Hur jämställt är Sverige?

Just det där tjattret börjar jag ruttna på ordentligt, då det ständigt kommer upp när detta ämne skall problematiseras.

För ett samlevande par där i alla fall den ena tjänar så pass bra att h*n slår i taket på föräldrapenningen så ska inte detta ens vara ett problem.
Det finns då utan tvekan tillräckligt stora marginaler i familjens ekonomi att det är några som helst problem att planera in nått halvår med lite mindre intäkter för familjen, så att även den som tjänar lite mer kan vara föräldraledig.

Eller.... Så kan man börja lobba och argumentera för en höjning utav taket på föräldrapenningen??

Den bistra sanningen som ingen egentligen vill tala om högt är att i de fall där detta blir ett problem så är enda alternativet för den föräldralediga kvinnan att antingen bli sjukskriven eller anmäla sig arbetslös om mannen i familjen ska vara hemma och ta ut föräldraledighet....
Det är ju knappast i familjer där kvinnan tjänar 40.000 och mannen 50.000 som detta är ett problem.

Jag är en av dem som ofta finner mig i samförstånd med denna skribent och gör "tumme upp" på många inlägg.

Vad sägs om att kvinnor som grupp slutar se sig själva som offer och istället tar ansvar för sina livsval?

Om en kvinna finner sig i en relation där hon upplever att hon tvingas till att utföra oerhört mycket mer "obetalt hemarbete" än sin partner så står det ju henne fritt att välja hur hon agerar, eller hur?

Om kvinnan önskar satsa på sin karriär, jobba mer övertid eller vad det nu är så är det ju bara att hon sätter ner foten och ställer lite krav på sina partner att denna får kliva in och ta en större del av hushållsarbetet?
Det kommer sluta med att partnern antingen tar på sig mer ansvar över hushållssysslor, eller att de kommer överens om att de ska anlita en städfirma?
Eller så slutar det med separation, då får kvinnan sköta allt hushållsarbete i sitt hushåll och mannen allt i sitt. Vilket är det mest rättvisa på alla plan?
Eller kvinnor ser nog något orättvist i att de lägger olika mycket tid på hushållssysslor i sina respektive hem också?

Slutklämmen på mitt svamlande blir att denna "orättvisa" kan enbart fortgå sålänge kvinnor som grupp tillåter det, när kvinnorna sätter ner foten o kräver jämställdhet och rättvisa kring vad de kallar "obetalt hemarbete" så har inte männen längre möjlighet att "glida med" och dra nytta av detta.
Kvinnorna har denna makt, men de nyttjar den inte, istället sitter de och gnäller om hur synd det är om dem och hur orättvist det är.

Den kalla hårda sanningen som vi inte får prata öppet om är att kvinnorna inte är dummare än att de förstår att även de "glider med" och drar nytta av att leva tillsammans med en man som tjänar mycket. Det ger dem möjlighet att välja att lägga med tid och energi på barn/hem/familj med samtidigt ha en god familjeekonomi, vilket är något som kvinnor på gruppnivå ofta önskar göra....

Det alla egentligen vet, men knappt vågar säga längre, är att kvinnor vill inte leva som män, de vill inte göra samma livsval som män, de har inte samma prioriteringar som män. De vill bara ha samma utfall när det gäller alla positiva konsekvenser som kommer av att leva, välja och prioritera som en man.

Det som får din analys att falla är det faktum att eftersom kvinnorna sover (eller pillar med nått i badrummet) medans mannen fixar allt detta så räknas det inte. Eftersom kvinnan inte ser dessa sysslor bli utförda så räknas de inte.

Om mannen t.ex fixar punkan på barnets cyckel, rensar hängrännorna, fyller på spolarvätska i bilarna, kollar oljan, kollar däckstrycken, byter tändstift på gräsklipparen och går ut med sopporna medans kvinnan spenderar 2tim i badrummet med att färga håret eller fixa något med ögonfransarna.... Så är han fortfarande en ansvarslös mansbäbis om han senare på kvällen vill se på fotboll och undrar vad det blir i matlådan till imorgon medans kvinnan lagar middag......Du ska inte sätta ner foten genom att sluta utföra hushållssysslor, däremot skall du kräva att din partner bidrar med en lika stor arbetsinsats som du.
I ett väl fungerande partnerskap så drar båda parter nytta av det som den andra bidrar med, detta får som följd att de tillsammans lägger mindre energi och tid på "hushållssysslor" än vad 2 singlar gör sammantaget.

Tänkvärt är även att man inte nödvändigtvis behöver "göra hälften" av alla sysslor för att det ska bli rättvist och jämställt, man kan dela upp ansvarsområden.
Det viktiga är att båda parter laddar samma insats med samma värde för att de ska ha en chans att vara överens om fördelningen.

Om du, vare sig du är man eller kvinna, finner dig i en relation där du är missnöjd med ansvarsfördelningen och arbetsinsaten ni båda lägger på "obetalt hushållsarbete" så är det ditt personliga ansvar att ställa krav på din partner, eller avsluta relationen.
Att gå o muttra lite för sig själv o låta åren rulla på i missnöje kring detta, det är ansvarslöst.

Det är här mina egna upplevelser och erfarenheter säger mig att det som män typiskt bidrar med ofta värderas till noll o ingenting av kvinnorna.

På samma sätt som du mycket riktigt argumenterar att "ansvarslösa män är inte kvinnors fel" så går det även att vända detta resonemang precis rakt om.
Att kvinnor inte tar ansvar för sin karriär, sin ekonomi och sin pension är inte männens fel.

Hur tänker du att ett separerat par ska fördela ansvaret?? Både mannen och kvinnan sköter givetvis allt hushållsarbete i sitt respektive hem efter en separation? Eller menar du att det finns nyskilda kvinnor som åker hem till sina ex nya lägenhet o städar o lagar mat?

Det är ganska många år sen nu när det slog över och barn till separerade föräldrar oftast bor växelvist efter separation, idag är det en överväldigande majoritet.

Ingen behöver någonsin "slåss för underhåll", det är ett par enkla knapptryck på FKs hemsida, lika enkelt är det att roffa åt sig hela barnbidraget.

Men din argumentation haltar även av det faktum att om man tittar på de separationer som följs av en vårdnadstvist så visar statistiken en otrolig skillnad mellan män och kvinnor.
Den överväldigande majoriteten av kvinnorna yrkar enskild vårdnad och barnen boende hos sig på heltid, medans männens primära yrkande i de allra flesta fall är gemensam vådnad och växelvist boende.

Så snyfthistorier om kvinnor som offer som får barnen på halsen efter skilsmässan medans mannen återgår till sitt bekymmerslösa ungkarlsliv ger jag inte mycket för.

Kvinnor väljer och slåss för att få ta ett större ansvar över barnen efter separation på gruppnivå.
Detta grundar sig i att det även öppnar möjlighter att fortsätta prioritera barnen och familjelivet framför förvärsarbete genom barnbidrag, underhållsbidrag, bostadsbidrag även efter separationen....
Om kvinnorna tillåts välja själva så har de inget som helst intresse av att dela det praktiska och de ekonomiska ansvaret inom föräldraskapet på ett likvärdigt och jämställt sätt.

Anledningen till att feministrörelsen fortfarande upplever detta som ett jämställhetsproblem är helt enkelt för att de inte tar med alla de negativa konsekvenser som männen typiska livsval innebär, de står enbart med megafon och spotlight o pekar på fördelarna.....

De är avundsjuka på allt positvt som kommer av att göra typiskt manliga livsval och prioriteringar, men de vägrar anpassa sina egna livsval och prioriteringar för att nå samma utfall som männen eftersom det för den typiska kvinnan ger otänkbara negativa konsekvenser.

Ett mynt har alltid 2 sidor, det är inte möjligt som feministerna strävar efter att få båda sidorna uppåt.
Utfallet beror på de val individen gör, oavsett om den är man eller kvinna. Det är heller inte några magiska "samhällsnormer" som orsakar att män och kvinnor väljer olika på gruppnivå, vi är helt enkelt olika och vi väljer och prioriterar därför olika på gruppnivå.

Det är bara så att när man fokuserar och prioriterar sina ansträngningar på något så väljer du samtidigt bort något annat, det förstår de flesta.

Som jag och andra argumenterat redan, kvinnor behöver sluta uppleva sig själva som offer, de behöver ställa sig upp och ta ansvar för sina livsval och prioriteringar.
De behöver förstå att val som får positiva konsekvenser ur nån aspekt även kan innebära negativa konsekvenser ur en annan aspekt, inte bara prioritera blåögt o naivt baserat på känslor för att sedan sätta sig ner o tjuta om rättvisa och jämlikhet när de negativa konsekvenserna av deras val biter dem i arslet. 

När du spaltar upp det på det där viset så blir det ju så löjligt uppenbart....

Det du säger är att kvinnorna är missnöjda med sin situation och vill därför att männen ska ändra på sig....

Kanske kan kvinnorna prova på att ändra sitt eget agerande och sina val istället?
Bara för skojs skull? Testa, se vad som händer?

Precis, o det är just detta som är problemet.

Att en grupp (detta fallet kvinnor) upplever att det förekommer någon form av diskriminering av dem behöver nödvändigtvis inte betyda att så är fallet.

Bara för att feminister menar på att deras upplevelser visar på att det råder någon form av "könsmaktsordning" eller "patriarkat" eller "lönegap" eller vad de nu må gapa om denna vecka så betyder det inte på något sätt att det faktiskt förhåller sig på det viset.

När det t.ex går att utläsa svart på vitt genom rå hård statistisk data att löneskillnaderna mellan gruppen män och kvinnor är straxt under 4% så upplever feministerna det som att "kvinnor jobbar gratis 2 månader om året" och lobbar för en extra "mansskatt"....

Så jo, det är helt ok att bemöta upplevda problem med motbevisande fakta.
Män ska inte alls "sluta säga emot kvinnor" när kvinnorna påstår att det förekommer orättvisor och diskriminering om de inte samtidigt kan presentera konkret fakta som styrker deras upplevelser. 

Grejen är ju att "vi" har lyssnat, o ledsnat på att ständigt höra samma ältande om o om igen... "vi känner det här" o "vi upplever det här"..... Utan att på något sätt kunna presentera minsta bevis som tyder på att det ni känner och upplever faktiskt ÄR problem.

Fel Fel Fel

Kvinnor som fortfarande idag anser att det svenska samhället på gruppnivå inte är jämställt mellan män och kvinnor försöker förbättra/förändra kvinnornas situation genom att försämra männens situation.
De beskyller även männen för allt som är orättvist mot kvinnor och fokuserar sina ansträngningar på att ändra männens situation och beteende.

Om dagens feministrörelse istället skulle lägga sina ansträngningar på att förändra kvinnornas val och prioriteringar så skulle de nog få lite mer medhåll.

Informera unga kvinnor exact vad de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna av flera långa föräldraledigheter och åratal av deltidsarbete...

Förklara på ett sätt som går in i hjärnan på en ung kvinna vilken otroligt dålig och utsatt sits hon sätter sig själv i när hon blir ekonomiskt beroende av sin partner, hur lyxigt och flashigt livet som hemmafru åt någon förmögen man låter....