Hon låter mig inte bli pappa

Jag och min sambo har ett lyckligt förhållande sedan ca fem år tillbaka. När konflikter har uppstått så har vi kunnat lösa dessa genom att prata igenom saken. Jag har alltid velat bli pappa och för två år sedan bestämde vi oss för att försöka bli föräldrar. Det har gått trögt. Trots att hennes mens varit sen flera gånger så har alla graviditetstest varit negativa. Fram tills nu. Hon är nu gravid i vecka 13. 

Jag har varit väldigt lycklig sedan beskedet om graviditet. Livet har känts väldigt meningsfullt och jag har med stor glädje föreställt mig hur livet kommer att bli som pappa. Hur framtiden kommer att bli, vad jag och barnet kommer att göra. Sett fram emot att uppfostra och lära barnet allt som det kan behöva kunna. Det är så underbart med barn. Jag har svävat litegrann på moln efter beskedet.

Då plötsligt säger hon att hon har funderat jättemycket och kommit fram till att hon har ändrat sig och vill göra abort! Jag blev helt chockad. Hur kan hon bara ändra sig om en så viktig sak? Jag frågade varför hon har ändrat sig. Svaret jag fick var att det inte känns rätt att föda det här barnet. Jag tyckte att det var ett konstigt svar och sa att det måste ju finnas en anledning till att hon känner så. Varpå hon säger att hon känner som hon känner och det måste jag acceptera. Nu blir hon arg när jag tar upp frågan och säger att jag inte respekterar hennes beslut. Jag fattar ingenting. Hela min framtid slås i spillror för att min sambo känner på ett visst sätt, utan att ens berätta varför.

Jag jobbar som advokat och är van att läsa in mig på lagtext och planera strategier för hur tvister ska vinnas. I denna fråga är jag dock helt chanslös. Abortlagen ger all makt till kvinnan och ingen makt till mannen. Om kvinnan bestämmer sig för att göra abort finns inget sätt för mannen att hindra detta. Visst kan detta vara rimligt i de fall då kvinnan vill behålla barnet och mannen vill ta bort det. Naturligtvis är det den som vill låta barnet leva som ska bestämma, inte den som vill döda barnet. Men i min situation är det tvärtom. Den som vill döda en människa får bestämma medan den som vill låta människan leva har inget att säga till om. Hur är det ens möjligt att svensk lag förespråkar mord?

Det talas så fint om jämställdhet. Mammor runtom i samhället klagar på att papporna inte tar ansvar. De tycker att det är självklart att barn är båda föräldrarnas ansvar. Att båda föräldrarna ska ta hand om barnet. Men när det gäller om barnet ska få leva eller dödas, då ska det minsann inte vara någon jämställdhet. Då är det bara kvinnan som ska få bestämma, fast det är två personer som skapat barnet. Att män och kvinnor har olika biologiska funktioner när det gäller att göra barn är något som är givet av naturen men hur kan detta göra att kvinnan ska få bestämma allt? Det är faktiskt helt orimligt.

Sverige är ju helt extremt som gör mannen rättslös på det här sättet. Och ännu värre är att samtliga riksdagspartier tycker att det ska vara på detta sätt. Kvinnor i Sverige klagar på att vi lever i ett patriarkat men jag säger bara att ni kvinnor vet inte hur bra ni har det.