Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Hej!! :) hänger gärna på denna tråd!

Jag blir 28 i höst, har inga barn sedan tidigare. Häng här på FL en del då jag fick ett MA i maj. Nu har jag precis fått tbx första mensen. Jag och min man tänker precis som er att börja försöka igen i augusti!:) kul o följas åt!

Hej, åh vad kul att få följas åt! ???? men tråkigt att höra om MA ???? hoppas vi båda blir gravida snart och att allt går bra! ???? Vill egentligen börja försöka nu, min biologiska klocka tickar för fullt! Men bäst att vänta tills jag är vaccinerad, blir ju det snart. Är ni något oroliga för det här med pandemin graviditet och förlossning? Där vi bor får partnern vara med på förlossningen, men inte sedan på BB. H*n får inte heller komma med på ultraljud, känns lite trist.

Hänger gärna på. Har två barn, 2,5 och 4 år. Blev oplanerat gravid i mars. Fick efter rutinultraljudet i början på juli avbryta graviditeten pga att det inte fanns något fostervatten. Fruktansvärt hemskt och en djup sorg. Vi har i alla fall bestämt att vi vill ha ett barn till, tror att om jag blir gravid kommer såren läka lite snabbare. Blöder fortfarande och måste vänta en mens innna vi får börja försöka :)

Tack så mycket!! Ja folsyra är bra. Jag äter apotekets vitamintablett för gravida. Tog bara ren folsyra innan. Jag känner av min ägglossning. När jag blev gravid sist låg vi dagen efter jag hade ont i magen. Annars tänker jag att vi bara kör på och hoppas att det blir. Jag brukar alltid bli sugen just runt ägglossning. Så hoppas det bara blir. Ägglossning test är ju jättebra för att kunna följa sin cykel! :) har du haft barn längtan länge? Jag hade noll sug på bebis efter andra barnet. Men nu var jag så inställd på en liten, och gör så ont i mig att se alla gravidmagar och bebisar. Trodde aldrig jag skulle känna så nu med tanke på att jag redan har barn. Men är jobbigt.

Förstår dig precis!! Det enda jag tänker på är bebis bebis bebis? inbillar mig massa symtom oxå bara för att man egentligen bara vill så mycket haha!

Självklart är det lite jobbigt med pandemin, min man fick tex inte vara me på ngt ultraljud ( fick på ett tidigt i v6+3 samt v 12 när vi fick reda på ma) vilket känns jobbigt för båda men mest för han då han inte får ta del utav ngt liksom?. Vet inte hur läget ser ut nu på bb osv men min bror fick sitt andra barn igår ( skit jobbigt o träffa svägerskan när man gick igenom allt fastän jag är skitglad för deras skull) o han fick va med på förlossning samt bb. Får se hur det blir framöver men jag tror nog det lättar mer o mer:)

Vad kul, följer gärna denna tråd :)!! Försöker också bli gravid med första, fyller 30 nästa månad. Blev gravid för första gången i januari som tyvärr slutade i ma som upptäcktes i samband med ultraljud i v.12 (26/3) :( är nu inne på 3 försöket sedan dess och har bim idag. Så nervös men vågar inte hoppas på något .

Kul att följa varandra och se hur det går :)!

Min barnmorska sa sist att när man är gravid under hösten är det bra att ta allvitamin då det innehåller d vitamin som man rekommenderar till gravida. Jag vill också fylla på med järn och så så tänkte att jag lika gärna kan börja nu! Ja jag förstår, är ju inte lätt när allt ska klaffa i livet, härligt att ni har hittat varandra. Och det är ju någon speciellt med första barnet. För oss tog det nio månader att då till första barnet. Andra blev till snabbare än vi tänkt och tredje nu blev till på ett slarvigt ligg. Är så nervös att det kommer ta tid nu bara för att jag vill så mycket. Väntar du in nästa mens och ska börja efter det i augusti? Jag vill att min kropp ska komma igång så fort som möjligt. Tog ett gravtest igår som var negativt, vilket känns skönt. Då är alla hormoner ute ur kroppen och förhoppningsvis slutat jag blöda snart och få ägglossning igen!

Men jaa! Det blir liksom inte ?verkligt? för han på samma sätt som mig som går igenom allt i min kropp. Men nu får man hoppas på ett plus snart igen o förhoppningsvis är det enklare o få med maken på ul etc!:)

Har du nyligen slutat med p-medel eller går du fortfarande på ngt?:)

Ja tänker ringa och gråta tills min mm får följa med på ul nästa gång. Tänker aldrig gå igenom ett sånt jobbigt besked ensam igen. Hoppas de kan ha förståelse för en sån situation när mna varit med om ett jobbigt besked.