Inlägg från: Anonym (svårt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (svårt)

    Prata om sexbrist utan att skapa press?

    Detta är ju som du har märkt en svår fråga att hitta en lösning på. Är sexet bra när ni väl har det? Själv skulle jag kanske stå ut med en rätt låg sexfrekvens om kvaliteten var väldigt bra, Annars skulle jag överväga att lämna förhållandet om det inte gick att lösa.

  • Anonym (svårt)
    Anonym (Bela 51) skrev 2021-09-09 17:05:25 följande:

    Nu verkar det som att män bara har svarat. Tänkte bidra med kvinnligt perspektiv. Att kommunicera är bra, och att inte vilja stressa fram mer sex likaså. Men ett perspektiv som jag saknar i diskussionen här är att kvinnans lust går inte att diskutera eller planera fram. Många kan inte planera in för sex för lusten finns inte. Det kan ha med hormoner och stress att göra. Eller att längtan till närhet med partnern har ebbat ut. Tex på grund av andra slitningar i vardagen. Tips, prata om det som hon vill prata om.

    "tjatar" hon om något i relationen? Eller är det något hon tom har gett upp att prata om? Långa relationer har alltid svagheter som kan behöva uppmärksamhet. Dessa områden kan sakta släcka lusten. Fråga henne och prata med henne om det. Resultatet kan bli att ni lyckas väcka relationen och därmed lusten till liv igen. Tror du att hon känner sig som din ögonsten fortfarande? Eller har du börjat rikta din uppmärksamhet mot andra? Det finns så många skäl till att lusten ebbar ut. Har du frågat henne och varit beredd på att höra svaret?

    Sen en annan sak om att väcka lust. Kan du tänka dig att lägga energi på att hon ska få odelad njutning? Där kravet på att hon ska prestera sexuellt helt släpps? För vetskapen om att man vid givet tillfälle "ska" få lust, är en lustdödare. I synnerhet om det också i viss mån kan förknippas med att man går med på penetration trots att man inte riktigt vill eller kan. Tror män skulle bli förvånade över hur många kvinnor som går med på sex för att man vill göra det som partnern vill och för att man inte vill såra honom. Det handlar ju inte om att han inte är attraktiv. Men kroppen vill inte riktigt. Jag känner många kvinnor som tycker att deras män inte riktigt greppar den problematiken. Det tar du är en del också längre tid med åldern att bli riktigt upphetsad och ibland infinner lusten sig inte alls. Kan du tänka dig att ni njuter av varandra utan att det blir sex med penetration och utlösning?

    Kravlösheten kan inte nog understrykas. Att jobba med lusten utan att ha sex kan vara den enda vägen till mer sex ibland. Tror jag. Hoppas ni kan hitta sätt att mötas! Med det är det inte sagt att det handlar om just de problem och lösningar som jag tar upp, men i min värld är det vanligaste orsakerna jag hör om. Inte att man inte vill ha sex och egentligen skulle kunna lösa det med en samplanering och gemensam syn på hur ofta som är lagom.

    Vad säger hon om du frågar ifall du får tillfredsställa henne enbart?


    Jag är kvinna och tror absolut att det kan vara en bra idé att pröva att ge njutning utan motkrav. Det är dock ingen garanti för förbättring, så om man försöker alltför länge utan resultat kan det leda till att man tappar självkänslan av att ge och ge utan att få något tillbaka. Jag talar av egen erfarenhet.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Bela 51) skrev 2021-09-09 22:07:25 följande:

    Tror det skulle behövas fler kvinnliga tolkare här. Att det är så mycket fokus på TS behov är en av anledningarna. Det är såklart tråkigt att han inte har det sexliv han önskar. Men fundera lite på varför det ofta är män som kommer med den problematiken. (Som TS själv också säger.)

    Men med fokus på hans fru vars lust dalat, kan man närma sig en lösning. Om man vill öppna till dialog med en partner så är det väldigt mycket mer sannolikt att man får ett djupt tillitsfullt samtal om man börjar med att prata om motpartens behov. I det här fallet kvinnans. Inte lägger på dem ens egna behov. Jag skulle sannolikt dumpat min man om han hade börjat prata om sina behov först. Det är indirekta krav. Ska ts fru må dåligt och få prestationsångest?

    Det finns en uppsjö med studier och artiklar som beskriver att kvinnors och mäns lust inte matchar. Men på senare år har man också kommit fram till att det inte beror på biologiska skillnader. Mer Det är stor övervikt på att kvinnor tappar lusten, kvinnor har sex mot sin vilja, att sex definieras av vad män anser är sex (penetration) och att kvinnor av samma anledning inte for orgasm lika ofta som mån. (Se folkhälsomyndighetens undersökning från 2019 om mäns och kvinnors lust) Tänker mot den bakgrunden att det finns skäl till att fokusera mer på vad som tänder kvinnor och får dem att vilja ha mer sex. Och företrädelsevis då fråga kvinnor.

    Och skälet till att mannen ska vara den som väcker lusten och ger mer (under en begränsad tid) är ju för att hans lust är inte en bristvara. Kan tyckas orättvist, men det är med syftet att båda ska njuta sen. Det är normalt i ett förhållande att man växlar lite i vem som för stunden ger mer. Inte bara sex. Men då måste vi tänka långt förhållande.


    Jag är som sagt kvinna och har varit den som har velat mer. Jag tror att det är en fördom att det oftast är män som vill mer, däremot är det nog lite mer skambelagt för kvinnor att prata om att deras män inte vill eftersom det då utgås från att kvinnan måste vara äcklig på något sätt då det antas att män alltid vill ha sex och det är något fel annars.
    I mitt fall fungerade det tyvärr inte med respektfulla samtal och fokus på hans njutning utan jag blev till slut totalt frustrerad och bitter av att vara den som tog allt ansvar för sexlivet utan att få något tillbaka, så förhållandet tog slut.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (En av alla) skrev 2021-09-10 06:56:39 följande:
    Hon älskare mig nu men är inte kär eller förälskad längre tror jag är huvudorsaken.

    Sedan tror jag att hormonerna efter att ha fött barn spelar in också. Men jag hade hoppats att det skulle återgå inom två år efter att hon slutat amma.
    Hur gamla är barnen nu? Om ni har småbarn kan det naturligtvis vara så att hon känner sig stressad av det. Kanske det blir bättre när barnen blir lite större.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Kvinna med sexbrist) skrev 2021-09-09 18:57:53 följande:

    Jag är kvinna med samma problem. Min man sen 12 år tillbaka jobbar mycket och orkar nästan aldrig ha sex, vilket jag kan köpa. Men inte ens om det är jag som sköter det mesta. Vi har en jättebra relation i övrigt, men jag saknar tiden då vi hade sex varje dag, nu blir jag glad om det blir en gång i veckan..


    En gång i veckan är väl ganska normalt när man varit tillsammans länge. I mitt senaste förhållande var det kanske högst en gång i månaden och sista tiden inget alls.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Bela 51) skrev 2021-09-10 09:04:28 följande:
    Tråkigt att ni inte kunde hitta en väg till sexliv som båda var nöjda med. Tänker absolut inte att kvinnan eller någon för den delen skulle vara äcklig. Däremot kanske man har olika förväntningar och ibland möts inte lusten.

    Inte så att precis alla män vill mer, men det är inte en fördom att män vill mer. Läs gärna RFSUs artikel som sammanfattar den senaste nationella studien. "Män vill mer, kvinnor vill komma oftare".
    Det är möjligt att det är något vanligare att män vill oftare, men jag tror att det är mycket vanligare än många tror att det är kvinnan som vill mer.  Det har bland annat funnits många trådar om det här på FL. Som sagt tror jag dock att det är ett större tabu att prata om män med lågt sexuellt intresse eftersom det ses som lite omanligt.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (En av alla) skrev 2021-09-10 11:34:06 följande:

    Jag hade som ambition att svara på varje inlägg men det blir svårt att hinna med.

    Våra gemensamma barn är 3 & 5 mina äldre går på högstadiet (de bor nu i huvudsak hos sin mamma då det är närmre till kompisar där). Jag har huvudansvaret för barnen på grund av arbetstider. Hon har dem en stund på morgonen då jag börjar jobbet tidigt. Men då kommer hon istället alltid hem till dukat bord.

    Vi har mycket kel och mys i vardagen. Hon känner att hennes behov av intimitet är fyllt av det. Jag kommer ingen vart med att fråga vad hon vill förbättra i sexlivet då hon är nöjd. Så där av vet jag inte hur jag ska ta upp det så att det inte skapar en press.

    Vi är båda av typen som njuter av att ge när det kommer till sex. Jag försökte från början av relationen få in tillfällen då bara hon tog emot utan att röra mig, men hon uppskattar det inte utan som någon skrev känner mer ett dåligt samvete och att man är otillfredställd.

    Mitt behov av sex handlar inte i första hand om orgasmen utan att fylla behovet av intimitet och närhet som hon upplever bli fylt av hångel, hårpill och smekningar i tvsoffan. Det är bristen på att få detta behov fyllt som skapar ett tomrum innom mig som gör att jag känner mig ensam.

    Det märkliga är att dessa känslor aldrig kommit när man varit singel. Men å andra sidan så tror jag aldrig jag gått utan sex i två veckor som singel heller. Det kanske skulle bli annorlunda nu när man inte är 20 års åldern längre.

    Vi har flera gånger i månaden samtal om något annat som skaver eller om det är något som vi jobbar både ihop men var och en på sin egen personlighet. Vi pratar även om att vi ser att det blir bättre och bekräftar när det blivit bra. En av hennes bästa vänner visar öppet sin avundsjuka på hur vårt äktenskap fungerar på den biten.

    Hoppas bilden blir lite tydligare. Ska kolla på de länkar ni tipsat om senare.

    Tack för allt engagemang!


    Det låter som om du verkligen gör vad du kan för att underlätta för henne och att ni egentligen har bra förutsättningar. Jag har tyvärr inget bra råd att ge annat än att du kan försöka se det positivt att hon i alla fall gillar att ge dig njutning och att du bör vänta och se om det kanske blir bättre senare.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Tänk till) skrev 2021-09-12 07:46:06 följande:

    "Jag var mycket tydlig med vad jag förväntar mig vad gäller mängden sex, om vi skulle få många år tillsammans". Låter hemskt i mina öron att inleda en relation med det kravet. Jag hade sprungit! Snabbt! Sex ska vara kravlöst! På bådas villkor. Inget man sätter upp ett kontrakt över. Om du nu är så översexuell skulle du varit ihop med en likasinnad kvinna. Stressen din fru får känna indirekt är hemsk. Talar av erfarenhet. Jag skiljde mig. Du är egoistisk. Runka är inte en option?? Skilj dig och låt henne slippa dig!


    Det är väl utmärkt om man är tidigt pratar om vad man har för förväntningar på förhållandet så att man vet var man har varandra, oavsett om det gäller sex eller något annat. Sedan kan naturligtvis förutsättningarna ändras och då får man försöka lösa problemet så gott man kan.

    Om du läst ts inlägg ordentligt ser du att han skriver att vill ha sex 2 till 5 gånger per månad. Det är en högst normal frekvens och betyder verkligen inte att man är översexuell. Han är också mån om att kommunicera bra med sin fru och att hon ska njuta, så det är inte så att han bara bryr sig om sig själv.
  • Anonym (svårt)

    Trist att även den här tråden urartat till smutskastning av den som är ledsen över att få ha alltför lite sex med den han älskar. Är man missnöjd med sitt sexliv är man tydligen alltid ett äckligt, sexfixerat svin, oavsett hur mycket man anstränger sig för att vara snäll och tillmötesgående mot sin partner.

  • Anonym (svårt)
    New Dawn skrev 2021-09-12 18:08:49 följande:
    Jag har debatterat detta ämne många gånger och det är extremt sällsynt att personer som saknar sex har kommunicerat det på något bra sätt.

    Jag skulle vilja påstå att det mycket sällan blir ett samtal, eftersom det börjar som ett uttryck av missnöje, och den med minst lust hamnar i försvarställning, känner sig otillräcklig, och hugger tillbaka eller flyr. Den som saknar, sex kan (eller vågar) inte möta detta.

    Det är viktigt att känna att man blir förstådd. Du tycker att dessa saker "Trötthet

    Hormoner (framförallt graviditet och amning tex)

    Irritation på relationen

    Stress

    Behov av att vara ifred/egentid

    Psykiska besvär" är något som går att göra något åt, men det kan ju vara väldigt komplext. Att avfärda allt detta med att "det går att göra något åt" känns förminskande.

    Ta en sak som stress. Det är ju lätt att säga att det går att jobba på, särskilt om man inte blir stessad själv. Ibland blir jag stressad eller orolig för saker som min man inte alls tycker är något problem. Vissa gånger gör jag allt jag kan för att komma från känslan men den biter sig fast. Andra saker blir min man mycket mer stressad och störd över. I bland över saker som jag inte kan förstå egentligen. Men jag förstår att han är annorlunda än jag och han förstår att jag har andra reaktioner och känslor än honom andra gånger.

    Hormoner är ju också svåra att påverka. Jag har nyss tagit ut min spiral och lusten kommer inte alls lika mycket spontant och enkelt som med den gjort tidigare. Kroppen startar inte lika lätt och då är inte sex skönt. För mig är det bättre att låta det gå lite mer tid mellan nu, så att sex fortsätter vara något riktigt positivt. Vi pratar väldigt öppet om detta och min man visar mycket förståelse och vill verkligen att jag ska må bra. Lösningen kan ju ibland vara att ha sex lite mer sällan. Det behöver inte vara "rätt" att öka mängden.
    Tro mig, vi är många som försökt prata vänligt och lugnt om problemet men hur hänsynsfulla vi än varit så har vi bara fått kalla handen. I mitt senaste förhållande slog jag knut på mig själv för att vara förstående och till lags men det hjälpte inte. Man är trots allt två i ett förhållande och ansvaret för kommunikationen kan inte ligga på enbart den ena parten. Det finns tyvärr många ojämlika förhållanden där den ena anpassar sig mycket mer än den andra och gör det mesta känslomässiga arbetet. Jag säger inte att ts lever i ett sådant utan pratar nu mer generellt.
  • Anonym (svårt)
    New Dawn skrev 2021-09-12 19:46:14 följande:
    Vad sa du då?
    Att jag saknade sexlivet och jag frågade om det var något speciellt som han gillade som jag skulle kunna göra. Han sa då att han inte hade något emot att ha sex oftare, men när det kom till kritan visade han inget intresse alls och när jag sa att jag oroade mig för att han inte attraherades av mig längre förnekade han det bestämt. Jag försökte också vara inbjudande i mitt sätt att ta initiativ, t.ex genom att bjuda honom på en lång massage av en typ som jag visste att han gillade. Jag var alltid mån om att vara vara honom till lags sexuellt, men han visade aldrig särskilt mycket intresse för att ge något tillbaka, vilket gjorde mig mycket ledsen. Vi hade sex högst en gång i månaden och alltid på mitt initiativ, och när jag slutade med initiativen för att det tog så mycket på krafterna att vara den drivande, utan att sen ens få ut särskilt mycket tillfredsställelse av sexet det gånger det blev av, dog det till slut ut helt och hållet. Till saken hör också att jag anpassat mig mycket till honom även på andra sätt och gått med på en del saker som var väldigt jobbiga för mig för hans skull, så det kändes väldigt bittert att behöva ge upp sexlivet också. Till slut kändes det som att allting bara var på hans villkor medan mina behov var lågprioriterade.
  • Anonym (svårt)
    New Dawn skrev 2021-09-13 09:15:50 följande:
    Jag tror du gjorde så gott du kunde, men alla relationer funkar inte. Även de med sex. Jag tror definitivt inte att man alltid kan prata sig till en bättre relation

    Det jag saknar, även i din beskrivning, är fokuset på den andre. Att försöka hitta samtal för att förstå vilka känslor den andre har för sex. Kanske hade din man dåligt självförtroende och kände sig otillräcklig, och omanlig, som inte klarade av att leva upp till dina önskemål och fick prestationsångest. Han visste ju att han inte dög. Lättare då när du tog initiativ. Eller så var han bara egoistisk. Eller så hade han tappat känslor för dig. Vilka känslor som ligger bakom är ju a och o.

    Jag tror att man mer måste se den andres perspektiv. Förstå den andre och mer fokusera på den personens känslor.

    Om detta inte funkar. Dvs om man inte får några svar. tycker jag det är bättre att ge tillbaka "bollen" till den andre.

    Typ.. "Jag mår inte bra när det är så här" . "Vad tycker du att vi ska göra" "vill du jobba på vårt sexliv"

    Om man får svaren "inget" och "nej" vet man ju vad som gäller och kan besluta om man vill fortsätta i relationen eller inte.

    Om personen svarar att den vill jobba på sexlivet. Kan man fråga hur. Öppna upp för ett gemensamt arbete. Inte bara där allt utgår i från att den med mindre lust ska uppfylla den med mer lusts önskan.
    Jag fokuserade ju på honom genom att försöka förstå vad han ville och prata på ett lugnt och inte anklagande sätt. Inte ställde jag några orimliga krav på honom heller, jag ville bara känna att jag var tillräckligt viktig för honom för att han skulle visa intresse för att tillfredsställa mig på eget initiativ. I början av förhållandet fungerade det ju bättre, så det verkar osannolikt att det plötsligt berodde på prestationsångest några år in i förhållandet, särskilt som jag aldrig direkt haft några udda preferenser utan bara velat ha helt vanligt sex där man visar åtrå och nyfikenhet. Jag vet också att han inte var direkt sexuellt oerfaren sedan tidigare och han har aldrig haft problem med potensen. Som jag redan skrivit så anpassade jag mig även på andra sätt i väldigt hög grad till honom, så det var knappast så att jag aldrig tog någon hänsyn till vad han ville, snarare tvärtom.

    Till slut tappade jag respekten för honom på grund av hans ovilja att lyssna på mig och kommunicera. Det var hela tiden jag som gjorde hela det känslomässiga arbetet och till slut brast det bara för mig. Jag har i efterhand insett att jag varit en sån som alltid gjort allt för att vara andra till lags och låtit mig köras över i relationer, inte bara den här, och jag blir därför förbannad när den som är ledsen över ett sexfattigt förhållande i såna här trådar anklagas för att vara någon slags superegoistisk sexgalning.
  • Anonym (svårt)
    New Dawn skrev 2021-09-13 10:42:25 följande:
    Konstigt att du förutsättar att han inte kan ha prestationsångest bara för att det gått några år. Det kan man verkligen inte förutsätta.

    Vad sa han när du beskrev att du inte trivdes i relationen? Hur ville han att ni skulle göra?

    Att prata med någon behöver inte leda till lösning genom mer sex. Det kan också vara så att samtalet belyser att det inte finns några förutsättningar. Kanske att relationen är död.
    Han hade inget svar på det. Jag vet i alla fall att jag aldrig mer kommer att slösa tid i ett förhållande där jag inte blir sedd eller uppskattad.
  • Anonym (svårt)
    Tecum skrev 2021-09-12 18:53:34 följande:

    Jag blir lite ledsen när du skriver att det är "förminskande" att vilja göra något åt problem i samlivet. jag har aldrig sagt att det är enkelt eller att det finns någon patentlösning. Varje orsak måste attackeras på olika sätt. Men faktum är att det är "bättre" om det finns någon konkret orsak till minskande eller utebliven lust än om lusten bara är borta utan att hon (eller han) kan ange någon orsak. Då beror det förmodligen på att attraktionen försvunnit och det är skitsvårt att göra något åt.

    Att bara vänta på att lusten kommer tillbaka av sig självt kan fungera i enstaka fall men det troliga är att det sexlösa tillståndet permanentas och att den som inte vill vänjer sig av med sex. Alltså en farlig väg att gå.

    Min fru fick också mindre lust efter att tagit ut hormonspiralen, men efter en tid vande sig kroppen vid den uteblivna dosen och det blev bättre igen. Däremot fick hon börja med Vagisan mot torra slemhinnor.


    Om det är något som är förminskande i den här tråden och vissa andra trådar är det misstänkliggörandet och demoniseringen av dem som vänder ut och in på sig själva för att kommunicera med den ovilliga parten och omyndigförklarandet av dem som inte alls vill kommunicera eller bidra till att lösa problemet på ett annat sätt. Den som saknar sex ska tydligen utplåna sig själv i all oändlighet och se sig själv som en syndare som måste göra bot för sina hemska begär. Påminner rätt mycket om religiös fanatism.
  • Anonym (svårt)
    Tecum skrev 2021-09-13 18:57:15 följande:
    Det är samma i alla trådar där mannen vil ha sex men kvinnan inte vill, vad han än gör och säger vänds det på något sätt till att det är hans fel och att han antingen ska foga sig eller separera. Kvinnan är ett oskyldigt offer och i stort sett oförmögen att göra något åt situationen. Han har inga rättigheter och hon inga skyldigheter. Och då menar jag inte skyldighet att ha sex utan skyldighet att försöka göra något åt situationen.
    Förutom att det inte alltid är kvinnan som inte vill sammanfattade du det bra. Den som vill ha sex blir alltid utmålad som en fullblodsegoist och oavsett hur mycket han eller hon försöker ta hänsyn till den andra är det aldrig nog. Det har vi ju sett flera exempel på här i tråden. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att vissa uppmanar till medberoende där den ena i förhållandet ska ta hela ansvaret för den andras beteende och inte får visa några känslor eller ha några egna behov.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Tjatsex) skrev 2021-09-14 07:22:48 följande:
    Lögn vet jag inte men asexuella spelar ofta med på noterna för att inte bli ensamma. De har ofta inte så många alternativ om de vill ha en relation
    Det är ändå osannolikt att en asexuell klarar av att ha sex varje dag under flera års tid, som ts beskrivit att han och hans fru hade.
  • Anonym (svårt)
    Anonym (Tjatsex) skrev 2021-09-14 07:56:45 följande:
    Det var inte längre sedan som homosexuella levde i livslånga äktenskap?

    Det går nog absolut men inte utan ett visst lidande
    Leva med någon av motsatt kön för att dölja sin läggning kan man göra utan att behöva ha sex med sin officiella partner och man kan ha träffa andra vid sidan av. Att ha sex varje dag i flera år, och till och med mer än gång om dagen, utan att ha lust är det mycket mer osannolikt att man klarar av utan att partnern märker något. För kvinnor är risken stor att det leder till kronisk underlivssmärta efter ett tag.
Svar på tråden Prata om sexbrist utan att skapa press?