Hänger gärna på. Har två barn, 2,5 och 4 år. Blev oplanerat gravid i mars. Fick efter rutinultraljudet i början på juli avbryta graviditeten pga att det inte fanns något fostervatten. Fruktansvärt hemskt och en djup sorg. Vi har i alla fall bestämt att vi vill ha ett barn till, tror att om jag blir gravid kommer såren läka lite snabbare. Blöder fortfarande och måste vänta en mens innna vi får börja försöka :)
Hej, du är så välkommen! :) Vad hemskt det måste ha varit att behöva avbryta graviditeten så där! Skickar en stor kram <3 Tror också att ett barn till kan läka såren, jag hoppas att det ska gå superbra den här gången! Hur tänker ni göra för att få till en graviditet? Tänker på ägglossningstest, appar och sånt. Jag har appen Maya och ägglossningstest, men kanske är det lite överkurs, jag vet inte! Jag tar folsyratsbletter redan, det är väl bra?
Vitamintabletter kanske är ännu bättre än bara folsyra? Jag har faktiskt börjat märka att jag också känner av ägglossningen, särskilt sen jag tog ut spiralen. Hade kopparspiral innan och då kunde jag få ont lite när som helst (ska inte ha det mer) men nu när jag började med testen la jag också märke till att jag får ont i äggstockarna (tror jag iaf) och får ömma bröstvårtor. Och blir också mer sugen just då!
Jag har längtat efter barn till och från sedan sena tonåren egentligen. Men har haft otur i kärlek, fram tills för lite mer än två år sedan då jag träffade min sambo. Längtan har blivit mycket starkare senaste halvåret skulle jag säga. Jag blir typ grön av avund så fort någon blir med barn, oavsett om det är någon jag känner, en bekant eller kändis! Blir nojig att det ska ta lång tid, att något ska gå fel osv. Så förstår dina känslor!
Förstår dig precis!! Det enda jag tänker på är bebis bebis bebis? inbillar mig massa symtom oxå bara för att man egentligen bara vill så mycket haha!
Självklart är det lite jobbigt med pandemin, min man fick tex inte vara me på ngt ultraljud ( fick på ett tidigt i v6+3 samt v 12 när vi fick reda på ma) vilket känns jobbigt för båda men mest för han då han inte får ta del utav ngt liksom?. Vet inte hur läget ser ut nu på bb osv men min bror fick sitt andra barn igår ( skit jobbigt o träffa svägerskan när man gick igenom allt fastän jag är skitglad för deras skull) o han fick va med på förlossning samt bb. Får se hur det blir framöver men jag tror nog det lättar mer o mer:)
Nejdå, du kan analysera på toapappret oxå:) haha där ser man! Du har ju lagt märke till de, de är en analys i sig:D
Vad ser ni mest fram emot när det kommer till att bli gravid och sen att få barn?
Förresten, jag har börjat med paracetamol nu istället för Ipren, det är väl bra? Finns det något annat man ska tänka på att inte äta/använda när man planerar en graviditet? Jag har slutat med min pollenallergimedicin, men vet inte hur jag ska klara mig utan den sen som gravid? visst finns det några sorter man ändå får ta?
Så jobbigt att du ska behöva känna så! <3 Livet är så orättvist ibland :( får du någon hjälp att bearbeta dessa känslor, t.ex av en terapeut?
Okej, kan förstå det. Skönt att du kan prata med din man iaf. <3
Tre koppar är mer än jag brukar dricka så det var bra :)
Haha! Jag tänkte det nog som milligram :D
Har du eller någon av er andra hört talas om tillskottet Inositol? Är det något man borde prova för att öka chansen till en lyckad graviditet?
Tycker clearblue är enkla och bra, provade förra perioden bara för att se så att jag faktiskt har ägglossning (min vanliga noja). Kissar också ofta, är lite jobbigt att behöva hålla sig när man vaknar typ kl fyra på morgonen (klockan ringer 6.30 och man ska ju helst ha hållit sig i fyra h då) alternativt gå upp och kissa på stickan och vänta, fast man kan faktiskt läsa av resultatet när man vaknar igen sen! XD
En fråga till er alla i tråden: Är det många i er närhet som vet att ni ska försöka skaffa barn? Jag känner att det känns konstigt att berätta om det, vet inte riktigt varför (för privat kanske, eller ev läskigt att jinxa), men känns samtidigt lite ensamt. Är därför glad att jag har er här :) mina systrar har barn och det känns konstigt på något sätt att umgås med dem och som att de antar att vi inte försöker (kanske t.o.m tror att vi inte kommer försöka) skaffa barn. Eller de tror ju att allt är som vanligt. När (eller om) det väl blir en graviditet kommer jag nog berätta
ganska tidigt. Ush, känns som att jag blir ledsen av att snart få mens. Har varje mens känt att det känns fel att få mens (fastän vi inte ens börjat försöka än) och att jag mycket hellre vill vara gravid. Besväras så av mensen också, med kraftig värk, nedstämdhet och trötthet. Är det någon som känner igen sig eller säger jag konstiga saker? Behövde få ur mig det här bara?