Föräldrar som ber om att få låna pengar

Hejsan! Jag känner för att skriva av mig då jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag bor tillsammans med min fästman och vi väntar vårt första barn. Vi båda studerar och jobbar extra.

Mina föräldar bor tillsammans och min mamma jobbar fastän hon nydligen opererat sitt knä och har riktigt ont. Hon nämligen måste jobba då min pappa är deprimerad och inte jobbar, det har varit såhär i över 2 år. Det har varit A-kassa och några enstaka djur passningar som han fått betalt för, men det räcker inte. Han finansierade för hela familjen (mamma, min syster, mig och han själv.) I flera år och tjänade väldigt bra, tills han hamnade i en slags svacka.

Han har inte jobbat på över 2 år och de klarar det knappt ekonomiskt. Min gräns gick när min mamma ringde mig för att hon behövde låna pengar nyligen (vlilket hänt x antal gånger innan.) Jag försökte förklara för honom att detta inte längre går och att han får skärpa sig (vi har försökt med det mesta, skickat jobb tips, tipsat om psykolog, osv.) MEN jag känner nu att jag inte vet hur jag ska göra åt en person som INTE VILL jobba, inte vill hjälpa till hemma för den delen heller utan är så sjukt deprimerad och säger saker som "Världen är skit. Varför anstränga sig?" Jag vill såklart finnas där för min mamma som tvingas stå ut med detta men jag kan ju samtidigt inte låna ut massa pengar när jag och min partner har egna saker att betala samt väntar barn.

Har ni/du varit med om en liknande situation och hur hanterade ni/du det? Något förslag för vad jag ska göra? 

Tack!

Var är det som gör att de nu inte klarar sig ekonomiskt? Menar om din pappa tjänade bra med pengar innan så borde de väl dessutom sparat en del?

Har de sett över saker de kan dra in på i sin ekonomi. Vad de verkligen behöver och inte?

Jag hade satt in en bestämd slant åt dom varje månad och sagt att det är vad jag kan göra och att det är en gåva.

Från några hundringar till tusenlappar, Du bestämmer storleken efter vad du känner att du har råd med. Slipper du och dom jobbiga samtal.

Har gjort så för släktingar i knipa tidigare. Klart man hjälper en nära och kära i nöd. Din farsa har nog sprungit in helt i väggen. Att hoppa på honom när han ligger ner kommer nog inte göra saken bättre. Det är i motgång lojalitet prövas.

Jag är så där trist och tråkig att jag anser att vuxna faktiskt har ansvar för sin egen försörjning.
Visst kan det hända saker så man en kort period kan behöva hjälp, men här verkar det mer vara satt i system.
Skulle aldrig ge pengar till ett hem där de egna pengarna istället läggs på alkohol som TS skriver att hennes pappas a-kassa delvis går till.
Sedan är den egna ekonomin avgörande för om man kan hjälpa till i form av att bjuda på mat osv, men när man väntar barn och ska vara föräldraledig kan det vara bra att ha egen buffert att ta av istället för att se pappa dricka upp den...

Och är man vuxen så är man även ansvarig för sin egen hälsa och vill man inte det så kan man hellre inte räkna med att omgivningen ska orka ta hand om en hur länge som helst och ursäkta beteendet. Som människa har man faktiskt ett ansvar för sitt eget liv. 

Har en kollega som lever med en parasit och kollegan är inte många kronor och dagar från att få kronofogden efter sig delvis pga denna parasiterande "vän" som flyttat in hos kollegan...