New Dawn skrev 2021-09-13 09:15:50 följande:
Jag tror du gjorde så gott du kunde, men alla relationer funkar inte. Även de med sex. Jag tror definitivt inte att man alltid kan prata sig till en bättre relation
Det jag saknar, även i din beskrivning, är fokuset på den andre. Att försöka hitta samtal för att förstå vilka känslor den andre har för sex. Kanske hade din man dåligt självförtroende och kände sig otillräcklig, och omanlig, som inte klarade av att leva upp till dina önskemål och fick prestationsångest. Han visste ju att han inte dög. Lättare då när du tog initiativ. Eller så var han bara egoistisk. Eller så hade han tappat känslor för dig. Vilka känslor som ligger bakom är ju a och o.
Jag tror att man mer måste se den andres perspektiv. Förstå den andre och mer fokusera på den personens känslor.
Om detta inte funkar. Dvs om man inte får några svar. tycker jag det är bättre att ge tillbaka "bollen" till den andre.
Typ.. "Jag mår inte bra när det är så här" . "Vad tycker du att vi ska göra" "vill du jobba på vårt sexliv"
Om man får svaren "inget" och "nej" vet man ju vad som gäller och kan besluta om man vill fortsätta i relationen eller inte.
Om personen svarar att den vill jobba på sexlivet. Kan man fråga hur. Öppna upp för ett gemensamt arbete. Inte bara där allt utgår i från att den med mindre lust ska uppfylla den med mer lusts önskan.
Jag fokuserade ju på honom genom att försöka förstå vad han ville och prata på ett lugnt och inte anklagande sätt. Inte ställde jag några orimliga krav på honom heller, jag ville bara känna att jag var tillräckligt viktig för honom för att han skulle visa intresse för att tillfredsställa mig på eget initiativ. I början av förhållandet fungerade det ju bättre, så det verkar osannolikt att det plötsligt berodde på prestationsångest några år in i förhållandet, särskilt som jag aldrig direkt haft några udda preferenser utan bara velat ha helt vanligt sex där man visar åtrå och nyfikenhet. Jag vet också att han inte var direkt sexuellt oerfaren sedan tidigare och han har aldrig haft problem med potensen. Som jag redan skrivit så anpassade jag mig även på andra sätt i väldigt hög grad till honom, så det var knappast så att jag aldrig tog någon hänsyn till vad han ville, snarare tvärtom.
Till slut tappade jag respekten för honom på grund av hans ovilja att lyssna på mig och kommunicera. Det var hela tiden jag som gjorde hela det känslomässiga arbetet och till slut brast det bara för mig. Jag har i efterhand insett att jag varit en sån som alltid gjort allt för att vara andra till lags och låtit mig köras över i relationer, inte bara den här, och jag blir därför förbannad när den som är ledsen över ett sexfattigt förhållande i såna här trådar anklagas för att vara någon slags superegoistisk sexgalning.