Mina föräldrar favoriserar barnens kusiner ????

Hej! Sedan många år är mina föräldrar väldigt aktiva morföräldrar till min systers barn och jag har nått vägs ände med detta. Behöver råd och uppriktigt svar om det är jag som överreagerar.

Har länge känt en sorg över att mina föräldrar visar ett halvhjärtat intresse för mina barn men är väldigt aktiva med min systers barn. Jag har då och då framfört det lite snällt och t ex bett dem ta mina barn till Liseberg som födelsedagspresent så att de ska få umgås tillsammans. Flera veckor senare visade det sig att de givetvis tog med sig min systers barn också på Liseberg den dagen (men de gömde aktivt bilder på syskonbarn när de visade mg bilder). De hade ändå gått till Liseberg med syskonbarn själva ett par gånger den sommaren. Bara ett typiskt exempel.

Eftersom de känner syskonbarn så väl så är de mycket mer överseende. När de barnen skriker och härjar är det bara gulligt. Men minsta pip från mina barn kommenteras. Jag känner mig stressad över att umgås eftersom jag vill att mina barn ska bli omtyckta och vill att de ska visa sina roliga och gulliga sidor, men de söker sig bort från mina föräldrar så de får aldrig chans att riktigt mötas.

Nu är min kloka dotter 5 år och frågade en dag: Varför älskar mormor och morfar kusinerna mer än mig? Hemskt ju. ????

Jag tog upp detta på allvar och istället för att de tog till sig av att de kanske gjort fel så gick min pappa till attack tillbaka och sa att min 5-åring var ovanligt skrikig och ?väldigt speciell?. Vilket inte stämmer.

Vad ska jag göra nu? Tål knappt att se mina föräldrar. Men barnen skulle ju undra ännu mer om morföräldrar försvann ännu mer ur deras liv. Ska jag stå ut för barnens skull och försöka lappa ihop och ge dem nya chanser att hitta varandra. Vill ställa in julen osv. ????

Annars tror jag bara att det enda som fungerar är att du verkligen vädjar till dem, att du önskar att alla barnbarn ska kunna få en fin relation till dem, men att det inte fungerar pga de val som de själva tar. Ni behöver nog prata fler än en gång och det kan sätta igång en process hos dem. 

Jag är otroligt tacksam för era svar. Ska ta med mig förslagen.

De är 70+ och rätt ovilliga till självreflektion.

Funderar på att bo på hotell på julen istället för att alla bor tillsammans som vi brukar göra. Då kan vi naturligt sticka iväg om jag tycker att en situation uppstår. Men vi är ändå med och firar tillsammans.

Tack. Ja borde satsa mer på barnens farmor istället och sluta lappa och laga. Hade liksom hopp förut men har gett upp nu.

Hej! Sedan många år är mina föräldrar väldigt aktiva morföräldrar till min systers barn och jag har nått vägs ände med detta. Behöver råd och uppriktigt svar om det är jag som överreagerar.

Har länge känt en sorg över att mina föräldrar visar ett halvhjärtat intresse för mina barn men är väldigt aktiva med min systers barn. Jag har då och då framfört det lite snällt och t ex bett dem ta mina barn till Liseberg som födelsedagspresent så att de ska få umgås tillsammans. Flera veckor senare visade det sig att de givetvis tog med sig min systers barn också på Liseberg den dagen (men de gömde aktivt bilder på syskonbarn när de visade mg bilder). De hade ändå gått till Liseberg med syskonbarn själva ett par gånger den sommaren. Bara ett typiskt exempel.

Eftersom de känner syskonbarn så väl så är de mycket mer överseende. När de barnen skriker och härjar är det bara gulligt. Men minsta pip från mina barn kommenteras. Jag känner mig stressad över att umgås eftersom jag vill att mina barn ska bli omtyckta och vill att de ska visa sina roliga och gulliga sidor, men de söker sig bort från mina föräldrar så de får aldrig chans att riktigt mötas.

Nu är min kloka dotter 5 år och frågade en dag: Varför älskar mormor och morfar kusinerna mer än mig? Hemskt ju. ????

Jag tog upp detta på allvar och istället för att de tog till sig av att de kanske gjort fel så gick min pappa till attack tillbaka och sa att min 5-åring var ovanligt skrikig och ?väldigt speciell?. Vilket inte stämmer.

Vad ska jag göra nu? Tål knappt att se mina föräldrar. Men barnen skulle ju undra ännu mer om morföräldrar försvann ännu mer ur deras liv. Ska jag stå ut för barnens skull och försöka lappa ihop och ge dem nya chanser att hitta varandra. Vill ställa in julen osv. ????

Hej! Sedan många år är mina föräldrar väldigt aktiva morföräldrar till min systers barn och jag har nått vägs ände med detta. Behöver råd och uppriktigt svar om det är jag som överreagerar.

Har länge känt en sorg över att mina föräldrar visar ett halvhjärtat intresse för mina barn men är väldigt aktiva med min systers barn. Jag har då och då framfört det lite snällt och t ex bett dem ta mina barn till Liseberg som födelsedagspresent så att de ska få umgås tillsammans. Flera veckor senare visade det sig att de givetvis tog med sig min systers barn också på Liseberg den dagen (men de gömde aktivt bilder på syskonbarn när de visade mg bilder). De hade ändå gått till Liseberg med syskonbarn själva ett par gånger den sommaren. Bara ett typiskt exempel.

Eftersom de känner syskonbarn så väl så är de mycket mer överseende. När de barnen skriker och härjar är det bara gulligt. Men minsta pip från mina barn kommenteras. Jag känner mig stressad över att umgås eftersom jag vill att mina barn ska bli omtyckta och vill att de ska visa sina roliga och gulliga sidor, men de söker sig bort från mina föräldrar så de får aldrig chans att riktigt mötas.

Nu är min kloka dotter 5 år och frågade en dag: Varför älskar mormor och morfar kusinerna mer än mig? Hemskt ju. ????

Jag tog upp detta på allvar och istället för att de tog till sig av att de kanske gjort fel så gick min pappa till attack tillbaka och sa att min 5-åring var ovanligt skrikig och ?väldigt speciell?. Vilket inte stämmer.

Vad ska jag göra nu? Tål knappt att se mina föräldrar. Men barnen skulle ju undra ännu mer om morföräldrar försvann ännu mer ur deras liv. Ska jag stå ut för barnens skull och försöka lappa ihop och ge dem nya chanser att hitta varandra. Vill ställa in julen osv. ????