Hur ska man orka?

Beklagar sorgen! Jag har ?bara? ett ma i v 12, upptäcktes på kub (dog i v 11+2) men det tog fruktansvärt hårt på mig. Mådde så dåligt, var sjukskriven och kände ingen glädje alls. Skulle blivit vårt första barn. Var så orolig och rädd att de aldrig skulle fungera. Var på efterkontroll och då såg de en cysta på ena äggstocken. Bröt ihop totalt.

Men nästa gång jag skulle på återkontroll av cystan så fanns den inte kvar och istället fanns där en liten bebis. Vår dotter! Har sedan två söner varav graviditeterna kantats av blödningar, myom osv.

Hoppas så det är er tur nästa gång. Ta samtalsstöd och tillåt dig sörja det som inte blev. Blicka framåt och skulle det hända en gång till så får ni en utredning och hjälp. En liten tröst mitt i sorgen. Hur gamla är ni?