Upptäckte att jag nu är i gruppen av män som mår psykiskt dåligt på grund av bristen av sex i relationen. Men hur skapar man en hälsosam dialog kring detta och motiverar ens partner att vilja jobba mot en förändring, utan att hon känner en sexdödande press?
För att vi inte ska hamna i alla dessa pseudo diskussioner som dessa trådar oftast gör, så ger jag en kort bakgrund:
Innan jag ens gick in i min nuvarande relation så pratade vi mycket om att en stor anledning till att mina tidigare förhållanden spruckit var att bristen på sex. Jag var mycket tydlig med vad jag förväntar mig vad gäller mängden sex, om vi skulle få många år tillsammans. Nu har det passerat ett decennium sedan vi blev ett par och hon har inte detta kvar i sitt arbetsminne längre.
Vi har en mycket bra relation på alla andra sätt, med framförallt bra kommunikation. Vi båda ger och tar konstruktiv kritik för att utveckla både oss själva och relationen. Jag har i våra samtal försökt fråga om vad jag kan göra för att hon ska få mer lust, men det finns inget enligt henne. Hon är lycklig och tycker vi har ett högkvalitativt sexliv som hon njuter mycket av.
Jag kan ju inte ändra på någon annan än mig själv. Därför har jag försökt jobba med migcsjälv så att jag ska må bra med hennes nivå på mängden sex. Tyvärr kommer jag ingen vart utan jag mår bara sämre. Ämnet har varit uppe med min terapeut men hon har inte heller kunnat hjälpa mig.
Till sist, onnani är inte ett alternativ. Tror man det har man aldrig förstått vad sex handlar om!
Intressant med alla råd! Jag tror jag provat dem alla.
Schemaläggning - vi kom för många år sedan överens om att vi skulle försöka göra det regelbundet. Hon kunde sträcka sig till en gång varannan vecka. Ok, sade jag, låt oss försöka. Men det varade inte länge. Hon kände inte för det den dagen vi hade satt av tid, hon kände press för att det tvunget skulle ske då och då osv. Så vi slutade med det.
Kravlöshet - för några år sedan, när vi återigen pratade om bristen på sex i vårt förhållande (på mitt initiativ - det är alltid på mitt initiativ), sa jag att nu tar jag ett steg tillbaka, och du får gärna ta initiativ när du känner dig redo. Det hände ingenting efter det.
Jag tar initiativ - vi har också haft perioder där jag uppvaktat mer aktivt och sett till att fixa mysig stämning osv. Hon har gillat det, men inte känt för att ligga ändå. Minns en gång när vi haft romantisk middag ute, gått på bio, etc. Och sedan när vi kom hem föredrog hon att se en gammal TV-repris snarare än att mysa med mig i sovrummet.
Listan kan göras lååång. Jag har hört varenda bortförklaring som existerar.
Preventivmedel - p-piller som påverkar lusten, kondomer som kliar
Magbesvär, huvudvärk, trötthet, stress
Fel veckodag - hon kan absolut inte tänka sig att ha sex på en veckodag (jag har fått ursäkten "Nej älskling, det är ju torsdag!")
Fel dag i menstrualcykeln - ska snart ha mens, har mens, eller har precis haft mens (det blir ju inte många dagar kvar efter det)
Att vi inte var förlovade, och senare att vi inte var gifta
Att vi nyligen fått barn (den körde hon med i över ett år efter barnet fötts)
Att jag inte ger henne mer uppmärksamhet (blommor, presenter)
Att hon inte får egentid
Ja, ni fattar. Precis allting som ingår i livet är en ursäkt för henne att inte ha sex med mig. Notera att hon fortfarande säger att hon älskar mig och att hon vill ligga med mig egentligen. Jag har fått höra många gånger att hon är ledsen för att hon avvisar mig, och hon ska minsann se till att bättra sig.
Jag har gett upp. Vi har sex kanske en gång om året, max. Jag kan faktiskt förstå varför vissa är otrogna, funderar själv på det ibland. Men grejen är att ens självförtroende blir rätt kört i botten av att ha det så här jämt, så man tror väl inte att någon annan skulle kunna tänka sig att vara intresserad.
Så, min poäng är att den sexlöse i förhållandet kan vrida fullkomligt ut och in på sig själv - det behöver inte innebära någon förändring alls i slutändan. Helt enkelt för att den andra parten är nöjd med det nuvarande upplägget, och vill inte förändra det.
Jag tror inte detta är ett typiskt kvinnligt eller manligt beteende, och jag vill ogärna göra gällande att kvinnor (eller män) är på det ena eller andra sättet. Min personliga erfarenhet med låg sexlust är med min fru, men det gör inte att jag tror att kvinnor generellt är som hon. Det kan lika gärna vara mannen som har låg lust och kommer med alla bortförklaringarna ovan (kanske inte menscykeln då).
Bara delvis. Forskning som gjorts på ämnet har konstaterat att män generellt vill ha sex oftare än kvinnor. Men detta är som sagt generellt. Det finns kvinnor som vill ha mer sex än sina män, och det finns män som har låg eller obefintlig sexlust. Så att göra detta till ett typiskt kvinnligt fenomen kan bli exkluderande för de som inte passar in i normen att män vill ligga mer än kvinnor.