Att ge upp drömmen om en hund är/kan vara en lika stor uppoffring som att ge upp drömmen om ett barn. Säger pappan till mina barn nej till en ny hund sen så kommer vi behöva flytta isär.
Det handlar inte om kärleken till en ny, icke existerande hund, det handlar om att göra avkall på hela sin person. Och det märkliga i att partnern inte kan göra den förhållandevis lilla uppoffringen när det betyder så otroligt mycket för den andra.
Och en sak till. Ska man idag skaffa hund så är det svindyrt och långa väntetider om man vill köpa från en seriös uppfödare.
Räkna med minst 10-15 0000 kronor.
Jag hade gjort slut. Det där handlar om grundvärderingar. Skulle inte vilja kunna vara tillsammans med en så pimpinett person som ts.
Jag tycker faktiskt det är fel i huvudet på människor som använder argumentet att hunden är ohygienisk.(??) Hunden är så ren som du väljer att den ska vara.
Vad är rädsla för dålig hygien om man börjar gräva i det? Jo rädsla för att bli sjuk. Det finns massor av studier på att människor med hund är friskare än andra. Sjukdomar smittar ytterst sällan mellan hund/människa.
Barn däremot - Barn gör dig sjukare.
Det är ingenting mot vad ett barn kostar i längden.
Människor med barn blir i större utsträckning sjuka, både psykiskt och fysiskt.
Människor med hund blir friskare och lyckligare.
Bara googla..
Ja, avkall på hela min person. Förutom att förlusten av den där totala, konstanta, oersättliga, villkorslösa kärleken i mitt liv skulle kännas som ett slag i magen hundra gånger om dagen, så skulle:
- min dagliga motion gå från en mil till typ 300 steg
- hela min umgängeskrets gå förlorad och inte ersättas av någon ny
- jag inte längre kunna utföra det absolut roligaste jag vet, att träna och tävla
- mitt andrum försvinna, jag har ett väldigt stort ensamhetsbehov
Så nä, skulle min partner säga tvärnej till hundar så hade förhållandet inte fungerat. Jag behöver hundar för att fungera som människa. För att ta det i dina termer så hade du kunnat vara tillsammans med någon som, samma dag ni flyttade ihop, sa: ?just det, det blir inget mer sex. Nej här tänker jag inte kompromissa något, det är bara så??
Utgöra hela din person av sex?
Har han nämnt kärlek? Jag tycker att det låter som om han jämför hygien. Hundhatares argument verkar vara att hundar är ohygieniska men det är aldrig någon som nämner det ohygieniska i barn. Min man insisterade på att vår hund skulle sova i sängen.... Min hund har kort päls. Han fäller inget och det fastnar aldrig någonting i pälsen. Det är också väldigt enkelt att skölja av honom.
Behöver inte heller städa mer. Har det regnat så torkar jag hans tassar innan vi kommer in.
Är heller inte låst. Han är med mig överallt.
Har du tydligt sagt nej till hund innan ni började leta efter lägenhet?
Att inte säga ja men inte nej heller kan missförstås.
Du skriver att
jag har aldrig gått med på att skaffa hund i vår lägenhet.
jag har aldrig sagt ja till hund i vår gemensamma bostad nu när vi är sambos.
Detta gäller nu att du sa tydligt nej?
Precis och det är därför jag har sagt nej, vilket har gjort att hon nu är sur och ledsen.
Jag menar det är allas nästa bästa att vara tydlig.
Vissa människor är konflikträdda och säger inte nej tydligt så den andra kan misstolka.
Nej, hunden och den relationen är ett komplement till den mänskliga. Jag behöver såklart bägge, men inte en människa som inte förstår hur enormt viktigt det är för mig.
Jag är inte ett dugg dedikerad om det inte rör sig om hundpromenader eller hundsporter. Gick upp över 20 kg under de 15 månader jag var mellan hundar sist ;)
För att jag har flyttat till en stad lååååhååhååångt ifrån min hemstad, och under de tio åren jag bott här har samtliga nya bekantskaper och vänner varit andra hundmänniskor som jag träffat i hundsammanhang. Har jag ingen hund kommer jag inte ut och träffar andra människor, så är det bara. Då sitter jag hemma.
Jag kan inte tävla i lydnad eller agility utan att ha en hund att tävla med. Andra motionsformer är jag bevisligen inte det minsta intresserad av ;)
Andrummet kommer av att jag är iväg med bara mig och min hund, antingen till klubben eller på promenader.
Det låter nog lite inrutat och så är det väl också. Har en del autistiska drag och är inte ett dugg intresserad av att lära känna människor jag inte identifierar mig med.
Men ja, vi är ju rörande överens om att såna som mig inte ska vara i en relation med någon som inte accepterar hundar. Det är väl lite som förhållanden där en inte vill något hellre än skaffa barn och den andra absolut inte vill ha. Ingenting att satsa på.
Men om ni ni båda känner så starkt för det här ska ni kanske inte bo ihop...? Att hon verkligen VILL leva med en hund är ju inte bättre eller sämre, mer eller mindre värt än att du verkligen INTE vill. Ni är bara olika och vill olika saker med era liv. Om ingen av er vill kompromissa ang. hund är ni kanske bara för olika. Och det är okej.
Är ju lite samma sak som om en av er hade velat bo mitt i en stad och den andre ute på vischan. Ni vill helt olika saker och ingen av er ska ju egentligen behöva "ge med sig" kring det här.