Ohållbar sömnsituation - 2h läggningar
Vi höll precis som ni på i timmar med att läsa böcker och ligga bredvid när vår son var 2. Hela kvällen försvann.
Förstod att vi behövde ta tag i det men orkade inte just då (mycket annat i livet) så jag stod ut ett halvår till genom att ligga och lyssna på poddar/blippa på mobilen under täcket under ligga bredvid-delen. Jag var bättre på detta än min sambo - jag kunde släcka lampan, sjunga den utvalda vaggvisan, säga godnatt och "vara tråkig" resten av tiden och sonen accepterade det efter lite gruff och bråkade inte så mycket med mig - medan min sambo inte kunde stå emot att bemöta minsta babbel, hämta bortkastade nappar och ge uppmärksamhet på massa olika sätt, så hans nattningar blev ÄNNU längre än mina.
Vid 2,5 var det äntligen semestertider och jag inledde Projekt Somna Själv på en semesterresa då min sambo inte var med, hehe. Gjorde som vanligt: läste saga, släckte lampan, sjöng vaggvisan. Sen gav jag honom ett gosedjur och sa godnatt, jag kommer och tittar till dig om en liten stund, och gick. De första två-tre nätterna sprang han upp gång på gång - jag ledde/bar bara lugnt tillbaka honom till sängen, sa godnatt igen och gick. Stannade han tillräckligt länge (typ 2 minuter) gick jag in och tittade till honom som utlovat. Det tog förvånansvärt kort tid för honom att acceptera den nya ordningen och somna själv och mönstret fortsatte sen när vi kom hem, hurra.
En underlättande omständighet var att han vid tillfället börjat krångla så mycket med dagssömnen att jag helt sonika tog bort tuppluren och höll honom vaken hela dagen, så han var SMETTRÖTT i tid till läggdags. Vet inte om det är möjligt med ett yngre barn dock, för här var det nog gränsfall. Kanske underlättade det också att vi inte var hemma när den nya rutinen infördes (ny plats = mer öppensinnad).
Hur som helst tycker jag att han är ganska lättlagd nu för tiden (2 år 9 må) och att det gick förvånansvärt enkelt när vi väl bestämt oss. Det gäller att ha lite energi att ta av precis i början, för de testar förstås gränserna i den nya rutinen. I början när vår son sprang upp ur sängen kunde han försöka busa, tända eller släcka lamporna (vi drog proppen och sa att lamporna gått och lagt sig, haha) och krångla en massa. Då gällde det att kunna behålla lugnet och stå fast vid att det var läggdags och att han skulle tillbaka till sovrummet (där han fick ligga och babbla eller röja runt som han ville bara det inte lät som att han rev rummet). Efter "testperioden" blev den nya rutinen normaliserad och accepterad och även om han fortfarande kliver upp ibland är det med betydligt mer lägre energi, typ för att kolla att vi är där upplever jag det som. Han låter sig snällt ledas tillbaka till sängen och tycks uppskatta info som "mamma och pappa sitter bara ute i vardagsrummet, du kan ropa om det är något men vi kommer och tittar till dig om en stund" eller "nu ska jag gå och diska, jag kommer och tittar till dig sen".
Vet inte om nåt av detta hjälper men förhoppningsvis är något av det applicerbart på er situation :)