Nybliven pappa

Som rubriken lyder är jag en nybliven pappa. Sambon hade en tuff graviditet redan från start både fysiskt och psykiskt, hennes humör var minst sagt svajigt med många vredesutbrott och djupa psykiska dalar.

Jag gjorde såklart allt jag kunde för att hjälpa och försöka underlätta för henne, utan resultat..

Även jag gick in i en mindre depression, fick svårt att äta, sova, svårt att koncentrera mig, rasade i vikt etc, av att se personen jag älskar må så frukstansvärt dåligt och kände mig nästintill helt hjälplös.

Jag försökte säga att även jag mådde dåligt när hon dag efter dag skällde ut mig för minsta lilla grej och enbart letade fel trots jag försökte med verkligen ALLT.

Enligt henne skulle jag bara bita ihop och stötta henne för det var minsann inte ett dugg synd om mig!

Vi fick våran älskade son och allt var som bortglömt i ett par veckor.

Sedan började allt om IGEN!

Hon är rent av riktigt elak, skriker och skäller så fort hon får chansen, tar gärna upp saker hon tycker jag gjort fel både under graviditeten och även efter inför folk och får med även dom på tåget.

Det har gått drygt 3mån sedan våran son föddes och jag blir verkligen rädd för att det inte kommer gå att rädda vårat förhållande. Förstår självklart att det är arbetsamt för henne med allt vad en bebis innebär men jag gör nästintill allt utom att amma.

Jag älskar ju personen hon var innan men kommer det någonsin bli sig likt?

Aliona skrev 2021-09-21 22:04:53 följande:

Ammar hon? Om hon gör det så är hon ju fortfarande rätt påverkad av hormoner. Jag reagerade själv rätt dåligt på graviditetshormonerna och även om det blev bättre så kånde jag inte att jag blev mig själv igen förrän jag slutade amma. Kanske är det samma för din partner? När man slutar att amma så blir det dessutom lättare att dela mer jämt mellan föräldrarna, vilket underlättar.

Hur gör ni med nätterna? Får hon sova? Att aldrig få sova är tortyr som kan knäcka den starkaste. Om du kan, försök hjälpa henne så att hon får vila och sova tex på kvällen, morgonen ellef helgen, så mycket som möjligt!

Det är möjligt att hon har förlossningsdepression. Se till att hon får samtalskontakt via bvc.

Jag kan så klart inte veta om det blir bättre, men vad jag vet är att otroligt många skiljer sig innan barnet fyller ett. En graviditet kan vara tuff, och första året som föräldrar helt överjävligt. Jag och min partner var överens om att under det första året skulle vi inte ens tänka tanken på att skiljas. Då handlade det bara om att överleva bebisåret. Under barnets andra år prioriterade vi varandra och vår relation. Och var det fortfarande inte bra när barnet fyllde två så skulle vi agera då. Vi är fortfarande tillsamnans och lyckliga igen. Så vad jag vill råda dig är att inte ge upp om ert förhållande under just graviditet och bebistiden.

Hon ammar ja, nätterna delar vi på i den mån det går. 9av10 gånger vill lillkillen äta så då blir det svårt för mig.

Vi har diskuterat ersättning men hon vägrar

Nybliven pappa

INNEHÅLL