Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Ändrar min BIM då mensen kom idag..

26/8 bez (31 år 1:a försöket, 1:a barnet)

26/8 slo92 (28 år, 1a försöket, 1a barnet)

26/8 SecretFlower (35 år, 1a försöket, 4e barnet)

26/8 Flizz (30 år, 6:e försöket, 3:dje barnet)

28/8 Värphönan (36 år, 9:e försöket, 1 mf 1 ma, andra barnet)

29/8 Sheltie (25 år, 2:a försöket, 1:a barnet)

29/8 Willow89 (32 år, femte försöket med första barnet)

1/9 Jenek18 (30 år, första försöket med första barnet)

3/9 Mangosmoothien (28 år, 1a försöket, 1a barnet)

4/9 Kiwikiwi (31 år, första försöket med första barnet)

4/9 Lövsångerskan (30 år, första försöket med första barnet)

5/9 L0uis3 (28 år, försökt i 3 år med första barnet)

6/9 Meemelie (32 år, första försöket med andra barnet)

7/9 aann (28 år, 6:e försöket, första barnet)

7/9 knyttets (25 år, andra försöket, första barnet)

31/8 chouette (32 år, första försöket, andra barnet)

9/9 Junii91 (30 år, andra försöket, första barnet)

11/9 beckizen (27 år, andra försöket med första barnet)

14/9 Chilins (30 år, första försöket, första barnet)

16/9 Juli1990 (31 år, andra försöket med första barnet)

?/9 Hurtänktedunu (31 år, första försöket efter ma, tredje barnet)

20/9 evelinagra1 22 år ( 5e riktiga försöket, första barnet)

7/10 LJM91 (30 år, andra försöket, första barnet)

?/? Wave mother (37 år, första försöket efter ma, första barnet

??/?? toughshit (28 år, första försöket, andra barnet)

Jag är mest glad om jag får en bebis, bryr mig inte om vilket kön. Tror nog inte riktigt på att man kan påverka det själv heller. Har en son sedan innan så på ett sätt hade det väl varit kul med en tjej nästa gång, men samtidigt så känner jag att jag vet ju hur det går till med en kille och har ju såklart sparat massa saker som en eventuell lillebror hade kunnat ärva. Men en tjej som gillar att leka med bilar hade också funkat!

Håller med. Typ hatar mig själv så mycket för att jag ens gick och funderade över kön innan rul. Hade ju inte spelat någon roll utan önskar bara att allt såg bra ut och att jag hade fått behålla min lilla flicka.

Känner också samma! När det gäller kromosomavvikelser osv. kan man ju göra NIPT från ca vecka 10, och borde då få svar runt vecka 12 eller så. (I och för sig bör man kanske göra fostervattensprov också om det är hög sannolikhet för att vara säker, så då kan det ju dra ut längre). 

Här är det ÄL på gång! Var så besviken på ÄL-stickorna förra månaden då jag inte lyckades fånga någon, men tog till mig tipset om att testa både morgon och kväll och nu ser det ut som att jag faktiskt fångat en stegring. Så kul! Blir bebisverkstad närmsta dagarna :)

Jag va på kub i v 13 fick gjort moderkaksprov onsdagen efter besked om avvikelse och en vecka senare hade vi fått svar på att det inte var trisomi 13, 18 eller 21. Sen fick vi vänta 1,5 vecka till på fullständigt svar. I vårt fall va det inget kromosomfel utan ett annat syndrom som gjorde att han lämnade oss i v 18. Gör man fostervattensprov däremot får man vänta längre för det görs inte innan v 15 eller hur det va.

Ja, det är nog tufft när det än kommer. På något sätt känns 12 veckor ändå som en viktig gräns, efter det får jag för mig att är många som slappnar av lite och känner att de kommit förbi de värsta riskerna, och då tror jag det blir en än värre chock att få negativa besked. För oss upptäcktes MA vid UL innan NIPT (var i v 10 eller 11), så jag är på så sätt glad att vi valde att göra det. Annars hade jag kanske fått gå ända till KUB utan att veta.

Jag håller med, låg häromnatten och tänkte på det där TÄNK OM i olika scenarion och som du säger tänk om vi blir det paret som har svårt eller inte kan få barn. Nu är de så mycket fokus på mig och att jag tror att chanserna är okej för att jag har regelbunden mens, fått positivt utslag på äl (inte upplevt så mycket fertil sekret dock) osv, men kan ju vara så att min sambo inte "kan få barn".

Är också rädd att den här stressen som man läser om överallt som kan göra att man inte blir gravid trots att allt ser bra ut. Däremot har jag svårt att tro att att folk som blivit gravida aldrig upplevt stressen i att planera ligg kring ägglossning eller haft mycket barnlängtan och läst på mycket om det och ägnar mycket tankar åt det.

Hoppas inte jag låter negativ nu, vill egentligen bara öppna upp. De som jag tycker har varit jättekul att läsa är en tråd med BIM augusti där många har plussat, då tänker jag att vi förhoppningsvis är ett gäng som plussar även i september och om inte nu så under hösten.

Jag har bett om att jag inte vill veta min vikt hos barnmorskan. De har aldrig sagt någonting om det utan gillat läget. Jag har gått upp sjukt mycket under alla mina graviditeter men på eftekobtrollerna gått ner till ursprungsvikten utan att ha försökt gå ned i vikt. Så säg bara att du inte vill veta :)

Önskar att jag hade ork/tid att svara på alla ni som skriver men ville bara flika in här och säga att jag läser allt. Tycker det är så fint och starkt att vi kan dela med oss till varandra! Känns verkligen som jag har ett team bakom mig som kan stötta genom detta.

Hade positivt ÄL-test igår morse. Låg kvällen innan och ikväll är det dags igen. Haha lite annorlunda att planera in sexet men så får det vara. Snart är det den långa väntan till BIM.

Håller tummarna för er alla och kom ihåg att det är inte ovanligt att det kan ta tid att bli gravid. Men jag vet, man vill ju så gärna NU. Skickar er kram till er alla!