Mobbing av s.k. kompis

Jag skulle ha tröstat min dotter och förklarat att det är osäkra personer som håller på så där, och naturligtvis att hon måste hitta bättre vänner. Det är jätteviktigt för framtiden att redan nu sätta gränser för vad som är ok eller inte att göra mot dottern som person, annars riskerar hon att utsättas för liknande eller värre saker när hon är äldre.

Precis. En kompis stöttar, det här är tvärtom. Barn som inte lär sig bättre av sina föräldrar kommer heller aldrig att bli bättre som person mot andra så är det. Kontaktade föräldrarna och de tycker inte dotter gjort något fel. Lägret skulle hon vara med den andra flickan och inte min. Inget fel med det tycker det. Inte alls att de kan vara tre st. Som de uttrycker sig att deras dotter är vän med båda.
Tragiskt helt enkelt. Vart är empatin för att varas en schysst vän frågar jag mig?... Blir mållös

Jag tycker inte att du behöver dra så stora växlar på det här och tror att barnet är dåligt uppfostrad eller en dålig person för att det beter sig såhär. I vissa åldrar förekommer sånt här jättemycket bland barnen och det är en del av deras mognadsprocess och de lär si så småningom att vara bättre vänner och inte överreagera och vara taskiga mot varandra.

Vet inte hur mkt drama mina barn hade med sina kompisar under åren mellan trean och sexan ungefär. Ena dagen var de svurna fiender och en vecka senare var det lek och skoj igen. I perioder har jag känt som du och varit både ledsen och arg över hur nån kompis betett sig, men såhär i efterhand var det viktigaste att jag stöttade mitt barn och lät henne själv hantera sina osämjor och vänskaper. 

Dessutom växer barn ifrån varandra eller utvecklas åt olika håll och inte längre trivs ihop, det är jobbigt och trist för den som blir ensam men trots allt helt normalt. Även vuxna lämnar relationer under livet, skiljer sig eller byter vänkrets. Det är livets gång.

Hjälp din flicka att känna sig trygg i sig själv, stötta henne i att hitta fler vänner och låt henne avgöra om den här flickan kan bli hennes vän igen eller inte om det skulle bli aktuellt. 

Med sådana föräldrar är det inte ett dugg konstigt att barnet betett sig som det gjort. Och med sådana "vänner" behöver man inga fiender.

Stötta din dotter och berätta för henne att hon kommer lära känna många nya kompisar på lägret.

Men du förklarade att det är själva sättet det gjordes på? Att man inte behöver skicka såna meddelanden och medvetet trycka det i din dotters ansikte? Låter lite empatilöst och egoistiskt. Som sagt, man lär sig av sina föräldrar...

Jag tycker du ska prata med föräldrarna. Det där med läger tillsammans kan vara knepigt och lätt att man blir ledsen om man har för stora förväntningar på att hänga med den man åker dit med.

Bäst är om man är kompisar på ett sådant sätt att man inte är klistrade vid varandra utan hittar nya "lägerkompisar" samtidigt som man också har en trygghet i varandra (dvs inte dumpar varandra utan växlar mellan nya och gamla kompisar och kan vara alla tillsammans).

Det kan mycket väl vara så att tjejen som skickade smset är den som kommer få det värst på lägret om hon går runt med en förväntan om att den andra tjejen bara ska vara med henne hela tiden.

Fick ett deja vu när jag läste ts. Påminner om en tråd från förra året. Den heter "Läger med kompis som vill träffa nya kompisar." Är du samma ts som skrev den?

Ja, detta är ju ett elakt meddelande med syfte att trycka till din dotter, men med tanke på föräldrarnas reaktion som ju stödjer detta beteende är det inte konstigt att "kompisen" är en rövhatt.
Jag hade uppmuntrat mitt barn till att stå upp för sig själv, att inte överhuvud taget engagera sig i "kompisen" eller den andra tjejen (om hon nu är med på detta) utan verkligen se till att ha roligt med andra. Det är den bästa hämnden, att visa att man har kul utan rövhattarna.

Jag är normalt sett för att barn får välja sina kompisar själva, och inte blir tvingande att leka med nån de egentligen inte vill. Det är väl i 7-8-årsåldern barn börjar selektera och välja vänner efter gemensamma intressen eller liknande, när inte alla längre är potentiella vänner. Men i sådana här sammanhang tycker jag faktiskt att man bör vara tydlig med sina barn att man inte utesluter någon, att alla får vara med. De kommer att befinna sig hemifrån utan den trygghet som hemmet och föräldrar kan ge, begränsat med människor att umgås med, begränsat med utrymme osv. Då får man faktiskt bjuda till, och det tycker jag gäller för vuxna också. Har varit på otaliga konferenser med mycket fri gemenskapstid där jag umgåtts även med kollegor som jag normalt sett aldrig hade hängt med på fritiden, men där de annars hade hamnat utanför. Lite hyfs får man ju ändå ha...

Tydligen är det samma ts i båda trådarna. Annars borde ts svara att det inte är det. Talande tystnad.