Hur jämställt är Sverige?

Fast alla i sverige får utbilda sig, jobba med vad man vill, gifta sig med vem man vill osv osv.

Man är fri att välja som man vill. Vilka större problem tänker du på?

Tänker du att tjejer kommer till korta i Sverige när det gäller normer, uppfostran, bemötande?

Fortsätter listan verkligen? Jag har slagit hål på alla dina påståenden, kanske dags att se världen för hur den verkligen ser ut och inte hur du målat upp den - dvs att det är synd om män ? :)

Vi i Sverige vill gärna framstå som ett jämställt land och en förebild för andra länder och kulturer, men det är ett sådant hyckleri! Sanningen är att kvinnor fortfarande i det här landet inte har likvärdig lön som män trots samma eller till och med högre utbildning.

Jag blir så förbannad när någon påtalar hur viktigt det är att även pappor är föräldralediga för jämställdhetens skull, men ingen bryr sig om att så länge som papporna har högre lön är det omöjligt att dela på föräldraledigheten av ekonomiska skäl. För att Sverige ska bli ett jämställt land måste lönerna vara lika oavsett kön vid samma utbildning och erfarenhet.

"Den största orsaken till skillnaden är att kvinnor och män  arbetar inom olika yrken och branscher. Lönerna är mycket  högre i de yrken som domineras av män" - Kvinnans val!

" många kvinnor som väljer att arbeta deltid för att få

mer tid för hemarbetet. Det är delvis ett frivilligt val, men konsekven-

serna blir att de tjänar mindre" - Kvinnasn val!

"Kvinnor väljer oftare utbildningar inom vård, skola och

omsorg medan män är i tydlig majoritet på utbildningar inom teknik,

matematik och tillverkning. Detta mönster lägger sedan grunden för den könsuppdelade arbetsmarknad som vi har i dag" - Kvinnans val!

"Kvinnorna lägger alltså ner nästan 6 timmar mer i  veckan på hushållsarbetet, timmar som inte är betalda" - Kvinnans val, hon jobbar ju deltid och hinner ju naturligtvis detta!

"Jämför vi med andra länder har Sverige en mycket generös och flexibel föräldraförsäkring" - Japp!

Alltså mycket dravel där....

Du vill utmåla kvinnor till offer utan eget ansvar. Jag visar de har stor del i sina egna val och situationer som de inte kan skylla på andra.

Du behöver inte bli personlig och insuniera kön (det görs ofta felaktigt), bara för att du inte gillar det jag skriver.

Jag är en av dem som ofta finner mig i samförstånd med denna skribent och gör "tumme upp" på många inlägg.

Vad sägs om att kvinnor som grupp slutar se sig själva som offer och istället tar ansvar för sina livsval?

Om en kvinna finner sig i en relation där hon upplever att hon tvingas till att utföra oerhört mycket mer "obetalt hemarbete" än sin partner så står det ju henne fritt att välja hur hon agerar, eller hur?

Om kvinnan önskar satsa på sin karriär, jobba mer övertid eller vad det nu är så är det ju bara att hon sätter ner foten och ställer lite krav på sina partner att denna får kliva in och ta en större del av hushållsarbetet?

Det kommer sluta med att partnern antingen tar på sig mer ansvar över hushållssysslor, eller att de kommer överens om att de ska anlita en städfirma?

Eller så slutar det med separation, då får kvinnan sköta allt hushållsarbete i sitt hushåll och mannen allt i sitt. Vilket är det mest rättvisa på alla plan?

Eller kvinnor ser nog något orättvist i att de lägger olika mycket tid på hushållssysslor i sina respektive hem också?

Slutklämmen på mitt svamlande blir att denna "orättvisa" kan enbart fortgå sålänge kvinnor som grupp tillåter det, när kvinnorna sätter ner foten o kräver jämställdhet och rättvisa kring vad de kallar "obetalt hemarbete" så har inte männen längre möjlighet att "glida med" och dra nytta av detta.

Kvinnorna har denna makt, men de nyttjar den inte, istället sitter de och gnäller om hur synd det är om dem och hur orättvist det är.

Den kalla hårda sanningen som vi inte får prata öppet om är att kvinnorna inte är dummare än att de förstår att även de "glider med" och drar nytta av att leva tillsammans med en man som tjänar mycket. Det ger dem möjlighet att välja att lägga med tid och energi på barn/hem/familj med samtidigt ha en god familjeekonomi, vilket är något som kvinnor på gruppnivå ofta önskar göra....

Det alla egentligen vet, men knappt vågar säga längre, är att kvinnor vill inte leva som män, de vill inte göra samma livsval som män, de har inte samma prioriteringar som män. De vill bara ha samma utfall när det gäller alla positiva konsekvenser som kommer av att leva, välja och prioritera som en man.

Det som får din analys att falla är det faktum att eftersom kvinnorna sover (eller pillar med nått i badrummet) medans mannen fixar allt detta så räknas det inte. Eftersom kvinnan inte ser dessa sysslor bli utförda så räknas de inte.

Om mannen t.ex fixar punkan på barnets cyckel, rensar hängrännorna, fyller på spolarvätska i bilarna, kollar oljan, kollar däckstrycken, byter tändstift på gräsklipparen och går ut med sopporna medans kvinnan spenderar 2tim i badrummet med att färga håret eller fixa något med ögonfransarna.... Så är han fortfarande en ansvarslös mansbäbis om han senare på kvällen vill se på fotboll och undrar vad det blir i matlådan till imorgon medans kvinnan lagar middag......Du ska inte sätta ner foten genom att sluta utföra hushållssysslor, däremot skall du kräva att din partner bidrar med en lika stor arbetsinsats som du.

I ett väl fungerande partnerskap så drar båda parter nytta av det som den andra bidrar med, detta får som följd att de tillsammans lägger mindre energi och tid på "hushållssysslor" än vad 2 singlar gör sammantaget.

Tänkvärt är även att man inte nödvändigtvis behöver "göra hälften" av alla sysslor för att det ska bli rättvist och jämställt, man kan dela upp ansvarsområden.

Det viktiga är att båda parter laddar samma insats med samma värde för att de ska ha en chans att vara överens om fördelningen.

Om du, vare sig du är man eller kvinna, finner dig i en relation där du är missnöjd med ansvarsfördelningen och arbetsinsaten ni båda lägger på "obetalt hushållsarbete" så är det ditt personliga ansvar att ställa krav på din partner, eller avsluta relationen.

Att gå o muttra lite för sig själv o låta åren rulla på i missnöje kring detta, det är ansvarslöst.

Det är här mina egna upplevelser och erfarenheter säger mig att det som män typiskt bidrar med ofta värderas till noll o ingenting av kvinnorna.

På samma sätt som du mycket riktigt argumenterar att "ansvarslösa män är inte kvinnors fel" så går det även att vända detta resonemang precis rakt om.

Att kvinnor inte tar ansvar för sin karriär, sin ekonomi och sin pension är inte männens fel.

Hur tänker du att ett separerat par ska fördela ansvaret?? Både mannen och kvinnan sköter givetvis allt hushållsarbete i sitt respektive hem efter en separation? Eller menar du att det finns nyskilda kvinnor som åker hem till sina ex nya lägenhet o städar o lagar mat?

Det går alldeles utmärkt att sätta sig i offerrollen som högavlönad och du visar det här. Ta ansvar för ditt liv! Det är du som valt din man. Lös problemet istället för att gnälla.

Av nyfikenhet, varfor klarar ni inte av att vara helt jämställda i ert hem (när ni kommit så långt på väg)? vilket område är så svårt? eller är det ett medvetet val?

Du belyser inte problemet genom att beklaga dig på Familjeliv. Du sopar det under mattan.