycket och ändå har varken förskolepedagoger (varav en specialpedagog), lärarna i förskoleklass eller deras lärare och fritidspersonal som de haft nu i första och andra klass reflekterat över att de skulle ha ADHD. 

Kopierar in allt som stämmer eller stämde i första klass:

1)      Ouppmärksamhet:

b. Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar (t ex har svårt att bibehålla fokus under lektioner, samtal eller under längre stunder av läsning).

c. Verkar sällan lyssna på direkt tilltal (t ex ter sig frånvarande även utan någon uppenbar källa till distraktion)

f. Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor; för äldre tonåringar och vuxna: t ex sammanställa rapporter, fylla i formulär, läsa längre artiklar).

h. Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli (för äldre tonåringar och vuxna kan det inkludera ovidkommande tankar).

 

2)      Hyperaktivitet och impulsivitet:

a.       Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta still på stolen.

b.       Lämnar ofta sin plats i situationer då man förväntas sitta kvar en längre stund (t ex lämnar sin plats i klassrummet, på kontoret eller andra arbetsplatser, eller i andra situationer där det krävs att man sitter kvar).

c.       Springer ofta omkring, klänger eller klättrar i situationer där det inte kan anses lämpligt. (Obs: hos ungdomar eller vuxna kan det vara begränsat till en känsla av rastlöshet.)

f. Pratar ofta överdrivet mycket.

g. Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren är färdig (t ex fyller i och avslutar andras meningar; oförmögen att vänta på sin tur i ett samtal).

h. Har ofta svårt att vänta på sin tur (t ex när man står i kö)

i. Avbryter eller inkräktar ofta på andra (t ex kastar sig in i andras samtal, lekar eller aktiviteter; använder andras saker utan att be om lov eller få tillåtelse; för ungdomar och vuxna: t ex inkräktar i eller tar över andras aktiviteter).

Om jag förstod rätt på sonen och läraren så är det som gummiband man sätter på stolsbenet och sen runt fotleden. Så får benet lite motstånd när man blir "sprattlig" och får myror i kroppen. Istället för att resa sig upp och gå omkring. För min ena var det en otroligt bra lösning

Det skulle en kollega på jobbet behöva som inte kan vara stilla och prata i telefonen samtidigt

Tycker det är underbart att läsa om (och även fått erfarenhet av) många olika lösningar skolorna verkar ha numera för att underlätta för barnen att koncentrera sig. Både med skärmar för de som behöver det och med pilatesbollar, sparkband och liknande. 

Har han fått några hjälpmedel för att kunna hålla koncentrationen? Känns som att ni behöver ha en lite mer regelbunden kontakt än en gång i veckan.

Straff tycker jag inte är rätt väg att gå utan hellre prata om det och vad som försiggår i kroppen och knoppen som gör det svårt att lyssna. Är det för svårt eller lätt när myrorna kommer?

Det är klart att det är roligare att vara där man inte får. Men där får ni ju påpeka att det finns en anledning till varför han (och hans jämnåriga) inte får vara utanför gränserna, att skolan har ett ansvar för hans säkerhet när han är där.

Vad gäller din man så vet jag precis hur det är. Har också en sådan som ibland ställer alldeles för höga krav på mognad hos barnen. Och det går inte att lösa med en quick fix utan genom att er son mognar och att ni pratar om vikten av att lyssna och inte störa på lektionen. 

Sen tycker jag ju att om din son behöver hjälpmedel i form av vad det nu kan vara (skärm, pop-it eller något annat han kan fippla med istället för att störa andra) så ska skolan tillhandahålla det. Eller om han behöver gå ut ur klassrummet i fem minuter och hoppa jämfota. 

Sen blir det ju inte bättre av att det verkar som att din son blivit "det svarta fåret" som får skulden för alla störningar (eller många). Tvivlar inte alls på att de är fler som stör men frågan är om din son får skulden för allt. 

Prata med läraren om det hela. Och så länge man förklarar varför han får ha en så borde det inte vara något problem. Har för mig att en i den tredje klassen i mina söners årskull har en sådan på skoltid just för att det ska underlätta koncentrationen. 

Men som sagt, ha en dialog med läraren och försök hitta lösningar som ger det önskade resultatet utan att det bara är "sitt still och gör som vi säger" som är det enda alternativet. 

När mina killar gick i förskoleklass hade de en motionscykel anpassad för barn i ett rum (tillsammans med en pilatesboll och en yogamatta). Där kunde barnen gå ut och "rasa av sig" i 5 minuter om de inte kunde hålla sig till rasten. På motionscykeln hade de en iPad med Skolplus på så det var ju fortfarande uppgifter som skulle göras men under lite andra former (man slapp alltså inte skolarbetet). Även i första klass hade man en förståelse för att alla inte kunde sitta still. Kraven ska öka efter hand och barnen ska få alla möjligheter att kunna göra rätt. 

Prata med din son och fråga vad han har för förslag på hur han lättare ska kunna koncentrera sig och göra sina uppgifter utan att störa de andra. Prata med honom om vikten av att följa reglerna om vart han får vara på skolgården, att det handlar om att skolan är rädd om honom och inte vill att han råkar illa ut (istället för att lägga fram det som ett "fånigt" förbud). 

Sen är han sannolikt i "lilla tonåren" med hormonstormar, "kan själv"-beteende  och allmänt tonårshumör korsat med att han fortfarande är rätt liten och behöver mycket stöd från de vuxna i sin omgivning. 

Och bästa sättet att få barnet att göra som det ska är att ge det möjlighet att påverka hur man ska nå fram till lösningen. 

Hur ska TS då lösa att sonen pratar på lektionerna och går utanför gränserna skolan satt upp utan att straffa barnet? Ska hon sitta med i flera dagar i skolan och följa efter sonen som en fångvaktare? När barnet är i skolan så är det ju utanför TS kontroll och då är det ju antingen kommunikation eller straff som gäller för att få barnet att göra som det ska. 

Men visst, ge TS dina tips på vad hon ska göra istället för att gå på mina tips och funderingar. Hur ska TS "uppfostra ungen" så han lyssnar i skolan?