Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Tycker det är jätteavstressande att se den här listan där flera av er är min ålder! Jag har haft lite ålderspanik senaste månaderna då fler och fler bekanta i mitt Facebook-flöde skaffar barn och de flesta är betydligt yngre än mig! Innerst inne vet jag ju att det är helt normalt att få sitt första barn runt 32, men jag kan liksom inte hjälpa att det känns som att tiden bara rinner iväg. Är så trött på mig själv att jag jämför mig så mycket med andra!

Något helt annat, imorgon är min ÄL-period över enligt min app. Det är femte månaden jag går runt och funderar på om det ska bli nåt!? De här två veckorna fram till mensen är så otroligt utdragna och långa. :( 

Håller verkligen med dig! Än så länge är de rätt få vänner (i samma årskull som jag) som skaffat barn vilket jag är väldig glad över så jag slipper känna stressen att man är "sist ut" men tyvärr har man ju googlat en del och blivit stressad av sin ålder på så vis. Däremot svämmar min Facebook numera också över av bekanta och gamla vänner som en efter en går ut med att de är gravida. Känns kul att vi är ett gäng på 30+ och att vi kan följas åt och peppa varandra här!

Försöker hålla mig sysselsatt med allt möjligt för att få tiden att gå, om jag sitter still blir jag ju galen!

Tack, så lugnande och hoppas på samma för dig! :)

Jag har inte mycket att säga generellt, för jag har inte använt dem med någon framgång ännu, men en sak efter missfall är att jag märkte att man kan få starkt utslag på dem pga att man fortfarande har hcg-nivåer från den avbrutna graviditeten (eller det tror jag är anledningen i alla fall).

Jag började tidigt för att vara säker på att inte missa ägglossningen och hade superstarkt positivt på äl-testerna i typ fem dagar. Sedan blev det mindre och samtidigt blev graviditetstesterna svagare och svagare.

Sedan har jag inte fått några starka streck, så antingen har jag missat äl, eller så har den inte kommit ännu!

Ja! Jag är i och för sig inte säker på att det måste bli negativt på grav-test för att det ska vara värt att prova igen, men jag tyckte det var skönt att hålla koll på hcg så att man vet om man kan lita på ett eventuellt positivt test senare.

Jag har fått neg på känsliga tester (25mIU/25ml) till slut sen ett tag tillbaka (ca tre-fyra veckor efter första blödningsdagen.) Testet jag fick från vården för efterkontroll var negativt lite tidigare, efter ca 2,5 veckor (de har ett ganska okänsligt test för att fånga upp höga hcg-nivåer).

Jag är inte säker på att svagt plus på känsliga test innebär tillräckligt hög hcg för att det ska hindra ägglossnign, kanske någon annan vet mer om det!

Hoppas det går bra för dig! Ska du få komma på någon efterkontroll/eftertest?

Ja, vi har kört på och bara tänkt att det är lite kul att när som helst skulle kunna vara tillfället.

Jag tycker det verkar väldigt olika hur mycket de kollar efteråt. Kanske beror lite på hur långt gången man var också. Jag fick komma på VUL efter typ 10 dagar för att se att det inte var kvar rester. Och sedan fick jag alltså ett särskilt graviditetstest att ta hemma efter ca 2,5 veckor, för att se att hcg gått ner ordentligt. Om jag hade plussat där skulle jag ringa in och få komma på mer kontroller, förstod jag det som.

Men har hört om andra som antingen bara fått testet också. De verkar göra så olika. 

Ja, det är verkligen jättejobbigt. Jag var runt vecka 11 när det upptäcktes och skulle varit i vecka 14 nu, så det var planerat att berätta för familj osv. Svårt att ställa om tankarna, och antagligen gör hormonerna rätt mycket till. I början kände jag mig helt desperat och allt jag kunde tänka på var att bli gravid igen. (Känns fortfarande lite så, och det är ju en sorg man får bära på). 

Det lär vara helt olika för alla, men för mig började det kännas mindre deppigt när jag slutat blöda i alla fall. Håller tummarna för att det går fort för dig att bli gravid igen!

Jag skulle varit i vecka 25. Börjat gå på kontroller hos barnmorskan med mera. Tänker att sannolikheten att samma sak händer mig igen är rätt liten. Men kan ju råka ut för massa annat under graviditeten. Känns som att det skulle ta hårdare nu än innan.

Ja tänker ringa och gråta tills min mm får följa med på ul nästa gång. Tänker aldrig gå igenom ett sånt jobbigt besked ensam igen. Hoppas de kan ha förståelse för en sån situation när mna varit med om ett jobbigt besked.