Hur ska jag tänka... hjälp!

Hej FL, skriver för att få kloka råd av er..

Är i en superkonstig sits. Ska försöka fatta mig kort. Och hoppas på inga påhopp.

Är gift med en man och vi har tillsammans en sjuåring och en femåring. Vi hade ett bra äktenskap på de flesta sätt förutom att han aldrig kunde hålla sig från att flörta med andra kvinnor. Han var även otrogen vid ett par tillfällen. Jag tog ut skilsmässa och han flyttade ut (vi har enbart lite betänketid kvar nu).

Jag älskar ju denna man av hela mitt hjärta men kan ej lita på honom kring detta. Är inte ok med att han flörtar med andra. Däremot litar jag på honom i allt annat och vi finns alltid där för varandra.

När vi separerat träffade jag efter ett tag som singel en annan kille jag blev blixtkär i initialt men sedan klingade känslorna av lite av olika anledningar. Var dock fortfarande superattraherad av honom och vi fortsatte att ses.

Jag hade minipiller jag var mycket noga med att ta på rätt sätt men blev trots detta gravid. Märkte detta först i v 12 och klarade faktiskt inte av att göra en abort. Bokade tid och allting men det gick bara inte..

Bestämde mig då för att behålla barnet.

Jag diskuterade detta med den här killen då och det visade sig då att han definitivt inte önskade barnet. Så vi avslutade förhållandet.

Vi sågs dock igen under graviditeten många går gånger mest som kk (såklart när det inte var mina dagar med barnen och hemma hos honom) och detta har alltså känts bra för båda två. Tanken var att jag skulle ta vårt gemensamma barn själv sen när det sen var dags för förlossningen.

När jag började bli färdig med graviditeten kanske i mån 8 sa jag att nu vi får sluta ses för jag får inte ut så mycket av att träffas längre när jag är så stor och måste fokusera på att förbereda för barnets ankomst. Då vill han plötligt försöka sig på ett förhållande mellan oss för barnets skull, och om det inte funkar vill han ha gemensam vårdnad om barnet. Detta kom för mig som en chock.

Mitt ex har under sommaren frågat mig om jag vill försöka igen med honom. Han vet om allting kring graviditeten, att jag fortsatt träffa mannen ibland och sådär och att mannen inte skulle vara delaktig. Har ej frågat honom kring om han träffar någon eller så.

Jag känner ju innerst inne trots att jag skäms över det att jag skulle vilja ge det en chans mellan mig och min exman trots allt som hänt.. men vet ej vad som är mest rätt för barnen? Saknar min exman väldigt mycket varje dag och älskar honom väldigt mycket.

Vore det stor risk att man hamnar i samma konflikter igen om vi skulle försöka igen?

Kan relationen mellan honom och det yngsta barnet som inte är hans bli bra? Om inte vore det ju helt fel mot det yngsta barnet.

Jag och yngsta barnets pappa gick tillsammans till förlossningen för två veckor sedan och allt gick bra. Nu finns en liten dotter. Vi har hållit kontakten men han bor och jobbar på annan ort också så föll sig naturligt för mig att åka hem själv och vara med henne. Nu vill han komma och hälsa på oss.

Nu står jag här och vet vare sig ut eller in. Vad är mest rätt mot barnen om man tänker på alla tre? Menar inte att ta något beslut just nu utan fokuserar på barnen just nu. Vill ju att hon (Yngsta) ska ha rätt till sin pappa osv.

Hur hade ni tänkt om ni lyckats hamna i samma situation?

Anonym (Flamenco) Trådstartaren

Tue 14 Sep 2021 13:56

#2

Anonym (Svar på tal) skrev 2021-09-14 13:49:32 följande:

Du sitter i en riktigt illa sits... Du ska inte gå vidare med din exman iaf, han kommer inte ändra sig. Var beredd på att den nya pappan kan tänkas ansöka om gemensam vårdnad, och att han säkert skulle beviljas det också. Å andra sidan undrar jag om det inte är för att han ska kunna fortsätta ha sex med dig som han "plötsligt" kommer på att han vill vara delaktig förälder och ha en relation så fort du försöker bryta er sexkontakt...

Om man istället tittar på vad som är bäst för barnen: NO DRAMA. Bryt med båda männen och ha kontakt enbart utifrån föräldraskapet.

Ja så sant! Har dock alltid haft någon idé att det är bra för barn att växa upp med båda sina föräldrar och att man som föräldrar kan stötta varandra i föräldraskapet och bättre ekonomiskt och praktiskt osv. Men såklart är det en destruktiv relation mår ju ingen (speciellt barnen) bra av det.

Anonym (Flamenco) Trådstartaren

Tue 14 Sep 2021 14:28

#6

Anonym (Fjällblad) skrev 2021-09-14 14:14:30 följande:

Helt ärligt så har du överhuvudtaget inte bearbetat skilsmässan och vad din man utsatte dig för utan du gick ur askan in i elden med ny man och graviditet.

Att du saknar din man är inte så konstigt men det betyder ju inte att det är en bra saknad och det betyder inte heller att det är en bra idé att börja om.

Jag tycker att du ska leva ensam med barnen och fokusera helt på dom och faktiskt landa i tillvaron igen efter båda uppbrottet och verkligen få in vad du varit med om. Du ska absolut inte ta några som helst beslut just nu. För tänk om du om ett halvår ångrar dig och så måste ni alla igen bryta upp och börja om igen...

Och ja den nya pappan har all rätt i världen att kräva halva vårdnaden och halva umgänget. Antingen frivilligt med sin hjälp eller via myndigheter. Och den rätten har han ända fram tills barnet är 18 år och myndig

Så att leva som nån kärnfamilj med exmaken och låtsas som ingenting hänt är en destruktiv tanke. Det är inte han som är pappan.

Dessutom måste du vare sig du vill eller inte stå ut med omgivningens dömande (tyvärr) över vad som hänt. Vilket i sig kan skapa konflikter och folk so ställer till det. Glöm inte att barnet har sin farmor och farfar och andra släktingar som kan höra av sig vartefter tiden går.

Så.. Städa upp i röran och skapa en vettig vardag för barnen och se vad som dyker upp och landa i att du är ensam först och främst. Sen kan du eventuellt se om det finns en ny man att älska.

Lite hårda ord kanske men jag vill att du steppa upp och tänker på att du är mamma i första hand och behöver ha en fast tillvaro att utgå ifrån. Lite föräldraansvar alltså.

Tack för ett klokt svar. Ja, du har nog väldigt rätt i vad du säger kring min man, att jag inte bearbetat vad jag varit med om där. Det kanske vore orealistiskt att tänka att han skulle förändras.

Ja, precis som du säger är det viktigaste här barnens trygghet. Tänker också att jag ska fokusera på dem först och främst och tänka ifred. Då kanske allting klarnar lite.

Just nu är det hundra tankar och känslor som far omkring och svårt att veta vad som är vad.

Gällande relationen med exmannen så tänker jag att inte per automatik kanske vore fel att leva med honom förutsatt att han kunde ta till sig barnet i så fall. Man brukar ju inte ha problem med det när det kommer med barn i bilden från ett tidigare äktenskap men kanske är annorlunda när det kommer till efter äktenskapet vad vet jag.

Ja, jag har träffat flickans farmor vid några tillfällen och hon har väl förväntat sig kontakt. Ja, jag har inte tänkt att försvåra relationen mellan dottern och pappan. Han är ju vad jag kan se en stabil man och bra pappa till sitt andra barn.

Anonym (Flamenco) Trådstartaren

Tue 14 Sep 2021 14:36

#7

Anonym (Svar på tal) skrev 2021-09-14 14:25:53 följande:

Ja, och växa upp med båda sina föräldrar får ju barnen iom umgängesrätten. Den går att göra hur smidig man vill utifrån behov och önskemål, måste inte vara varannan vecka.

Ekonomiskt får du underhåll om barnen är boende hos dig mest, sen tillkommer barnbidrag och flerbarnstillägg. Pengar är det absolut sista du ska tänka på när det gäller relationer!

Praktiskt så är det krasst så att du inte kan räkna med papporna, men fint om de vill vara delaktiga så mycket som möjligt. Ju bättre relation man har som vuxna desto bättre. Det betyder att man kan vara på riktigt vänskaplig fot utan att ha sex eller annat inblandat. Barnen mår bäst av om de vuxna kan bete sig som just vuxna mot varandra.

De äldre barnen är mest hos sin pappa just nu. Har väl aldrig varit just det som varit problem oss emellan (att han brister i ansvaret kring barnen) utan snarare det här trohet och att förtroende mellan oss saknades av förklarliga skäl. Jo, det är sant det håller jag med om att man ska vara.

Ja, att jag överväger att ha en relation med exmannen beror på att jag dels ser det som mer praktiskt att bo tillsammans och att jag älskar honom trots allting.

Men samtidigt inser jag kanske mer och mer att det vore orealistiskt att tro att han ska ändra sig. Och tänker även på yngsta barnet. Vet inte hur det skulle bli liksom.

Anonym (Flamenco) Trådstartaren

Tue 14 Sep 2021 15:09

#14

Kaninbunny skrev 2021-09-14 14:49:40 följande:

Hur tänker du när du säger att föräldraskapet och barnens tillit påverkas av vem man ligger med?

För mig är det vitt skilda saker! Hon säger ju att hon kan ge det en chans igen trots detta så alla val i denna soppa har ju onekligen en stor påverkan på barnens uppväxt!

Ts, vilken jobbig situation verkligen! Har du några känslor kvar för den andre mannen? Jag tycker som andra sagt att du ska vara ifred och känna efter vad du verkligen vill. Om du tar någon av dessa får i alla fall något/några av barnen leva dagligdags med båda sina föräldrar.

Ja... kan väl också känna lite så. Ibland vet man inte vad som är mest värt om man lägger allting i en vågskål.

Praktisk vardag, att man lever nära någon man älskar osv eller ett perfekt äktenskap allt eller inget typ.

Svårt att förklara.. vet inte riktigt vad jag känner för den andre. Stark attraktion men vet ej om jag skulle vara beredd att satsa på en relation... känner honom inte tillräckligt bra tror jag. Har känt honom ytligt under tre år innan.

Hur ska jag tänka... hjälp!

INNEHÅLL