Från en ungdom
Hej! Jag är en tonårstjej på 15 år som helt ärligt börjar tappa det. Jag är trött på hela samhället i dagens läge. Och just nu ska jag inte tala om skjutningar och sådant utan att vara just ungdom i dagens läge. Jag anser mig själv som konservativ men kanske inte på det sättet Ni tänker. Jag tycker om att skriva på papper. Jag tycker inte om att skriva på datorn. Jag tycker om att vara ute med vänner. Jag tycker inte om att ligga i sängen hela dagarna. Jag tycker om att ha samtal med människor. Jag tycker inte om att stirra ner i mobilen 24/7.
Men samhället är inte anpassat för sådana som mig. Jag får sitta hemma och öva på att SKRIVA FÖR HAND. Just det. Jag kan inte. Jag får inte lära mig det i skolan. Jag kan inte skriva en text på ett papper för hand. Jag kan inte skriva utan min dator som rättar mina stavfel. Jag gick ut åttan med B i svenska men jag kan inte skriva texter för hand. Det var fyra år sedan vi gjorde det i skolan. Jag har inte en enda lektion i utan min dator. Jag kan säga att det tär på en fysiskt. Mina lärare lär stolt ut hur farligt det är att sitta framför blåljus hela dagarna men ni trycker bokstavligen upp laptoparna i ansiktet på oss.
Det värsta är att vuxna klagar hela tiden på oss ungdomar och våra telefoner och teknologin men för det första: jag vill inte ha en mobil! Helt ärligt så vill jag bara slänga den. För det andra så finns det ingen lösning. Jag vill hänga med mina vänner men ingen vill göra något efter skolan. Aldrig har jag blivit frågad och när jag frågar så går det alltid att skylla på huvudvärk. För det tredje så kan jag slå vad på att vuxna använder mobilen minst lika mycket som jag. Så är det iallafall i min familj. Jag finns i bakgrunden av mina föräldrars mobiler. Den kommer alltid först. Speciellt vid middagsbordet.
Men jag vill inte kasta skit på alla vuxna. Jag vill bara förklara från en ungdoms perspektiv att mobilen inte är det viktigaste i mitt liv. Till Er föräldrar: glöm inte bort Era barn! Sitter du i soffan nu med mobilen i handen? Vad gör ditt barn? Han/hon kanske vill gå på en promenad. Självklart så vill ju många unga hålla på med mobilen men har Du som förälder frågat om det är det ditt barn verkligen vill. Om Du som läser detta är lärare. Är det verkligen nödvändigt att vi alltid ska sitta med datorer eller är det bara enklare att rätta?
Nu kanske till de klassiska konservativa dragen:
Jag vill niga till främmande personer/lärare. Jag vill Ni:a okända. Jag vill brodera mina initialer på mina lakan. Jag vill inte dricka alkohol eller snusa/röka/droga överhuvudtaget. Jag vill inte ha sex innan giftermål. Jag vill ABSOLUT inte ha min pappa följa mig till altaret när jag gifter mig. Jag vill ha en folkdräkt. Jag är intresserad av min mormors historier.
Och just denna spalt skrev jag till de som kanske intresserar sig över vad unga tänker i dag