Är invandringen en belastning?
Att vara undersköterska i äldreomsorgen är ett fint yrke med stor meningsfullhet. Vi skall inte prata illa om detta yrke och säga att inga svenskar vill jobba med äldre, för det är inte sant. I min lokaltidning var det nyligen en insändare från en man med lång erfarenhet av äldreomsorg , undersköterskeutbildning och specialkunskaper. Han blev jätteförvånad när han inte ens blev kallad till intervju, när ett nytt äldreboende skulle öppnas, skrev han i sin insändare. Han är inte den enda, det är artiklar då och då om detta fenomen, undersköterskeutbildade svenskar som inte ens blir kallade på intervju till äldreomsorgen.
Min son med fina gymnasiebetyg blev inte heller kallad på intervju när han efter studenten sökte jobb inom den kommunala äldreomsorgen. Han hade studentexamen med goda betyg, samt tidigare erfarenhet av sommarjobb, goda kunskaper i svenska och förmåga till empati och att hantera telefonen, vilket var det som efterfrågades. En fin och välskriven CV hade han men det räckte inte för kommunens äldreomsorg. De prioriterar helt enkelt nyanlända invandrare, av ekonomiska skäl, på grund av bidragen. Kanske blir de också uppmuntrade av kommunledningen att satsa på de nyanlända som står långt från arbetsmarknaden, av integrationsskäl och det ger förstås också ett minskat tryck på kommunens behov av att ge försörjningsstöd.
En vän till mig sökte ett jobb som väktare och han hade 20 års erfarenhet. Han fick en muntlig bekräftelse på att han förmodligen skulle få jobbet. Men i sista sekund så visade det sig att en invandrare fick jobbet. Han hade ingen utbildning, men både hans lön och utbildning skulle betalas med bidrag.
Svenska ungdomar utbildar sig och tar studielån som de sedan måste betala tillbaka. Men invandrarnas utbildning betalas med våra skattepengar.
Hur kan man komma hit till Sverige utan att varken kunna språket eller ha en utbildning? Och vissa kan inte ens läsa.