Understimulerad i skolan

Hej!

Jag tycker att du ska ta upp din oro med läraren nu inför skolstarten. Berätta precis som du gör här, att du uppfattar att han har lätt för att lära men har svårt att hålla koncentrationen om det blir för mycket repetitionsuppgifter. Berätta att du är orolig för att han ska tappa lusten att lära.

Upplever du att din son kan fokusera längre stunder på uppgifter som är klurigare/på en högre nivå? Eller ledsnar han på dessa med efter ett fåtal uppgifter?

Tänker ifall det är något mer som ligger bakom än uttråkning.

Jag arbetar själv som lärare, dock på mellanstadiet. De elever som jag ser har lätt i ett ämne låter jag göra ett par uppgifter för att försäkra mig om att de förstått. Jag brukar markera/ringa in dessa uppgifter i boken så kan jag välja ut de jag tror passar och som ger eleven chans att visa vad hen kan. Går dessa uppgifter bra så får eleven andra, fördjupande uppgifter.

Hade lite liknande problem med min son när han var yngre. När han gick i ettan klarade han av 80% av nationella provet i matematik utan problem, och efter 10 minuters genomgång av 2-3 moment som han inte kände till innan klarade han resterande 20%.

Han avskydde att räkna i boken och såg inte vitsen med att räkna 100 tal av samma sort, när han fattat konceptet efter 1-2 tal. Han tyckte ofta att han lärde sig mer på några minuters "mattesamtal" med mig än vad han lärde sig under hela terminen i skolan. 

Till slut lyckades vi få till några kompromisslösningar med lärarna.

I 3:an fick han göra ett diagnostiskt prov på hela matteboken i början av terminen, och fick sedan jobba med material för åk 4. Nackdelen där var att han bara fick lösblad och i praktiken inte fick någon undervisning. Blev rätt så tokigt när han fick i uppgift att räkna division stående och liggande, utan att någon förklarat vad det handlade om. Han körde helt enkelt huvudräkning medan han ställde sig upp och sedan liggande på golvet...
Dock fick han betydligt mer gjort när han fick jobba med lite svårare uppgifter.

I 4:an kom vi överens med den nya läraren att han inte behövde göra alla uppgifter i boken, utan kunde göra t.ex. bara c-uppgiften när det var uppgifter med a, b,c och d, och sedan gå till de sk. "svåra" uppgifterna, och så länge han visade att han både förstått och kunde redovisa uppgifter fick han ofta hoppa över ännu mer av de enkla uppgifterna Eftersom han mognat lite funkade det någorlunda. 

Han fick också en extrabok, Maximatik, som var lite annorlunda matte. Fungerade som breddning.

Förra året (6:an) gav han sig själv en utmaning- att hitta något svårt i matteboken- och han hittade till slut ett tal...

Räddningen senaste två åren, i  5:an och 6:an har varit att han och några andra i klassen fått ha extramatte med högstadieläraren varannan vecka. Äntligen lite mer utmanande och rolig matte. Resten av tiden har varit rätt trist för honom. 

Nästa år ska han ha extramatteläraren som klassföreståndare, och det verkar som hon kommer låta honom jobba framåt snabbare och är beredd att undervisa i gymnasiematte vid behov. Det tråkiga är att det tagit 6 år innan han kan få stimulerande undervisning i matematik.

Jag tror att han nog har svårt att koncentrera sig oavsett. Det är svårt för mig att se eftersom de svårare sakerna vi gör hemma gör vi tillsammans och då är det ju mycket lättare att hålla fokus. Få samspelar han ju med någon.

Det han har svårast att fokusera på är typ de allra mest monotona sakerna. Typ alla matteuppgifter som ska vara lite roliga där man får färglägga och så tycker han är supertråkiga. Han kan sitta längre om han får klura, typ rebusar, kluringar på mjölkpaket, lösa nån engelsk serietidning (typ Kalle anka). Men jag tror att han har ännu svårare att koncentrera sig i skolan. Han säger att han inte kan låta bli att lyssna på alla som pratar eller om det blir stimmigt. Han ör ju själv väldigt noga med att vara ?duktig? så han stör inte själv som jag förstått det.

I förskoleklassen hade han en äldre lärare som såg när han ?försvann? eller blev störd och då tog hon med honom till ett annat rum och lyckades göra det utan att han uppfattade det som att han var dålig. Han är väldigt känslig för att göra fel.

Det är svårt att veta hur mycket man ska ligga på lärarna. Hon har ju väldigt många barn att försöka hantera och många som inte har grunderna än. Jag vill inte vara en krävande förälder som tror att jag vet bättre bara för att jag själv ör lärare. Jag kan dels inget om lågstadiet och dessutom ser jag ju inte vad hon ser. Och jag vill inte pressa min son i att han måste vara ?duktig? och höra svåra saker. Jag vill bara att han ska få tycka skolan är rolig ett tag till. När han lärt sig något nytt, typ på NO eller SO tycker han det är jättekul. Han sitter gärna och tittar på lilla aktuellt eller UR play. Han tycker det är kul att jobba med och lära sig blockprogrammering. Han är typ vetgirig. Frågar jag säger han att han tycker det är för lätt i skolan. Frågar läraren säger han att det är bra. Svårt att veta riktigt?

Jag förstår dilemmat.

Som lärare är det ju viktigt att jobba med acceptans och förståelse för att alla är och behöver olika. Gör man det på ett bra sätt så tycker inte eleverna att det är konstigt att någon behöver en skärm och kanske hörselkåpor, en annan jobbar i liten grupp osv.

Fattar också att du inte vill vara besvärlig. Känner igen mig i det. Men jag tycker att du kan säga allt det du sagt till oss. Säg gärna också att du inte vill vara till besvär och var ödmjuk med att du inte vet hur arbetet på lågstadiet funkar och att du berättar att du har förståelse för att det finns många andra elever att ta hänsyn till.

Skulle jag få sådana kommentarer av en föräldrar så skulle inte jag uppleva hen som krävande, utan engagerad och samarbetsvillig.

Min son börjar i fyran nu. Jag tror att det är ganska vanligt - särskilt bland pojkar - att ha lite svårt att fokusera de första åren i skolan. Jag brukar göra så att om det är sidor kvar att göra i exempelvis matteboken, så ber jag sonen ta hem den varje fredag och så gör vi klart allt så att han börjar på samma ställe som de andra på måndagen. Läraren mailar alla föräldrar regelbundet och talar om hur långt de ska ha jobbat varje vecka så att vi vet exakt vilka sidor som ska vara klara. Jag vill inte att läraren ska börja gå igenom något nytt moment innan han är klar med det gamla. Det är så lätt att halka efter då. 

Det hände dock något när hans lärare betonade hur duktig han är på matte efter att det nationella provet kom tillbaka. Då fick han en ny glöd och började jobba på under lektionerna. Jag misstänker att han inte förstod hur bra han var innan dess och därför inte engagerade sig så mycket. 

Jag tänker att det är en mognadsfråga. Min son snackar i 190 hela dagarna och gör en massa ljud etc. som stör både honom själv och andra. Det är ju ovanligt att vuxna män håller på så, så jag tror det handlar om att ge det hela tid.