Är invandringen en belastning?

Jag är själv tveksam till att sätta svenska barn i skolor där mycket av undervisningen sker på engelska. Det är ok om det inte sker på bekostnad av svenskan, men så blir det väl ofta?

Engelska är viktigt ja, det är vårt viktigaste internationella kommunikationsspråk, särskilt i den kultursfär Sverige tillhör.

Men svenskan är trots allt de flesta svenskars modersmål. 

Svenska bör vara förstaspråk och engelska andraspråk, inte tvärtom. (Eller andraspråk och tredjespråk om man har något annat modersmål).

Undantaget är självklart om man har engelska som modersmål, men det har inte de flesta svenskar.

Detta går ju dock inte att jämföra med barn som går i skolor där de varken lär sig ordentlig svenska eller ordentlig engelska, ibland inte modersmålet heller.

Halvspråkiga barn som inte fullt ut behärskar något av de viktigaste språken i Sverige, blir ju i praktiken utestängda från högre studier t ex. Det blir ju inte engelskspråkiga på samma sätt.

Invandring kan vara både en tillgång och en belastning, beroende på omfattning och typ av invandring. 

De senaste decennierna har Sverige haft för stor invandring samt "fel" sorts invandring, vilket starkt har bidragit till många av de samhällsproblem vi har idag. Men den arbetskraftsinvandring vi hade efter andra världskriget, var en tillgång och bidrog till att Sveriges ekonomi gick som tåget.

Viktigt att komma ihåg är att man inte tar emot flyktingar för att de ska gynna ekonomin eller bidra till samhället (även om det förstås är önskvärt). Man tar emot flyktingar av humanitära skäl. Men därmed finns också en gräns för hur många, inklusive anhöriga, som man kan ta emot samt integrera. Särskilt om de kulturella skillnaderna och värderingsskillnaderna är stora.

Detta har våra mer restriktiva grannländer förstått, men inte Sverige, inte förrän under galgen.

Nattuw, de humanitära argumenten har varit sparsamma ja, eftersom de är svårare att sälja in. Särskilt för den som förespråkar stort flyktingmottagande.

De flesta vill hjälpa, men inte om det innebär stora uppoffringar eller ett mindre stabilt samhälle. 

Det är lättare att sälja in att vi behöver invandring, vi behöver de som kommer, lika mycket som de behöver oss.

Detta hade inte behövts om vi hade haft ett begränsat och långsiktigt hållbart mottagande. Om integrationen hade fungerat osv. Då hade det räckt med argumentet att det är vår humanitära plikt att dra vårt stå till stacken, plus att många hade sett att de som kommer på sikt hade varit Sverige till gagn. Eller i alla fall inte en för stor belastning. 

Sen stämmer det att många som kommer är ekonomiska migranter, snarare än flyktingar. De flyr inte för sina liv, utan söker ett bättre liv. Jag klandrar dem inte, men här finns en intressekonflikt som borde ha adresserats för länge sen. 

Men även om det skulle komma en miljon krigsflyktingar till Sverige, skulle vi inte kunna ta emot dem heller. Det handlar inte bara om vilka som kommer, utan hur många. 

Flykting är man tills man får uppehållstillstånd någonstans. Det måste inte vara första ankomstland eller första säkra land. Men det finns heller inget som säger att man har rätt att välja vilket land man vill söka asyl i.

Enligt Dublinförordningen ska flyktingar söka asyl i det första EU-land de kommer till. Det är sällan Sverige.

Dublinförordningen har i praktiken inte fungerat, men det fungerar inte heller att flyktingar och migranter tillåts resa fritt genom Europa och välja land.

Handlar ovanstående flyktingstatus-bråk egentligen inte bara om begreppsförvirring?

En person som kommer till Sverige via Danmark och söker asyl här, är fortfarande flykting. Däremot är det inte säkert att personen får sin sak prövad i Sverige. Personen kanske slickas tillbaka till Danmark, om personen redan är registrerad där. Det händer varje år, mellan många olika länder. Men det förändrar inte flyktingstatusen i sig.

Sverige har ingen skyldighet att pröva asylansökningar från personer som har registrerats i andra EU-länder. (Vilket egentligen ska ske vid ankomst). Då är det detta EU-land som ska pröva ansökan.

Att många EU-länder har struntat i att registrera och låtit flyktingarna resa vidare för att slippa ta ansvar, är en annan femma. Detta ledde ju tillslut till att gräns efter gräns tillfälligt stängdes hösten 2015.

Sen dess försöker man i stället hålla så många flyktingar som möjligt utanför EU. (Undantaget ukrainare och andra européer). Eftersom inget EU-land längre vill ta emot stora mängder asylsökande. Men det förändrar inte själva flyktingstatusen. Sen kan man diskutera vilka som är flyktingar och vilka som är ekonomiska migranter, men det är en annan diskussion.

Med andra ord: 

Kan man resa genom tio säkra länder och fortfarande vara flykting?

Ja.

Har flyktingar rätt att stanna i vilket land de vill och få uppehållstillstånd där?

Nej.

Man måste skilja på ovanstående.

Det är inte var du befinner dig som avgör om du är flykting eller inte. Vilket land som har ansvaret för dig, styrs dock av annat.

Som jag skrev tidigare, invandring i sig har aldrig varit ett problem. Det handlar alltså varken om rasism eller att mångkultur i sig skulle vara problemet. 

Tar man emot betydligt mindre volymer än Sverige, och / eller främst högutbildat folk med specialkompetens som landet behöver, är det inte så konstigt att man lyckas bättre med integrationen.

Att jämföra Sverige med Kanada och Australien funkar alltså inte, då Kanada inte tar emot vilka som helst och Australien numera har outscorat sitt flyktingmottagande till några avlägsna öar. Det är i praktiken nästan omöjligt att få asyl i själva Australien. 

I princip håller jag med, men mångkultur kan vara olika saker. Att ett samhälle blir mer mångkulturellt behöver inte vara ett problem. Det beror på.

Få tycker att Sushi eller afrikansk dans är ett problem. Det är också en del av mångkulturen. 

En del brukar dock påpeka att man inte kan få det ena utan det andra. Får man maten och musiken får man värderingarna på köpet. Men det är fortfarande inte maten eller musiken eller vilka högtider man firar som är problemet, utan värderingskonflikterna.