Resor vid umgänge

Det finns inget exakt svar på den frågan eftersom svaret snarae är "det beror på".Det går vare sig attsäga att hon ska bidra eller att hon inte ska det. Och inte med hur mycket.

Huvudansvaret för umgängesresor har umgängesföräldern men det kan också vara aktuellt att den andra föräldern bidrar. Det som i regel krävs då (vad jag kan läsa mig till) är att om det ska vara aktuellt ska det handla om mer än 10 mil vilket ju stämmer här. Det ska också handla om en betydlig summa och att boendeföräldern har ekonomi som gör det möjligt. Det kan också spela in vem som har flyttat (om det ens handlar om flytt) och varför.

Så han kan alltså inte hur som helst hävda att hon enligt lag ska, men han kan ju absolut ta upp det som ett förslag . Och är de inte överens är det ju som alltid attman får ta deti domstol, och innan bedöma om det är värt det eller ej samt tala med jurist om chansen att vinna.

Om han anser sig ha råd med resorna skulle jag säga nej på den frågan. Han kan knappast ha så ansträngd ekonomi om han har råd att köpa en husbil...

Det finns ställen där man kan få lån även om man har låg inkomst.

Räntan är hög, men han väljer att leva extremt snålt för att kunna träffa sina barn så ofta som möjlig.

Han åker dit och bor 3-4 dagar i månaden i sin husbil för att kunna träffa sina barn.

Dom resorna är det ju inget konstigt att han bekostar själv.

På loven hämtar han barnen och kör hem dom igen när skolan börjar.

Han bekostar allt själv även då. Bensin, mat, aktiviteter.

Han betalar underhåll för barnen varje månad.

Vore det inte rimligt då att mamman betalar åtminstone halva bensinkostnadem då?

Mamman borde ha råd att bidra med tanke på att hon har råd med bröstförstoring, tatueringar och festande.

Han vill inte dra in Försäkringskassan i detta då han är rädd för att hon ska bli arg och ännu svårare att samarbete med.

Hur kommer det sig att de bor 20 mil bort?

Han träffar alltså sina barn endast några dagar i månaden och du bekymrar dig över att det kostar för mycket pengar? 

Träffar dem så mycket som möjligt, och det är då alltså 3-4 dagar i månaden? Det är ju extremt lite skulle jag säga, han kan gott stå för den ynka kostnaden. Han borde göra allt i sin makt för att kunna flytta närmare och träffa dem mer regelbundet.

Vem av föräldrarna bestämde sig för att flytta 20 mil bort?

Det är när han har sina barn 1-6 veckor som jag undrar över.

Han är ifrån England. Han träffade sin svenska fru där. Dom fick 2 barn. När yngsta barnet var 4 år ville hon flytta till Sverige

I Sverige fick dom ett 3e barn.

Min sambo fick en nackskada som gör att han lever med ständig nacksmärta och blev sjukpensionär.

Hans fru ville inte ha honom mer.

Han blev förtvivlad, blev inbjuden att bo tillfälligt hos en vän som bor i närheten av mig.

Där träffades vi och blev förälskade.

Lägenheterna i staden där hans barn bor är dyra.

Han bor billigare hos mig.

Vi har inte gemensam ekonomi.

När jag går på pizzeria med mina barn, stannar han hemma och äter nudlar. Allt för att spara undan pengar till umgänget med sina barn.

Slår vad om att det finns ensamstående sjukpensionärer i den staden också, så nog kan han hitta en lägenhet han har råd med. Praktiskt att hävda att man prioriterar sina barn när man vill ha nåt av nån annan, men det är inte så himla noga när det gäller den egna insatsen. Ynkligt.