• Anonym (Anonymman52)

    Lång tids självmedicinering av cannabis

    Hej Familjeliv.

    Jag är en äldre man med hus, fullvuxna barn, en fru. I över 20 år har jag haft en hemlighet som ingen har vetat om. Förräns nu.

    Jag lider nämligen av psykologiska trauman efter att ha varit med om dödsfall i ung ålder. Något som berört mig starkt där en av mina bästa vänner dog. På ett icke naturligt sätt. Jag har hållit mitt rökande för mig själv & varit mycket försiktig. Igår sprack illusionen när min fru kom på mig sittandes på altanen med en spliff. Jag önskar att jag bara kunde ha räckt över den o frågat om hon ville ha en puff. Hon blev minst sagt. Inte glad. Hon sa att hon inte vet vem jag är längre. Jag förstår inte. Jag sköter allt utan att mitt bruk påverkar, betalar räkningarna, jobbar, tog hand om barnen när de växte upp. Så vad är egentligen problemet?

    Har iaf lovat henne att sluta & detta är min andra dag utan att ha konsumerat cannabis. Jag svettas som en gris & har en enorm ångest. Är det någon där ute som slutar med cannabis & hur var det då för dig? Hur lång tid tog det innan helvetet la sig?

  • Svar på tråden Lång tids självmedicinering av cannabis
  • Stoppafuskarna

    Ett förslag är att kanske kontakta en beroendeklinik och ställa dina frågor. Dem lyder under patientsekretessen och du begår inga brott motsvarande att prata med dem.

    Då slipper du alla tycka till personer här samt får fakta ifrån människor som arbetar dagligen med denna typen av frågeställningar

  • Drottningen1970

    Ta kontakt med din lokala beroendemottagning. Då kan du få hjälp med ångest och underliggande problematik.

  • Anonym (Anonymman52)

    Tack för svar

    Är det så? Jobbar på en skola så det hade vart katastrofalt om det komm ut på något sätt. Jag ska undersöka saken närmare.

  • Stoppafuskarna
    Anonym (Anonymman52) skrev 2021-08-05 12:42:56 följande:

    Tack för svar

    Är det så? Jobbar på en skola så det hade vart katastrofalt om det komm ut på något sätt. Jag ska undersöka saken närmare.


    Så du menar att det är värre att det kommer ut och du polisanmäls för narkotikabrott än att du arbetar på en skola när du lider av psykisk ohälsa?

    Tycker kanske båda delar bör ses som en mindre bra del då du har den arbetsplatsen?

    Att röka cannabis hjälper dig inte att må bättre, att träffa någon professionell och tala om det kommer troligen göra det.
  • Anonym (w)

    Det är ganska inviduellt men det värsta med svettningar och sömnbrist brukar vara över på nån vecka.

  • Anonym (Anonymman52)
    Stoppafuskarna skrev 2021-08-05 12:46:13 följande:

    Så du menar att det är värre att det kommer ut och du polisanmäls för narkotikabrott än att du arbetar på en skola när du lider av psykisk ohälsa?

    Tycker kanske båda delar bör ses som en mindre bra del då du har den arbetsplatsen?

    Att röka cannabis hjälper dig inte att må bättre, att träffa någon professionell och tala om det kommer troligen göra det.


    Jag tänker inte villigt offra det jag byggt upp när det utåt sett inte finns några problem. Jag är man, inte något blötdjur. Att gråta om mina problem har jag aldrig gjort, jag har stängt in dem o kastat bort nyckeln. Nu när jag för min frus skull ska ta tag i detta så är det väl bara naturligt att jag inte vill att hela byn ska få veta om min lilla hemlighet. Har pratar med psykologer tidigare men de sitter oftast o läser i böcker, de vet inte vad riktig smärta är.
  • Anonym (Anonymman52)
    Anonym (w) skrev 2021-08-05 12:46:17 följande:

    Det är ganska inviduellt men det värsta med svettningar och sömnbrist brukar vara över på nån vecka.


    Tack! Då stålsätter jag mig & hoppas de blir bättre om 1 vecka!
  • Anonym (Drogfri)

    Jag har varit drogfri i två år nu.

    Svettningarna är hemska, minns inte riktigt hur länge men runt 1-2 månader får du nog räkna med.

    Det kanske beror på hur mycket och länge man rökt också. Mot slutet rökte jag mellan 2-5g/dag, lediga dagar lätt en 5a. Rökt dagligen i 7 år då.

    Jag fick stöd genom att gå till NA (Anonyma narkomaner). Nu finns även onlinegrupper i coronatider, men det har hjälpt mig otroligt mycket.

    Försök också att med tiden öppna upp dig för din fru då hon bär din smärta vare sig du vill det eller ej.

    Försök gå vidare efter dödafallet, det är såklart fruktansvärt sorgligt och jobbigt, men man mpste gå vidare.

    Kämpa på!

  • Stoppafuskarna
    Anonym (Anonymman52) skrev 2021-08-05 12:52:17 följande:

    Jag tänker inte villigt offra det jag byggt upp när det utåt sett inte finns några problem. Jag är man, inte något blötdjur. Att gråta om mina problem har jag aldrig gjort, jag har stängt in dem o kastat bort nyckeln. Nu när jag för min frus skull ska ta tag i detta så är det väl bara naturligt att jag inte vill att hela byn ska få veta om min lilla hemlighet. Har pratar med psykologer tidigare men de sitter oftast o läser i böcker, de vet inte vad riktig smärta är.


    Nej, du kanske inte är ett ?blötdjur?

    Men det gör inte saken mindre allvarlig enligt mig att inta narkotikaklassade preparat och arbeta på skola. Sen skiter jag i om du är VD för Apple och utåt sett sköter allt eller ligger i rännstenen och stjäl mobiler för att kunna röka.

    Samma grad av ?skit? oavsett hur du är utåt.

    Men enbart min egen åsikt?
  • Anonym (Anonymman52)
    Anonym (w) skrev 2021-08-05 12:46:17 följande:

    Det är ganska inviduellt men det värsta med svettningar och sömnbrist brukar vara över på nån vecka.


    Tack! Då stålsätter jag mig & hoppas de blir bättre om 1 vecka!
    Anonym (Drogfri) skrev 2021-08-05 12:53:05 följande:

    Jag har varit drogfri i två år nu.

    Svettningarna är hemska, minns inte riktigt hur länge men runt 1-2 månader får du nog räkna med.

    Det kanske beror på hur mycket och länge man rökt också. Mot slutet rökte jag mellan 2-5g/dag, lediga dagar lätt en 5a. Rökt dagligen i 7 år då.

    Jag fick stöd genom att gå till NA (Anonyma narkomaner). Nu finns även onlinegrupper i coronatider, men det har hjälpt mig otroligt mycket.

    Försök också att med tiden öppna upp dig för din fru då hon bär din smärta vare sig du vill det eller ej.

    Försök gå vidare efter dödafallet, det är såklart fruktansvärt sorgligt och jobbigt, men man mpste gå vidare.

    Kämpa på!


    Jag rökte typ 3 jointar om dagen. Klarade mig på 5 g i veckan ungefär. Jo, jag förstår det. Skämma som fan egentligen, hon har bara gått runt o gråtit de senaste två dagarna. Jag klandrar henne inte. Jag vill säga något för att lösa det här men jag vet inte hur. Jag är tacksam över att hon valt att stanna trots allt. Även om hon nu i tanken kanske reflekterar över när jag varit hög utan att hon haft en aning om det. Jag ska nog ringa en sån där stödlinje till att börja med, för att göra upp någon sorts plan. Stort grattis till dina två drogfria år! Jag har försökt att sluta några gånger under 20 år men med lite framgång. Alltid trillat dit igen. Ditt inlägg ger mig hopp! Tack!
  • SkruttigtÄpple

    Problemet skulle jag säga ligger i att du har undanhållit något för henne. Jag själv anser att man ska kunna vara total transparent med sin partner. Min partner undanhöll att han snusade för mig och jag blev aldrig arg över att han snusade, det rör mig inte; utan att han kände att han behövde dölja detta från mig.

    Kanske känner din fru likadant?

  • Anonym (Anonymman52)
    SkruttigtÄpple skrev 2021-08-05 13:01:20 följande:

    Problemet skulle jag säga ligger i att du har undanhållit något för henne. Jag själv anser att man ska kunna vara total transparent med sin partner. Min partner undanhöll att han snusade för mig och jag blev aldrig arg över att han snusade, det rör mig inte; utan att han kände att han behövde dölja detta från mig.

    Kanske känner din fru likadant?


    Du har nog rätt. Vi har ju delat mycket genom åren så det kanske inte är helt främmande att hon på något sätt känner sig sviken. Att jag inte vågat vara ärlig med henne angående mitt rökande.
  • Anonym (Drogfri)
    Anonym (Anonymman52) skrev 2021-08-05 13:00:58 följande:

    Tack! Då stålsätter jag mig & hoppas de blir bättre om 1 vecka!Jag rökte typ 3 jointar om dagen. Klarade mig på 5 g i veckan ungefär. Jo, jag förstår det. Skämma som fan egentligen, hon har bara gått runt o gråtit de senaste två dagarna. Jag klandrar henne inte. Jag vill säga något för att lösa det här men jag vet inte hur. Jag är tacksam över att hon valt att stanna trots allt. Även om hon nu i tanken kanske reflekterar över när jag varit hög utan att hon haft en aning om det. Jag ska nog ringa en sån där stödlinje till att börja med, för att göra upp någon sorts plan. Stort grattis till dina två drogfria år! Jag har försökt att sluta några gånger under 20 år men med lite framgång. Alltid trillat dit igen. Ditt inlägg ger mig hopp! Tack!


    Nu kanske många badhus är stängda, men jag gick och simmade och bastade (ibland bara basta) för att skynda få att få ut allt ur kroppen.

    Det kommer ordna sig mellan er, men som sagt, viktigt att prata om det.

    Det vore en jättebra ide att söka stöd, där kan man få en kontaktperson att be om råd/stöd hur man ska tackla tex frugan, man känner sig inte så ensam och allt blir med tiden bara lättare.

    Även om mitt första möte var skitjobbig, och jag sa i princip ingenting i början. Men det sköna är att man inte måste säga eller göra något. Bara fortsätta ha viljan att sluta med droger/hålla sig drogfri.

    Jag har ibland försökt sluta dagligen, men jag behövde ha något som vände allt för mig. Låter som du kommit till en sån vändpunkt också.
  • Anonym (w)
    Anonym (Anonymman52) skrev 2021-08-05 12:52:56 följande:

    Tack! Då stålsätter jag mig & hoppas de blir bättre om 1 vecka!


    Hoppas det löser sej! Själv varit missbrukare och lagt av. Det värsta för mej var tomheten/saknaden som tyvärr kan vara rätt länge. Försök hitta något som kan fylla den biten, om det är att renovera ett fordon, bygga nått, måla, programmera, träna, eller studera något nytt är oväsentligt, bara det är något man tycker är intressant och kul som kan fylla 'hålet'.
  • Drottningen1970
    Anonym (Anonymman52) skrev 2021-08-05 12:42:56 följande:

    Tack för svar

    Är det så? Jobbar på en skola så det hade vart katastrofalt om det komm ut på något sätt. Jag ska undersöka saken närmare.


    De har sekretess och kommer ej meddela din arbetsgivare.

    Enda tillfället då de kan bryta sekretess är vid en anmälan till socialtjönsten om du har underåriga barn.
  • fornminne
    Anonym (Anonymman52) skrev 2021-08-05 12:52:17 följande:
    Jag tänker inte villigt offra det jag byggt upp när det utåt sett inte finns några problem. Jag är man, inte något blötdjur. Att gråta om mina problem har jag aldrig gjort, jag har stängt in dem o kastat bort nyckeln. Nu när jag för min frus skull ska ta tag i detta så är det väl bara naturligt att jag inte vill att hela byn ska få veta om min lilla hemlighet. Har pratar med psykologer tidigare men de sitter oftast o läser i böcker, de vet inte vad riktig smärta är.

    Det är precis den inställningen som gör att du har dövat din smärta med droger tills nu. Man måste inte gråta för allt, men det finns bättre sätt än att stänga in alla känslor och kasta bort nyckeln. Du har aldrig bearbetat det jobbiga. Du har tagit den enkla vägen ut. Men det spelar ingen roll hur välfungerande man är utanpå, när det är kaos inuti.
  • Anonym (A)
    Drottningen1970 skrev 2021-08-05 12:40:27 följande:
    Ta kontakt med din lokala beroendemottagning. Då kan du få hjälp med ångest och underliggande problematik.
    Bra råd
Svar på tråden Lång tids självmedicinering av cannabis